Farväl Malta

Ja så kom då sista dagen på semestern. Det var skönt att vårt flyg från Malta inte gick förrän 13.30, för då kunde vi ta det lugnt på morgonen. Äta frukost i lugn och ro, packa det sista, göra rätt för oss i receptionen osv.

Vi har haft en skön vecka, med växlande väder och många nya intryck. Vi har sett en annan del och en ny sida av Malta, vid en annan årstid, än förra gången. Som vanligt är det dock så att när man vet att man ska hem så känns det helt ok. Borta bra, men hemma bäst säger man ju. Dock längtar jag inte till den årstid som nu råder hemma i Sverige, men man får väl stå ut med det också. Efter jul går vi ju mot ljusare tider igen. Vi ska dessutom tillbringa två veckor på vårt älskade Madeira efter nyår. Ytterligare avbrott från vintern i Sverige.

Sista kvällen på Malta passade jag på att ta några bilder från vår balkong. Och i morse blev det bilder av samma vy, fast i dagsljus. Morgonen var faktiskt mulen, men innan vi lämnade hotellet hade solen kommit fram igen.

Katten som varit vår trogne följeslagare vid frukostarna fick nu en sista matbit av oss. Nu blir det någon annan som får ge den lite godsaker. Katter är ju otrogna djur, tycker jag, eftersom de ger kärlek och uppmärksamhet till den person som just då är den som ger dem mat. Så vi är säkert lika snabbt glömda av vår kattvän.

På flygplatsen hade vi gott om tid och tog en liten fika. Jag tog en latte och Sven en Americano. Maltas flygplats är inte stor och vi kunde lugnt sitta kvar på näringsstället tills det var dags att gå till gaten.

Flygtiden mellan Malta och München är ca 2,5 timme och det gick ganska fort. Jag passade på att läsa Sydsvenskan på ”paddan” och för en gångs skull läste jag den grundligt.

Förvånar mig över vilka känslostormar det väcker bland, framförallt manliga, MFF:are att Zlatan har köpt in sig i Hammarby. Det verkar vara värre än landsförräderi. Dessa galna fotbollsentusiaster drar sig varken för näthat eller för vandalisering av Zlatan-statyn eller hans bostad. Fy så lågt. Läste en krönika om föreställningen att kvinnor tänker och handlar känslomässigt, medan män håller sig kalla och rationella. I vart fall säger fördomarna så. Tja vad ska man säga om det nu? Män är i allra högsta grad känslomässiga, i vart fall när det handlar om fotboll.

I gårdagens tidning kunde man läsa om att 2020 troligen blir sista året för Arlövsrevyn. Detta föranledde mig att genast gå in och boka biljetter till en föreställning i februari. Kanske är det bara ett hot, men i vart fall föll jag i fällan. Fast att gå på Arlövsrevyn, oavsett om det är sista året eller inte, är knappast en förlust.

I München hade vi en väntetid på fem timmar. När vi landade var vi hungriga och gick och åt en riktigt god wienerschnitzel på restaurang Schubecks. Restaurangen hade satsat på örter. De hade två väggar fulla med örter - eller inte - nej det var fantastiska 3D-bilder som bildade fondväggar. Häftigt var det i vart fall och maten var väldigt god.

Nu sitter vi och väntar på flygplatsen i München. Vi har ytterligare två timmar att vänta. Vårt flyg går 21.05 och gaten kommer inte att visas förrän en timme innan. Vi tror i vart fall att vi är på rätt terminal och vid rätt ”gate-bokstav”. Flygplatsen i München är inte liten och det finns två terminaler med gater från A till L, så det finns lite att välja på. Numera - efter fadäsen i Wien - är vi emellertid väldigt uppmärksamma på vilken gate vi ska till. Som tur är lär man sig av misstagen. Vi har ju en timme på oss att ta oss till gaten, om vi nu skulle vara på fel plats, och inte som i Wien 10 minuter.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229