Får man lov att vara stolt?

Ibland, mitt i all stress och allt arbete, stannar jag upp och reflekterar över vad jag har åstadkommit i livet. I dag var det en sådan dag. Jag var inne på kontoret och jobbade. På söndagarna ligger lokalerna tysta och öde. Inga telefoner ringer, inga arbetskamrater stimmar och frågar. Förstå mig rätt. Jag älskar när det är liv och rörelse runt omkring mig, men ibland är det så vilsamt att vara ensam på kontoret.

I dag kände jag, när jag kom till kontoret, stolthet över vad vi har. Över vårt företag, över våra vackra lokaler, över allt det goda arbete som vi utför varje dag, över våra fantastiska medarbetare.

Jag startade mitt företag för snart 13 år sedan och byrån har varit advokatbyrå i nio år, sedan när jag blev advokat den 3 juni 2010. Diana har varit med mig på den här resan sedan den 1 mars 2008, dvs i snart 11 år. Tillsammans har vi åstadkommit detta. Jag blev påmind om detta häromdagen när kollegan Marie berömde oss och sade att: - Ni har byggt upp en förbaskat bra verksamhet och jag är verkligen tacksam för att få vara delaktig i den. Faktiskt.

Visst blir man stolt över sådant beröm, och visst han man anledning till att vara stolt.

Att starta från ingenting till att i dag vara en medelstor humanjuridisk advokatbyrå, som också erbjuder affärsjuridik för små och medelstora företag, med gott rykte både bland myndigheter, domstolar, andra advokater och jurister och allmänhet. Det är verkligen något att vara stolt över.

Jag är också stolt över vår logga, som jag tycker är väldigt fin. Den har verkligen tagits fram på ett genomtänkt sätt. L: et och J:et är så klart LimhamnsJuristen. Vågskålen är rättvisans vågskål och ormen är medicinalormen. Loggan symboliserar att vi är specialister på medicinalrätt. Jag är faktiskt mycket nöjd med - och som sagt stolt över - vår logga.

Under dessa år som gått har personal kommit och gått. Det första 1,5 året jobbade jag ensam, utan någon administrativ personal. När Diana började fick vi också den första administratören. Efter Diana är vår paralegal Rebecca den som varit längst hos oss. Hon är i princip headhuntad eftersom hon uppmanades av Diana att välja utbildning till paralegal istället för medicinsk sekreterare. Rebecca gjorde båda sina praktikperioder hos oss.

Vi har också haft många praktikanter hos oss genom årens lopp. För många av dem har det gått väldigt bra och vi har fortfarande kontakt med flera av dem. Biträdande jurister har vi också haft några, fast inte så många, som har slutat. De flesta av dem har blivit, eller är på väg att bli, advokater. Några har nått fram till den åtråvärda advokattiteln hos oss och sedan gått vidare till annan verksamhet.

Det där är ju en del av advokatverksamheten. Att coacha fram biträdande jurister till advokater och sedan riskerar man att de försvinner till andra byråer. Jag tycker dock att man ska känna stolthet över det, att man kan skapa advokater i sin verksamhet och att de är anställningsbara.

En annan sak som är rolig och som jag känner stolthet över att vi alltid har ett batteri av sökande till oss. Många av dem har hört att vi är en bra arbetsplats och att vi har en bra personalpolitik. Det är också något att vara stolt över. Vi ger våra biträdande jurister frihet under ansvar och finns alltid i bakgrunden som stöd och bollplank. Att på så sätt få människor att växa känns stort och viktigt. Uppenbarligen är detta väl känt bland t ex studenterna, eftersom vi nästan aldrig annonserar när vi behöver rekrytera. Det finns alltid ett antal jurister, som skickat in intresseanmälningar, att välja mellan.

Gillar

Kommentarer

fibrolivet
fibrolivet,
Ja, man har rätt att vara stolt och det är en ära att ha fått lov att vara med på resan...också att du alltid trott på mig när jag inte själv gjort det och sparkat mig i baken när jag blivit alltför bekväm 😊nouw.com/fibrolivet
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229