Ett öde sjukhus en lördagkväll

Jag är så initiativlös vad gäller att komma igång med fysisk aktivitet efter Covid-19. Det är verkligen trögt att komma igång, trots att jag egentligen längtar efter att börja promenera och träna igen. Jäkla Covid-19.

Min initiativlöshet ledde till att jag dels tog en sovmorgon, dels låg kvar i sängen och drog mig länge (istället för att gå ut och gå). Jag kom inte till kontoret förrän vid halv elva tiden. När jag väl var där fick jag emellertid mycket gjort när inte telefonen ringde eller något annat störde. Ibland är det underbart att vara helt ensam på jobbet.

När klockan började närma sig fem kände jag mig klar med arbetet och gick till Coop för att göra lite inköp. Sven ville ha bananer och en nagelklippare samt fler insulinpennor. Så jag begav mig mot kardiologen för att lämna grejerna. Jisses det var ingen lätt uppgift.

Det var ju lördag och dessutom coronarestriktioner, så jag irrade omkring ett tag både på gatan innan jag hittade rätt ingång och för att inte tala om inne i korridorerna. Vissa korridorer som är öppna på dagtid och vardagar var nu stängda. Till slut hittade jag en kille som tillhörde personalen som visade mig rätt. Jag såg Sven sitta i sitt rum. Känner ni igen honom (bar överkropp som vanligt)?

Sven och jag vinkade åt varandra. Jag säger än en gång - Jäkla Corona som förbjudet besök. Tur i vart fall att vi kan ringa till varandra.

När jag lämnat sakerna lyckades jag hitta ut igen, men först efter att ha frågat om vägen när jag var nere på entrévåningen. Ett folktomt och öde sjukhus en lördagkväll är en sorglig byggnad.

När jag kom hem lagade jag en god kycklingrätt. Den tog tid att laga, men det var värt tiden. Kopplade av framför TV:n bl a såg jag filen ”Paris kan vänta”. En väldigt bra film.

I morgon blir det inte något jobb på kontoret, men däremot har jag tagit jobb med mig hem. Får se hur mycket det blir gjort. Jag brukar ju ha svårt att jobba hemifrån. Hoppas också att jag kan ta mig samman och komma ut och gå i morgon.

Gillar

Kommentarer

fibrolivet
fibrolivet,

Du behöver säkert fortfarande ta det lugnt ett tag efter sjukdomen.

Så stressa inte i gång

nouw.com/fibrolivet
fibrolivet
fibrolivet,

Och ja det är eländigt att inte få träffa sin man när han är på sjukhus

nouw.com/fibrolivet