En helg som jag verkligen behövde

Som ni såg i fredags fick jag en släng av en ”nästan-in-i-väggen-upplevelse”. Det var en massa samverkande faktorer som bidrog till detta och jag vill inte gå in på alla detaljerna i det. Det kan bara konstateras att när man är engagerad både i sitt företag, i sina klienter, i sin personal, i politiken, i den allmänna debatten och gång på gång stöter på olika typer av hinder och påhopp, så kan även den starkaste ibland bryta ihop och känna att – Nej nu skiter jag i alltihop! Vad tjänar det till att kämpa, när det ändå inte leder till något?

Ungefär så kände jag i fredags. Jag gjorde också något som jag egentligen ogillar, men jag lade ut mina känslor på FB. Det som faktiskt förvånade mig var så många reaktioner jag fick från olika personer, som betonade att de finns om jag behöver dem. Jag brukar tycka att ensam är stark, att jag är den som ska stötta och uppmuntra, att jag är den som hittar lösningar på alla problem, att jag är den som lyssnar och kommer med goda råd, att vara ”den tuffaste tanten i stan”. Det var så himla skönt att bryta igenom den där fasaden och tillåta mig själv att bara falla och att också blotta mina känslor och svagheter.

Jag fick ”kräka av mig” hos kollegan Diana och fick goda råd av henne. Hon är min mot- och medpool. Hon känner nog mig bäst av alla utanför familjen och hon vet – ibland bättre än jag själv – vad jag behöver göra.

På lördagsmorgonen gick jag och tränade och hade en av favorittränarna och dessutom en av favoritträningskompisarna som jag ”par-tränade” med. Även här fick jag möjlighet att lätta mitt hjärta och att få känna empatin och kärleken från de härliga SHE-tjejerna. Bara älskar vårt gym och alla där, för alla är så omhändertagande och medkännande när någon behöver stöd.

När jag kom hem igen ägnade Sven och jag oss åt trädgården ett par timmar och sedan satt jag i soffan och bara slappade. Så skönt. På eftermiddagen började det åska och regna och vi som hade planerat att åka till sonen och grilla. Men vi lät oss inte hindras utan gav oss i väg. Regnet hade slutat i Malmö, men halvvägs till Skurup möttes vi av världens monsunregn. Det regnade så att man knappt såg vägen. Vi lyckades ta oss fram och Andreas lyckades också grilla precis som det var tänkt. Vi fick en trevlig kväll tillsammans.

På söndagen hade jag tänkt jobba, men jag ändrade mina planer eftersom jag kände att jag verkligen behövde den här helgen för avslappning och avkoppling. Istället för att köra till kontoret intog vi frukost i lugn och ro, sedan körde jag till Svågertorp och gjorde en del inköp både på Rusta, Biltema och Plantagen. Jag blev mycket nöjd över detta, även om jag sedan fick köra tillbaka till Rusta en gång till och byta en sak. Men det ingår väl i den allmänna förvirring som jag just nu känner, att inte kolla läget ordentligt.

Efter inköpen körde jag till kontoret och lämnade av en del av det köpa, för så klart var en del av det en investering till kontoret och personalen, hämtade med mig en klientakt (som jag ännu inte har öppnat) och gjorde lite utskrifter.

Resten av eftermiddagen satt jag bara och njöt i solen. Vi hade en diskussion på jobbet för någon dag sedan om vad vi gjorde för att koppla av. Jag älskar att sitta i solstolen och njuta av värmen från solen. Andra kollegor kunde inte ens tänka tanken, eftersom det gör dem rastlösa. Tänk så olika vi är.

På kvällen grillade vi och satt ute, trots att det hade blivit lite små ”kyligt” eftersom solen gick i moln. Jag bestämde mig dock för att inte gnälla utan tog istället på mig en varm och mysig fleecedress så att jag slapp frysa.

Jag känner verkligen att jag behövde den här helgen för avkoppling och rekreation. Nu känner jag mig starkare igen och beredd att möta de hinder som kan dyka upp. Jag ska också följa kollegan Dianas råd om att strukturera min arbetstid och mina telefontider bättre, att oftare stänga dörren för att inte blir störd och att vara tydlig till kollegorna vad som gäller.

Känner att: - Det kommer säkert att ordna sig!

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229