En dag med fullt ös och kärlek

Jag har sagt det förr, men måndagar är sanslösa.

För det första har vi alltid enhetsmöte på morgonen och fram till frukost, så våra telefoner öppnar inte förrän klockan 10. Enhetsmötena är emellertid viktiga. Då går vi igenom vad som ska hända i veckan, om någon behöver stöttning på något sätt och vem som ska göra vad. Vi gör också tillbakablickar på positiva händelser och klappar oss själv och varandra på axeln. Vi får också igenom mindre positiva händelse och diskuterar vad som gått fel och vad vi kan lära oss av det. Vi diskuterar också våra rutiner och policys och tar upp advokatetiska frågor. Så våra enhetsmöten är nödvändiga och konstruktiva.

För min del i dag fick jag ge mig i väg under förmiddagen för kl 11.00 var det muntlig förhandling i Kammarrätten i Göteborg. Det var ett LVU-mål där jag företrädde ett barn som var över 15 år. LVU står för Lagen om vård av unga. Det innebär att man då ska föra barnets talan, oavsett vad man själv tycker är bäst för barnet. I det här fallet sammanföll emellertid mitt och barnets uppfattning om vad som var bäst för barnet och vi ville att det skulle bli LVU-vård för att barnet ska få det skydd som det behöver och för att inte dess hälsa och utveckling ska komma till skada. Förhandlingen pågick fram till kl 15 och domen meddelas om ca 2 veckor.

Kammarrätten i Göteborg tänker ni kanske. Hur hann hon dit. Jo vi hade lagt upp det så praktiskt att jag deltog via videolänk hos Malmö tingsrätt, två offentliga biträden satt på samma sätt på förvaltningsrätten i Malmö och föräldrarna och deras ombud satt i domstolen i Göteborg. Både tids- och kostnadseffektivt.

När jag kom tillbaka till kontoret möttes jag av en fin gest från en av de anställda. Just när jag behövde det som bäst. Ibland möter man otacksamhet som chef och så kommer sådana här små kärleksförklaringar, som visar att det finns de som uppskattar det man gör och hur man gör det.

Som chef har man ju ett totalansvar för personalens väl och ve och för arbetsmiljön bl a. Det förväntas att man ska hålla koll på hur alla mår, hur arbetsbelastningen är, hur stämningen är på arbetsplatsen osv osv. Men som en av medarbetarna sade i dag:
- Vem frågar dig hur du mår?
Ja det kan man fråga sig. Vem frågar chefen hur chefen mår? Vem bryr sig om chefens arbetsmiljö och arbetssituation? Vem bryr sig om om chefen känner sig orättvist behandlad?

Så lite omtanke och kärleksgester, som den jag fick idag, känns som en ljusstråle.
När någon ställer frågan: - Hur mår du? Då känner man att det är en mening med allt slit och alla försök till problemlösning. Det finns faktiskt de som bryr sig om hur chefen också mår.

När jag hade fikat med arbetskamraterna och samlat ihop mig efter förhandlingen och löst en del grejer inför morgondagen tog jag tag i dagens deadline. Det var ett kompletterande överklagande till Migrationsdomstolen som skulle skrivas och skickas in. Migrationsärendena är synnerligen ansvarsfulla. Offentliga biträdets/ombudets insatts kan vara avgörande för om den asylsökande får stanna och få skydd i Sverige eller om vederbörande får ett utvisningsbeslut och ska återvända till sitt hemland, där det finns risk för övergrepp och förföljelse.
När jag efter ca 2,5 timme skickade in min komplettering till Migrationsdomstolen kände jag mig riktigt nöjd med det och visste att jag nu hade gjort vad jag kunnat för klienten. I vart fall så här långt. Nu blir det domstolen som får avgöra om det ska bli muntlig förhandling eller inte. Fortsättning följer.

Gillar

Kommentarer

StenhagenBettan
StenhagenBettan,
Så snart ofta glöms chefens mående bortnouw.com/stenhagenbettan
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229