Det går bra nu ….. NOT

Det går bra nu, eller inte. Ibland känns det som att allting är emot en. Allting.

I går missade jag min träningstid, dels för att jag satt och jobbade, dels för att jag sett fel i kalendern och trodde att jag hade träning kl 19.30 när det i själva verket var 19.00. Orkade helt enkelt inte byta om och gå in och träna i egen regi. Orkade inte.

Häromdagen glömde jag båda mina telefoner (den privata och jobbtelefonen) hemma och Sven fick komma och lämna dem på kontoret. Tack snälle Sven.

I förrgår glömde jag att ta min blodtrycksmedicin och Sven fick komma med den till kontoret. Tack igen Sven.

För någon dag sedan glömde jag min iPad på kontoret, fick köra tillbaka för att hämta den. Bara för att konstatera att den inte fanns där och när jag tittade i väskan igen så låg den där. Precis där som jag hade tittat tidigare. Förvirrad?

I dag på förmiddagsfikat såg kollegorna att tyget i mina byxor hade spruckit (fick låta bli att vända ryggen till någon). Sedan hällde jag kaffe över mig och de vita byxorna, som var spruckna, var inte vita längre. Dock gick det att tvätta av med kallt vatten, trots att det var mjölk i kaffet. Det blev ingen fläck! Nåja byxorna måste ändå kasseras eftersom de är spruckna. Kul, just nu när jag kommit i just de byxorna!

I dag blev jag bara så less på allt och lade ut detta på FB:

Ibland behöver man extra mycket uppmuntran och positiva ord.
Idag känner jag att jag behöver det i både dubbel och tredubbel bemärkelse.
Idag är en sådan dag då jag känner att jag skulle kunna skita i allt och bara sticka i väg till en öde ö där det inte finns några krav, några måsten, något ansvar eller några negativa människor.
Så jag tar till mig av dessa visdomsord och dela med er andra, för egentligen älskat jag er alla.
Puss och kram på er

Det är sällan som jag fått en sådan känsla i mitt liv. Det har hänt vid några tillfällen, men då varit kopplade till barnen eller något annat utanför mig själv. Nu känner jag bara att jag är trött på alla krav som ställs på mig, med så lite – eller ingen – utdelning.

Nej – ni kan vara lugna. Jag tänker inte gå in i väggen. Jag vet var dörren finns. Skämt åsido så är jag inte en sådan person att jag ger upp, men jag vet inte riktigt varför jag fick en sådan känsla. Förmodligen beror det på flera sammanfallande faktorer. Allt bara kom på en gång den här dagen.

När jag kom hem satte jag mig och kopplade av i solen på uteplatsen och sedan fixade vi mat tillsammans. Det blev faktiskt också - trots dieten som jag försöker hålla - ett par glas vin. Kände att jag behövde det helt enkelt.

Nu ska jag faktiskt gå och lägga mig tidig för en gångs skull och inte stiga upp tidigt för i morgon är det inte träning förrän kl 09.30, och jag ska inte jobba i morgon.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229