Australien - dag 29

Idag hade vi bestämt att cykla till stranden och vi steg upp när Annelie åkte till jobbet, åt frukost och packade ryggsäcken med badkläder och handdukar. Så begav vi oss iväg. Det är ca 12 km till stranden och Annelie och Morgan brukar cykla på ca 35 minuter (45 km/Tim). Så fort tänkte inte vi köra, så vi räknade drygt en timme. Vid 10-tiden begav vi oss iväg. Det gick bra och jag kände mig stark och uthållig i uppförsbackarna.

När vi hade kört 9 km hände det som inte fick hända! Jag körde omkull. Det var när vi korsat en gata och körde in igen på cykelbanan. Där fanns en betongkant en liten betongklump och sand. Jag väjde för att inte köra på betongklumpen och bromsade förmodligen för mycket med frambromsen. Cykeln tvärstannade och gled åt sidan och jag föll över den.

Jag reste mig chockad och omtumlad för att känna efter om något var brutet. Jag hade en sagolik tur. Inget brutet, inga blödande sår, inga hål på kläderna. Jag satte mig en stund på en betongkant och försökte samla mig. Det kom många och frågade om de kunde hjälpa till, men jag tackade nej.

Sven var naturligtvis orolig och gjorde vad han kunde för att stötta mig, men i en sådan situation är det ine mycket någon annan kan göra. Efter en stund trodde jag att vi kunde fortsätta (ännu hade det in inte börjat göra ont), men när jag reste mig och tog tag i cykel började jag må illa och det snurrade. Jag fick sätta mig igen. Ännu en stund satt jag kvar. Vi var mitt i solen och det var nog 40 grader varmt. Jag såg ett buskage länge ner med skugga och till slut orkade jag ta mig ner dit. Nu började höger han och handled smärta. Jag kunde emellertid röra alla fingrar och handleden.

När vi kom ner till buskaget och lade vi ut en handduk, där jag kunde lägga mig, ringde vi till Annelie. Hon blev så klart förskräckt över det som hänt och ringde efter en taxi som kunde ta både oss och cyklarna. 30 minuter fick vi vänta på taxin, och fortfarande var det många som stannade och ville hjälpa till. En tjej återkom tre gånger. Man blev helt överväldigad över människornas hjälpsamhet. Det hade knappast hänt i Sverige.

Så kom vi hem igen med taxin, som kostade 35 $. Sven fixade lunch till oss och/eller han repade dag mig från chocken, dock inte från smärtorna i handlederna och högerfoten.

Trots upplevelsen åkte vi till Morgans syster Sheldon och hennes sambo Nathan på kvällen. Det blev en trevlig kväll med god mat. Ont krut förgås inte så lätt.

Ha det bäst, det ska jag försöka med!
Ewa

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229