Årets första blogg - 16 dagar med Covid-19

Jag har varken haft lust eller ork att blogga under det nya året. Detta pga att jag drabbats av Covid-19. Min symtom - i form av hosta - började på Juldagen och den 31 december fick jag testresultatet, som var positivt.

Hur? Var? Eller av vem/vilka jag smittats vet jag inte säkert. Vi är emellertid fyra på jobbet som har testat positivt. Detta trots att vi tycker att vi vidtagit alla försiktighetsåtgärder. Det är emellertid uppenbart att man inte kan vara nog försiktig när det gäller detta virus.

Därför gör det mig vansinnigt frustrerad när folk trängs på shoppingcenter, åker utomlands, åker till fjällen, trängs i fjällstugor osv osv. Oavsett om det är ”vanligt folk” och FB-vänner, ministrar, generaldirektörer, sjukhuschefer eller kändisar så är det lika galet och lika oansvarigt. Det handlar inte bara om hur man tar sig till och från semesterorten och hur man bor där, utan även att man - oavsett vart man reser - riskerar att drabbas av sjukdom och olycka och därmed också riskerar att belasta vården.
Jag frågar mig: - Vilken privata semesterresa är så nödvändig att man måste företa den just nu?
Mitt svar: - INGEN! Kom inte och inbilla mig att det är nödvändigt att åka skidor, fira jul på Kanarieöarna, besöka semesterbostäder i Spanien, när vi är mitt uppe i en pågående pandemi och en enorm smittspridning och sjukvårdsplatserna är fulla med covid-19-patienter och sjukvårdspersonalen går på knäna, säger upp sig och gråter av utmattning!

Jag har själv genomlev 16 dagar med covid-19. Det har varit upp och ner. Till att börja med inte så farligt tyckte man. Efterhand tillkom det ena symtomet efter det andra; feber, illamående, huvudvärk, ledvärk, trötthet - en oerhörd trötthet, orkeslöshet, aptitlöshet, förändrat smaksinne. Från att ha varit helt utslagen - med rädsla för att det bara ska bli värre och värre - till att steg för steg komma tillbaka till livet igen har vägen känts lång. Fortfarande är jag inte återställd. Fortfarande känns väldigt små saker, som att sätta sig i bilen och köra och handla, som oerhört stor ansträngning. Man känner glädje i de minsta framsteg, t ex att det återigen är gott att äta en macka och att det inte tar 30 minuter att tugga den i sig.

Fortfarande är jag inte återställd. Jag kommer - trots att jag har varit helt feberfri nu i tre dagar (lätt förhöjd temp i två dagar dessförinnan) - inte att gå till jobbet nästa vecka. Tack och lov har jag kollegor som hjälper mig med veckans två förhandlingar. Efter besöket på kontoret i dag känner jag att jag verkligen inte skulle fixa ett par huvudförhandlingar än.

Under dessa första dagar på 2021 verkar det - förutom pandemin - att världen blivit galen. Det man inte trodde kunde hända inträffade i Washington DC och kongressen stormade av galna Trumpanhängare. Det som i efterhand har visat sig är att polisen till att börja med mötte dessa angripare med vänlighet, tog selfie, öppnade kravallstaket osv för att underlätta stormningen.

Vad är detta? Ska detta vara världens mäktigaste land och demokrati, där landets president hetsar mot konstitutionen? Det ska bli väldigt intressant att följa på vilket sätt Trump och hans anhängare ska ställas till svars för detta.

Under de här dagarna har det också - för många - kommit efterlängtad snö. Tyvärr töade den bort alltför fort. Det kan man väl anta att den gjorde även på Madeira. Även där har det nämligen fallit snö på den högsta toppen. Mycket ovanligt.

Gillar

Kommentarer