GRATTIS TILL DEN FINASTE I MITT LIV!

Hej bloggisen!

Okej, förbered er på ett sånt där riktigt långt, sliskigt gulligt inlägg. Idag är det nämligen min andra halvas födelsedag, hela 19 år blir han idag och jag tänkte skriva ett inlägg om oss och hur jag träffade mitt livs kärlek. ❤

Innan jag träffade dig så var jag den som hatade kärlek mest i hela världen, utan att överdriva. No way att jag skulle bli kär igen, så jäkla töntigt och onödigt. Jag älskade ju att vara singel, varför skulle jag lägga mina känslor i någon annans händer? Mycket bättre att vara ensam och göra vad man vill. Det fanns inget eller ingen som kunde övertyga mig om att kärlek var något bra. Jag kunde inte föreställa mig ett förhållande med någon. Jag kunde inte ens se killar som något man kunde bli kär i, det fanns liksom inte i min värld att någon skulle vara mer än min vän. Min syn på kärlek var så förstörd.

Sedan blev det midsommar och jag velade fram och tillbaka om jag skulle följa med min vän Fanny till den där festen i Granby. Jag kände ju trots allt typ ingen utom henne, men jag åkte med ändå. Och rätt hade jag, det kom massa människor som jag inte ens kände igen, men jag hälsade och tog i hand med alla ändå. Vi grillade och hade det bra och jag satte mig och åt på min kolsvarta köttbit.

Medans vi satt och åt kom det några fler, men det märkte inte jag för de grillade en bit längre bort. Men helt plötsligt när jag lånar Fannys kamera och fotar lite så fastnar blicken längst ner vid bordet, för där sitter det någon som är det sötaste jag någonsin sett. Han har tighta jeans, skjorta, en söt svart kofta med luva, Vans, töjningar och stora bruna ögon (bruna ögon är det bästa jag vet!!). Han bara är perfekt helt enkelt. "Shit shit shit" tänker jag, "vad gör jag nu?" Jag spanar lite på honom genom solglasögonen så det inte ska märkas, sen går jag iväg en bit med Fanny. Jag frågar lite om vilka de andra var, de som kom senare. De flesta var gamla klasskamrater till henne, även den där jättesöta killen längst bak. Hon säger att han heter Alexander och tillslut står jag bokstavligt talat och skuttar upp och ner och skakar om Fanny och nästan skriker ut hur söt han är. Kvällen gick vidare och jag fortsatte spana på honom genom mina solglasögon. Vi sa inte ett enda ord till varandra på hela kvällen.

Det gick ett par veckor, jag var på Bråvalla och lite sådant. Men vad var det enda jag kunde tänka på? Det söta killen, precis. När jag kom hem gick jag in på Fannys profil och kollade hennes vänner. Jag minns ju att hon sa att han hette Alexander. Jag sökte på det och hittade hans profil. Jag gick igenom alla bilder på honom så himla många gånger så det knappt går att räkna. Jag var inne på hans profil flera gånger om dagen. Tillslut tog jag modet till mig och lade till honom som vän, om han undrade varför kunde jag ju alltid säga att det var för att jag ville lära känna alla från festen. Dock la jag inte till någon annan än honom, haha.

Helt plötsligt kom det ett meddelande. "Hej :)" stod det. "Hej :D" svarade jag. "Vi var på samma midsommarfirande va? :)" frågade han, "Ja :D" svarade jag och konversationen fortsatte. Vi pratade konstant i några dagar utom på nätterna när vi sov. Vi började prata i början på veckan, och på fredagen kom han hem till mig; Mina föräldrar skulle åka bort ett par dagar och jag skulle vara hundvakt åt våra 8 hundar. Mina kompisar var upptagna och jag vågade inte vara hemma själv (jag bor i ett stort hus på landet och är supermörkrädd). Jag hintade honom lite att "åh, mina föräldrar ska bort i helgen och jag vågar inte vara ensam.. jag skulle tvingat hit dig om inte hundarna varit så galna!". Han svarade med att han gärna kom hem till mig och så blev det.

På fredagen möttes han av en awkward kram, sedan visade jag huset och sedan satt vi flera timmar på studsmattan och bara pratade. Efter det flöt allt bara på, det kändes som jag känt honom hela mitt liv. Allt var så okomplicerat med honom. Det blev lördag och mina föräldrar bestämde sig för att stanna borta en dag till, vilket betydde att även Alexander stannade hon mig en natt till. Det var den bästa helgen jag haft i hela mitt liv dittills. På måndagen åkte han på semster på Öland en vecka, och vi smsade, chattade och Snapchatade hela tiden. När jag äntligen fick träffa honom igen var allt underbart, och sedan dess har vi hållit ihop varenda dag.

Det här är den första bilden på oss två tillsammans, på Lördagen efter att han kom hem till mig.

Sedan vi blev tillsammans för 9 månader sedan, 17/7-14, så är det bara en enda natt vi inte sovit tillsammans, det var typ den första veckan av vårat förhållande. Jag får spendera så mycket tid med honom och det gör mig så lycklig. Det är så himla många människor som tycker att vi är konstiga som är med varandra jämt. Hur pallar vi liksom? Är det inte jobbigt att aldrig ha någon egentid? Jag tycker inte det är ett dugg konstigt. Jag får all egentid jag behöver. Vi spenderar ju inte varenda sekund med varandra. Det är egentligen bara som att vi bor ihop, precis som alla människor bor ihop med sina partners när de flyttar. Dessutom, om jag är så lyckligt lottad att jag har chansen att få spendera så mycket tid med den personen som jag älskar mest av allt i hela världen, varför skulle jag välja att inte göra det?

Det här blev ett superlångt inlägg, men så många härliga känslor och minnen kom tillbaka när jag skrev det. Jag insåg verkligen hur lyckligt lottad jag är som har fått träffa en sån underbar människa. Ända sen första dagen vi pratade har vi sagt att vi är soulmates, och jag tror fortfarande 100% på att vi är det. Vi spenderar varje dag ihop och vi bråkar aldrig. Vi har det "perfekta filmförhållandet" och jag kan knappt förstå det själv. Jag hoppas att alla människor får uppleva det här, för det finns inget bättre.


ALEXANDER

Du är verkligen mitt allt. Utan dig vet jag inte vad jag skulle göra. Du gör varje dag värd att leva och du stöttar mig genom allt. Jag litar på dig till 100%. Du har förändrat mitt liv så himla mycket till det bättre under de här korta 9 månaderna. Jag är så himla lycklig över att du är den som jag kommer få spendera resten av mitt liv med. Du är underbar, du är fin, du är vacker, du är den snällaste och mest omtänksamma person jag mött i mitt liv. Jag skulle inte byta det vi har mot någonting i hela världen. Jag skulle, och kommer göra allt för dig.

Jag älskar dig nu och för alltid min allra finaste älskling. ❤

Gillar

Kommentarer

  • Facebook
  • Instagram
  • Nouw