Det skriker i mig!!! Jag blir förbannad på mig själv, på samhället, på exakt allt. Men mest på mig själv. För någon enstaka dag sedan så kollade jag tillbaka på gamla bilder på mig själv. Det handlar om helkroppsbilder, från topp till tå. Min första tanke var fyfan vad liten och smal jag där och att jag är glad att jag inte är där idag. Tanken som slog mig direkt efter var " fast Evelina, du hatade din kropp mer en någonsin där" jag såg mig själv som tjock. Jag överdriver inte TJOCK TJOCK TJOCK var det ända ordet jag hade i mitt huvud på den tiden. Idag ett år senare så är det raka motsatsen jag ser på bilderna. Det gör mig så otroligt ledsen, det gör nästan ont i mig. Dels för att jag vet att det är många där ute som tänker exakt så som jag gjorde för ett år sen varje dag. Jag tänker inte så längre och det är jag otroligt tacksam över för aj vad jag mådde dåligt på den tiden. Jag tränade lika mycket då som jag gör idag, men idag har jag en helt annan inställning på träning och inte minst en annan syn på mig själv och på min kropp. Jag ser ut som jag gör och jag blir sakta men säkert starkare och starkare.

MEN det finns fortfarande saker jag jobbar på. Jag älskar min kropp, jag älskar att se den utvecklas, jag älskar att känna hur den arbetar och jag älskar framförallt att jag genom träningen verkligen lärt känna min kropp. Jag har inte längre problem med att lägga upp en bild i en sport-bh där lite hud syns eller en bild i bikini på stranden. Så långt känner jag mig trygg och bekväm. Jag är inte missnöjd med min kropp, men i möten med andra så hatar jag allt som har med min kropp att göra. Det kanske inte går ihop, men det är bara så. Det spelar absolut ingen roll om jag exempelvis byter om eller solar med en kompis kontra att jag ligger på en strand eller byter om på gymmet framför betydligt fler människor. Jag är fortfarande inte missnöjd med min kropp det är bara en känsla och en jävligt dum tanke som etsat sig fast inom mig. Allt handlar om att självförtroendet och självkänslan inte riktigt är där än, men det är en utveckling i mig som kommer släppa med tiden och bli även bättre. Som sagt det kanske är svårt att få ihop det när jag säger att jag älskar min kropp samtidigt som jag tycker det är jobbigt att visa min kropp inför andra.

Det jag vill komma fram till är i alla fall att jag tycker att det är oerhört viktigt att lära känna sin kropp och att aldrig se ner på den. Du kanske inte bär din drömkropp, men man missar så mycket genom att tänka de negativa tankarna som jag gick och bar på för drygt ett år sedan. Kroppen kan man alltid förändra om man inte är nöjd med den. Men det gäller att man gör det på ett sunt sätt, utan en massa måsten och negativitet. För mig har det blivit otroligt viktigt att ha kul på gymmet och det är inte kul att gå in på gymmet men tankarna av att man måste vara där.

Hej på er!! Måste verkligen be om ursäkt för mina halvdana bilder den senaste tiden. Men tiden för att lägga ner tid på det finns inte just nu. Har otroligt mycket tentor och seminarium som väntar de kommande två veckorna.

Till något helt annat. Hösten är verkligen är nu och det har den väl varit ett tag men det är de senaste dagarna jag verkligen märkt av det. Det blir kallare och kallare, mörkare och mörkare. Alltfler tekoppar fylld upp med varmt vatten. Dagen består dom vanligt av plugg (någon som är förvånad?) Vid 16 så ska jag på möte angående mitt nya jobb och därefter så ska jag träffa Emelie för att planera lite i för Paris!! Vi ses senare och ha en fantastisk måndag.

Har bokstavligen gått och blivit beroende av lax!! Älskar det verkligen. Tycker att det är så fräsch och älskar att man inte blir helt proppmätt. Nu ger jag upp pluggandet för ett tag. Nya tag ikväll. Blir inget gym idag men ska strax ge mig ut i det fina vädret för en promenad. Känner mig lite halvt febrig och tung i huvudet. Tackar kylan i arenan för det. Ni kan inte fatta hur mycket jag frös i fredag under jobbpasset när jag mer eller minde endast stod stilla. Nu ska jag sätta på mig mössa och vantar. Hoppas att ni har haft en toppenhelg!!