En månad känns både långt och kort. Det känns som om förlossningen var alldeles nyligen men samtidigt är allt med honom så naturligt att det känns som om han alltid varit här hos oss.

Väldig fin skulle jag säga! Jag var beredd på kaos och sömnlöshet och att vi inte skulle lämna sängen på flera dagar i början. Men det har varit väldigt lugnt och harmoniskt. Han vaknar 2-3 gånger på natten, äter och somnar om, så vi får ändå sova flera timmar i sträck. På dagarna är han mer vaken men lugn så länge han är mätt och torr. Det är klart att han har haft sina skrikperioder där vi inte vetat vad det beror på och vi känt oss maktlösa men de har varit några enstaka gånger. Ju mer vi lär känna hans signaler desto smidigare går allting. Amningen funkar också bra och det är så smidigt att slänga fram bröstet när man är iväg och han blir lite gnällig! Det brukar gå ca 2-3 timmar mellan amningarna.

Så vi är väldigt glada och tacksamma över att allt gått så bra, både förlossningen och första tiden. Vi njuter av alltsammans och känner att han är det finaste som hänt oss.

Äntligen är du här. Den jobbiga väntan är som bortblåst. Vad spelar några dagar för roll?! Ingen. Jag skulle kunna vänta hur länge som helst för att få dig! Och precis som alla så klyschigt säger så är smärtan och kampen under förlossningen också som bortblåst. Jag skulle göra det tusen gånger om för att få dig, om så krävdes. Vi lever i en kärleksbubbla. Lyckotårar så fort jag ser på dig. Ska vi få ta hand om dig? Det är den finaste uppgiften i världen! Du lägger sig lelös i mina och din pappas händer och bara litar på att vi löser det. Vilket förtroende du gett oss. Vi visste inte innan att vi kunde älska såhär mycket!

24 augusti 2020 4560g 55cm

Märta-Nelson var beräknad att komma 12 augusti. Jag vet ju att det är vanligt att gå över tiden, särskilt som förstföderska, men ändå så räknar man ju ner dagarna till bf. Men när inget händer! Vad räknar man då?
En dag över
Två dagar över
Tre dagar över
Nu är vi inne på 5 dagar över
"Inatt sätter det nog igång" tänker jag innan jag lägger mig men vaknar och allt är som vanligt. "Nu känner jag nog en liten värk" men nej det blir inget värre. Det är superfrustrerande! Christoffer har tagit ut semester för att få extra tid med mig och barnet, mer än de 10 dagarna man får, men ju längre det dröjer för bäbis att komma desto färre dagar får vi tillsammans alla tre. Såklart har vi haft mysiga dagar och gjort många utflykter. Det är värdefullt att få tid tillsammans bara vi två också. Men vi hoppades ju att bäbis skulle varit här vid det här laget.

På torsdag har jag gått över en vecka och har då tid på Östra Sjukhuset för samtal om igångsättning. Om min kropp är mogen och om det finns plats på förlossningen så blir det nog en igångsättning. Jag hoppas såklart att det sätter igång av sig själv innan det men det känns skönt att iallafall ha en "sluttid".

Har ni erfarenheter av att gå över tiden? Eller kanske till och med blivit igångsatt? Berätta gärna!
Ta hand om er så hoppas jag att Mästa-Nelson har kommit nästa gång jag skriver! <3

Bild från stranden här om dagen. Magen ser så sjukt rolig ut!