Det är mycket som har hänt på kort tid. Den 4 januari avlivades Nasse och vardagen kändes tom och konstig. Samtidigt var min farfar inlagd på sjukhus och vårdades för covid-19. Det var tufft nog att ha förlorat Nasse och jag sa till mig själv att om jag förlorar farfar också så kommer jag inte att orka mer. Det kommer bli för mycket. Han var väldigt sjuk. Trots att organen sakta började hämta sig från svikten och vi höll hoppet uppe in i det sista fanns inte orken där. I drygt tre veckor kämpade han, men den 13 januari somnade han in. Farfar finns inte mer, svarade pappa i telefonen när jag ringde honom sent på kvällen då de kommit fram till sjukhuset. Det är svårt att ta in, att han inte längre finns hos oss. Han var ju inte särskilt sjuk sedan tidigare, oerhört pigg för sin ålder, stod på City Gross i princip varje dag och sålde Bingolotter till cykelklubben han själv var med och startade. Två förluster inom loppet av 1,5 vecka, dubbel sorg att bearbeta, men jag underskattade mig själv. Jag står fortfarande på mina ben, går till jobb och försöker ta hand om mig själv. Vissa dagar går det bättre än andra, men jag fortsätter att kämpa.

Idag var första gången jag var på City Gross och handlade efter att farfar gick bort och jag grät när jag gick förbi stället där han brukade stå och sälja lotter. Han skulle ju stå där som vanligt i sin gula skjorta med ett stort leende och göra alla glada, för glad och positiv var han alltid själv... men det gjorde han inte. Vi saknar honom så mycket. Han fick åtminstone leva ett långt bra liv och göra det han älskade in i det sista. Må han vila i frid.

För övrigt är det idag ett år sedan jag började jobba på hjärtavdelningen. Ett helt år! Det känns overkligt att tiden gått så fort, men jag trivs jättebra och har utvecklats mycket. Jag lär mig hela tiden något nytt och är nöjd med mitt val att bli sjuksköterska. Arbetssituationen är givetvis också påfrestande med tanke på covid-19 för trots att vi inte vårdar patienter som är covid-positiva på vårt lasarett så avlastar vi de större sjukhusen för att de ska ha möjlighet att göra det. Visst isolerar vi patienter som är misstänkta och behöver provtas, ibland behöver vi även smittscreena både bland patienter och personal, men de som testas positiva överflyttas till Lund. Oavsett är det munskydd och visir som gäller i all patientnära kontakt, om vi så bara ska ge någon läkemedel eller sätta fast en lös elektrod till hjärtövervakningen. Tack och lov är vaccineringen igång! Jag ska definitivt ta vaccinet, det är inget snack om saken.

Imorgon, den femte januari, är det två år sedan Nasse flyttade till oss i Hofterup. Min räddning efter att jag förlorade Effect, då det kändes som att hela min värld gick under och jag inte skulle orka mer. Effect var mitt ljus i mörkret, men Nasse hjälpte mig att hålla det vid liv efter att Effe försvann. Idag tog dock vår resa slut. Nasse har fått galoppera vidare till de evigt gröna ängarna då hans prognos var så pass osäker och det inte var värdigt att utsätta honom för ännu en operation med dess följder. Risken var stor att han aldrig skulle bli bra igen. Det är så fruktansvärt orättvist. Jag är i alla fall oändligt tacksam över att min kusin gav mig chansen att få vara en del av Nasses liv, att jag har fått ta hand om honom tillsammans med henne. Vi har ett ansvar som djurägare, men det finns inga ord som kan beskriva hur ont det gör att förlora sin bästa vän.

Sov gott underbara Nasse, för evigt älskad och saknad. Tack för allt du har gett oss.

Narcissus Sacc 2006-2021

God jul på er! Detta har sannerligen varit den konstigaste julen någonsin, men vi har fått göra det bästa av den helt enkelt. Min bror har varit hos mig så vi har firat själva med god mat, lite julklappar och ”En underbar j**la jul” på Netflix. Med andra ord corona-vänligt och väldigt trevligt! Då jag inte har någon julgran fick vi improvisera och låta katternas klätterställning ta den rollen. Funkade det också. 🤷‍♀️😂

Jag är ledig imorgon också, sen jobbar jag mellandagarna och därefter nyårshelgen. Det hade inte hänt något spännande på nyår ändå med tanke på covid så det gör mig ingenting att det är min ansvarshelg. Vi lyxar till det med landgång på nyårsaftons kväll - inte alls fel! - sen lär jag väl se fyrverkerierna hemma genom fönstret vid tolvslaget innan jag sover fyra timmar och det är dags att dra till jobb igen. Livet som vårdpersonal!

Och som den trötta sjuksköterska jag är (då vårdar jag inte ens de svårt sjuka covid-patienterna) uppmanar jag åter ALLA att inse vilket förbannat läge vi har i samhället. Fortsatt ökad smittspridning, muterat virus, kraftig belastning på vården där VI får ta konsekvenserna för att så många FORTFARANDE fullkomligt skiter i restriktionerna och beter sig något kopiöst respektlöst och egoistiskt. Varför är det så svårt att förstå hur allvarlig den här situationen är?!

Men, för att åtminstone avsluta positivt hoppas jag att ni alla har haft en så god jul som möjligt! 🎅🏻🎄