Till dig min älskade son

Lillegubb, busen, busungen. Det är bara några få av alla de smeknamn jag säger till dig dagligen, några få av alla de namn som påminner mig om dig. För du är just det, du är min busunge och du är även min lillegubb. Min lilla grabb som redan har blivit så stor. Så stor så att man bara vill stanna tiden, bara för en liten stund. 3 månader och en vecka. Vart i hela friden tog tiden vägen? Vi sa ju nyss hejdå till din pappa för att vi skulle åka upp till BB där han inte fick vara med, vi låg ju nyss på BB där jag bara låg och tittade på dig medans timmarna bara flög förbi. Det låter som man ljuger men det gör verkligen det, timmarna verkligen bara flyger förbi. Tills vi fick reda på att vi skulle få åka hem och din pappa var påväg för att hämta oss, den timmen gick så otroligt långsamt så långsamt så jag tänkte att ” nä nu går vi och lägger oss”. Men när han äntligen kom för att hämta upp oss så var det som att någon tryckte på snabbspolnings knappen igen. Allt har gått i en rusande fart!

Om jag trodde att man inte kunde älska dig mer än när du kom ut, när jag och din pappa låg där i förlossningsrummet och bara tittade på dig. Om jag bara visste att kärleken för dig är ännu större nu och växer enormt mycket för varje dag. Jag älskar dig min alldeles egna Vincent!

Kram E.

Gillar