Livet

Åkte ner i diket

Hejsan svejsan! Hur mår ni? Med mig är det ganska bra.

Igår hände en sak, jag åkte ner i diket med bilen och bredvid mig satt min storasyster Olivia. Vi var påväg hem från Svärdsjö. Vi hade åkt snöskoter hela dagen.

Vi satt oss i min bil som vi hade åkt dit med. Johan (Olivias kille) och Pontus (Johans kusin) satt sig i sin bil. Jag och Olivia åkte lite före dom. Det var en 80 väg vi åkte på och jag minns inte om jag höll 70 eller 80. I kurvorna släppte jag på gasen.

Det kom en kurva och den var inte så skarp. Jag kände hur bilen börja åka över på andra körfältet vilket var i motsatt riktning. Vi hade tur att vi inte fick något möte.

Jag släppte på allt och styrde. Jag reagerade inte så mycket för att det kändes som att jag hade kontroll. Jag svängde lite på ratten för att få tillbaka bilen på mitt körfält. Men när jag märkte att bilen inte åkte tillbaka så kände jag att bilen tappa fästet i samma veva. Jag svängde på ratten lite åt andra hållet för att försöka räta upp bilen.

Det som hände då var att bilen svängde tvärt och jag trodde att vi skulle snurra runt på vägen. Istället träffar vi snövallen, vi flyger över den och av bilens tyngd så trycks snön ner ordentligt och vi glider ner i diket.

Det tar stopp och jag sitter bara där stum. Olivia och jag tittar på varandra och vi har varken skrikit eller sagt något vi bara tittar. Sen tar Olivia upp mobilen för att ringa Johan och precis då ser vi hur dom kommer. Dom stannar och springer till oss. Olivia har vevat ner rutan och skriker att vi är okej.

Det är så mycket snö utanför bilen att vi får inte upp dörrarna. Så vi vevar ner fönstrens och klättrar ut.

Både jag och Olivia var chockade. Vi åkte mot sjukhuset för att kolla upp så att vi inte hade skada oss. Olivia mådde lite illa och hade lite ont i nacken och huvudet. Jag hade lite ont i nacken och mellan skulderbladen och lite i axlarna.

På sjukhuset visade det sig att vi hade sträckt musklerna och att vi inte hade några skador. Så vi fick åka hem och min bil hämtade en bärgare. Bilen är det sista jag bryr mig om. Jag är bara så himla glad och tacksam att Olivia klarade sig.

Jag kunde ha åkt saktare. Jag kunde ha låtit bli att försökt räta upp bilen alltså att jag inte skulle ha svängt som jag gjorde. Så därför fick jag sån himla skuldkänsla.

Jag var lärt mig att åka ääännu försiktigare på vintern. Jag har lärt mig att man ska trycka ner kopplingen för att kunna styra. Jag har lärt mig att gasar man lite om bilen har släppt så kan man om man har tur få fäste igen. Jag har lärt mig av bärgaren att man ska helst inte ha en rattmuff på min ratt för att händer en olycka så kan rattmuffen bira till en sämre styrning. Den bidrog inte med det den här gången men så att man tänker på att det kan hända. Så jag ska inte ha min rattmuff mer.


Det skedde nästan två till olyckor efter att jag och Olivia hade åkt av. Två till bilar höll också på att glida av vägen där jag hade glidit av. Det var en bil med släp som nästan åkte in i oss. Jag hoppas att ingen mer åkte ner i diket där efter att vi hade lämnat platsen.

Det var en fantastisk dag att få följa med på att åka skoter och att få grilla hamburgare. Så dagen hade varit superbra. Den slutade inte lika bra men jag är bara så himla glad och tacksam att ingen skadade sig.

Jag ville dela med mig av den här händelsen för att påminna alla hur enkelt det kan vara att åka av. Så åk väldigt försiktigt!

Ha en fortsatt trevlig helg. Vi ses i nästa inlägg!

  • Livet
  • 0 visningar

Gillar

Kommentarer