OVANLIG MÅNDAG

Det är en konstig, osynlig kris som drabbat världen. Jag är naturligt orädd för smittor, tror aldrig att någon farsot ska drabba mig. MEN jag lyssnar på oroliga anhöriga, jag läser artiklar som jag får mig tillsända, jag lyssnar på samhällsinformation.

Och jag inser, om än motvilligt, att jag inte är odödlig. Jag inser att jag är ÄLDRE, klart över gränsen på 60 som man numera drar. Jag inser att jag bör hålla mig borta från smittohärdar och försöka att hålla mig hemma. Det har jag verkligen inget emot, jag älskar att vara hemma! För mina oroliga anhörigas skull LOVAR jag, om än motvilligt, att vara försiktig, att inte utsätta mig för smitta i onödan.

Jag har ju lyxen att omges av frisk luft och natur och att ta promenader är väl bra? Och att åka till vår lilla lanthandel och handla det nödvändiga kan väl inte heller vara så farligt?

Men jag hittar sysselsättning inomhus också, det är inga problem. Idag har jag tvättat alla innerdörrar. Vi har 14 st, och jag blir alltid lika förvånad över hus smutsiga de är!

Det rena såpvattnet är alldeles grått efter fem dörrar, och jag bytte vatten tre gånger innan jag var klar. Det varsom ett rejält träningspass, men jag ser absolut INGEN skillnad på dörrarna! Men jag VET hur vattnet såg ut!

Jag fortsätter också att sticka. Tyras poncho är klar för avhämtning, nu håller jag på med en till Ellen. Det är verkligen vilsamt att sticka för mig! Någon sa att det var jobbigt för armar och axlar men så stickar inte jag. Överarmarna håller jag tätt intill kroppen så att axlarna får vila och bara underarmar och händer jobbar. Jag ska också laga lite mat idag, tisdagens fiskrätt blir PANGASIUSMALFILE (vilket namn, varför köpte jag inte torsk?) med potatismos och ärtor.

Det går en dag i taget, vi får ta hand om varandra, vara kloka, lyssna på de som begriper och tvätta händerna!

Gillar

Kommentarer