KONTRASTER

Livet är en oändlig räcka av kontraster. Stress och lugn, rädsla och trygghet, stort och smått, mörkt och ljust, ensamhet och gemenskap, sorg och glädje och liv och död. Det blev väldigt tydligt för oss när ena dagen innebar avsked av en kär mor, farmor och svärmor och nästa dag firande av Emma. Emma som dagen innan sjungit på sin gamlafarmors begravning.


Igår var vi bjudna till Österbo för att fira att denna flicka, vårt första barnbarn, fyllde 14 år. Som ett ljus i mörkret kom hon på årets mörkaste dag för 14 år sen och ett ljus har hon förblivit. Jag vet att hon ibland, speciellt mot föräldrarna, kan visa andra sidor, jag vet att hon enligt mamma Stina kan vara något en Dr Jekyll och Mr Hyde.

Men den sida hon visar oss är den omtänksamma, den lugna, den förståndiga, den tacksamma tonåringen. Hon gladdes högljutt igår åt sina presenter, åt väska och lösögonfransar, åt silverschampoo och mobilskal, åt träningskläder och "ordningssaker".Tyra hjälpte henne mycket bestämt att öppna presenterna vilket hon tålmodigt fann sig i. Och runt henne flockades kusinerna för vilka hon är den största IDOLEN. De formligen avgudar Emma, och bättre idol och förebild kan man inte ha.

Vi bjöds på fläskfilé och klyftpotatissallader och goda såser. Till efterrätt fick vi cheesecake och Stinas supergoda saffranspannkaka. Vi åt och och trivdes.


Vi firade också mamma Stina som fyller på juldagen. Länge hade de ett juldagskalas också men sen ett par år har förståndet fått råda och de firar ihop. Fast Bengt och jag brukar smita bort på juldagens eftermiddag och fira våran Stina på den riktiga dagen.


Decemberflickorna poserade i klänning och hoodie från Karin, nöjda och belåtna.

Och efter ett antal timmar traskade vi hem i den ljumma decembernatten, Lotta, Bengt och jag och nu visste vi att det vänder. Fast mor sa alltid att "det står stilla ett tag först". Som barn svalde jag denna information med hull och hår men började sen undra lite över vad som "stod stilla"? Jorden? Nej, nog vänder det alltid men det är inga stora skillnader så här i början. Men det HAR vänt och med Emma kommer faktiskt ljuset, Och med Stina är vi alldeles säkra på det.

Idag blir det lutfiskslunch här vid ett, vi blir ett litet gäng på elva personer. Åh, jag längtar efter den "kalla" fisken, den mjälla potatisen, den goda, vita såsen, senapen, kryddpepparn och de gröna ärtorna. Och då gillar jag inte ens ärtor! Och så svagdrickan! Inget annat i dryckesväg passar så bra som denna märkliga brygd, en underlig öl, söt men ändå inte alls "läskig". Svagdrickan, som man i min barndom köpte av drickabilen i en kagge. Svagdrickan som fick min nykterist till mor att bli snurrig, Livet är en räcka av kontraster, det är det som är LIVET. Ena dagen sorg och död, nästa dag liv och glädje.

TACK Emma och Stina för en härlig kväll och för ljuset!


Gillar

Kommentarer