FÖRSTA ADVENT

Vi visste på förhand att 1:a adventhelgen skulle bli fullspäckad med aktiviteter. Allt som bara KUNDE göras innan var bra.

Vi förberedde mat, bakade tårtor som gick att frysa in och kände oss väl förberedda när fredagen den 29/11 grydde.

Bengt fyllde 64 och jag uppvaktade honom lite stillsamt vid vår ensamma frukost. Efter att ha målat en sväng, handlat det sista och varit en runda på skolan åkte jag till Välje. Det hade snöat på förmiddagen men nu sken solen och vägarna var rejält hala. I Välje hämtade jag tre gossar som skulle tillbringa kvällen och natten hos oss medan föräldrarna var på julfest.

Väl hemma i Tjurkö dök också systrarna Åström upp. De skulle också tillbringa kväll och natt hos morfar och mormor. Jag hade planerat för pepparkaksbak och lagom till det dök också familjen Lönnqvist upp. En alldeles nyopererad Maria med familj, en Maria som trots att hon varit sövd på förmiddagen och hade ett ömt knä, var pigg och glad.

Det är intressant att se hur barn bakar . Olle var, inte oväntat, suveränt duktig, snabb och ändå noggrann. Ines och Tyra hade bakat redan tidigare och var måttligt roade. Axel var otroligt duktig och Simon och August var nog mest kreativa. Simon skapade egna gubbar, helt utanför de vanliga mallarna. Ellen var som vanligt, snabb och effektiv.

I ett huj var det över och det var dags att utfordra ett gäng hungriga bagare. Jag hade stekt hemmagjorde hamburgare och bakat hamburgerbröd och nu åt vi, både unga och gamla. Frida, Emil och Alice tittade också in en sväng.

När lugnet så småningom lägrade sig hade vi stoppat in Maria och Axel i ett rum nere, Ellen och Ines i ett annat och Daniel fick husets enda enkelrum.

De stora pojkarna Förander fick varsin soffa i vardagsrummet och treåringarna Tyra och August sov uppe i Lottas rum.

Bengt och jag hade vårt sovrum, ensamma till en början, men på förnatten kom de tassande, först August och sen Tyra. Det ÄR lite knöligt att sova med barn i sängen! Det fanns ju en tid när vi alltid gjorde det men nu är det mindre vanligt. Sömnen blev så där...

En ny strålande lördag grydde och barnen blev hämtade efter frukost. Bengt åkte till farmor i Ljungby och Axel och jag lagade köttfärssås och pasta. Han är SÅ intresserad av matlagning!

Lönnqvists tog en promenad i det vackra vädret, jag slöade en stund framför skidskytte på TV och framåt eftermiddagsfikat kom Bengt hem.

Vi förberedde det sista, dukade, kylde drycker och Bengt tände eldkorgen.

Vid sex kom de allihop och vi firade att vi fyllt år igen, att vi fått leva ett år till och att vi alla hade varandra. Vi åt fläskfilé, kycklingfilé, ugnsrostad potatis, smarrig sås, grönsaker. Alla åt bra, det var enkel, tydlig mat och det brukar passa både vuxna och barn.

Till kaffet blev det prinsessrulltårta som Tyra och Alice fick dekorera. Den blev också uppskattad!

Det blev ingen supersen kväll, alla hade ett digert program även på söndagen. Runt elva satt vi och pratade igenom kvällen, jag, Bengt, Daniel och Maria. Då hade vi sjungit både "When I'm sixtyfour" och Flyttfåglarna, vi hade pratat och skrattat, barnen hade lekt och stojat. Ellen kom ner vid ett tillfälle och sa "Mormor, får vi varsin glass?" Jag svarade att jag inte hade någon glass hemma. "Jo, det går du! Vi har kollat i frysen!" var Ellens svar. Jag VISSTE faktiskt inte att det var så och vara bara glad att Päronsplitten från i somras gick åt.

Nu hade alla åkt hem, vi hade dukat av och diskmaskinen surrade så hemtrevligt. Ellen hade åkt med Åströms hem för att sova där och Axel sov där han skulle.

Sä skön känsla när allt gått bra, vi beundrade våra fina presenter och njöt en stund.

Nu återstår adventsgudstjänsten med körsång av den här helgen. Hoppas det går lika bra som barnvaktande och kalas gjort.

Mat finns det över så vi har till lunch och sen ska vi bara ta det lugnt. Fast jag känner mig själv, en liten stunds vila sen är jag igång igen! Men det är sån jag är och jag mår bra.

Drygt tre härliga veckor till jul, lite att pyssla med och lust att göra det. Kan det vara bättre?

Gillar

Kommentarer