EN ALLDELES VANLIG TORSDAG...

Denna här dagen började som vanligt, jag vaknade strax efter fyra och gick upp vid halv fem. Promenad, fast utan sällskap.

När Bengt hade åkt till jobbet började jag torsdagsstädningen, den gick snabbt. Vid nio var jag klar, en tvätt tvättad och en snurrade i maskinen. Då är det härligt med morgonduschen och den efterlängtade frukosten! Idag tog jag bild på min vardagsfrukost, likadan varenda dag. Ibland blir det havregrynsgröt med äppelmos istället för rågflingegröten men jag tycker att rågen mättar bättre.

Jag slarvar faktiskt aldrig med maten, sätter mig ner och äter ordentligt. Fast fruktansvärt snabbt, förstås. Det är en yrkesskada, ta mat sist - vara klar först. Det brukade bli ungefär 7 effektiva ät-minuter! Jag håller nog ungefär det tempot nu med men jag försöker att ta det lugnt.

Sen skrev jag ett par timmar, min livshistoria i A4-format är nu uppe i drygt 250 sidor. Det är aldrig svårt att skriva, det fattas aldrig ämnen att skriva om, jag har tid. Det som gör att jag inte håller på längre är att jag får ont i rumpan, i sittbenen av att sitta länge. Stolen jag sitter på är av den stoppade sorten, egentligen ganska skön så jag kan inte skylla på den.

Min lunch idag bestod av ugnsstekt falukorv (från frysen) med nygjort potatismos. När jag åt den var jag hungrig och någon bild hanns inte med!

Vi halv två hämtade jag Ines på förskolan. Hon ville halte egentid med mormor och vi bakade först grötbuller och medan de jäste gjorde vi marängbakelser. Hon var duktig och road, särskilt glad blev hon när jag sa att hon självklart fick ta hem det vi bakat.

Vi åt mellis med ljumma, nygräddade bullar och sen var bakelserna kalla nog att fylla med glassmet. Sen in i frysen, ta fram 5-10 minuter innan det är dags att äta dom och servera med en klick vispad grädde och några färska bär på. Hallon, tycker Ines.

Efter detta storverk var Ines ork alldeles slut. Hon ville kolla på paddan lite och valde något märkligt sorteringsprogram som nätet kryllar av. Med en skål bredvid att slicka ur mådde hon ganska bra.


Vad jag minns dessa skålar man ville slicka. Jag tyckte alltid att mor skrapade alldeles, för onödigt noggrant- och nu gör jag likadant! Ines sa inget men jag såg vad hon tänkte när jag skrapade!

En alldeles vanlig torsdag lider mot sitt slut. Huset är städat, tvätten är tvättad, jag har skrivit en god stund, varit och handlat och fått umgås en stund med ett barnbarn- Nu är hon hemskjutsad och kvällen ligger framför oss.

Imorgon blir det Ljungby en sväng för lunchträff med goda vänner. Ska passa på att göra nödvändiga apoteksärenden också.

Om så både blodtryck eller blodfetter visar dåliga värden så mår jag ganska bra och lever gott. Det är väl det viktigaste?

Gillar

Kommentarer