Jag funderar på vad jag kan göra för att utöka min verksamhet med mindfullness och Yoga. Åååh. Jag vill så gärna. Kanske skulle testa kanske 5 minuter och se hur det känns?

Jag ville också passa på att prata om något som blivit mera och mera vanligt att prata om. Det är det med Psykisk Ohälsa. Jag ville prata om det, för jag har sedan några dagar, blivit av med en parasit i mitt liv. Allså så naiv som jag är. Jag menar, jag har gått och trott verkligen på att han lyssnade på mina problem för att han brydde sig om mig, och jag har mycket stora problem, det är inte det, men att utstuderat kolla vilka sexuella preferenser, och skapa ett helt forum, där han och jag som han trodde att jag skulle börja snuska mig mot honom, som han snuskade sig mot mig.

Nu vill jag ju inte säga att jag mår särskilt dåligt av det. Det var bara det att samtliga våldtäkter som jag varit med om, gör att jag minns skit, och det är inte särskilt trevligt att veta att min mentor sedan jag var BARN, har suttit och beräknat ut mig hela mitt liv, alltså en männska som jag berättat hemligheter för som ingen annan. Det är så vidrigt att min mellanfinger frår ståfräs. Ja men nu ville jag prata om psykisk ohälsa.

Länges om vuxen tänkte jag att jag var den enda som kunde råka ut för något så vidrigt som att må dåligt hemma för att man bråkar med föräldrar, som sig bör om man är tonåring, och har det skitjobbigt hemma samtidigt. Man tror ofta att det är en det är fel på. När jag blev sexuellt utnyttjad när jag kom till Sverige, kändes det som om hela mitt samtycke till det svenska samhället försvann, sommaren, jordgubbarna, dansen kring stången, allt var så fel. Ja men jag blev ju våldtagen en vecka in på min resa i Sverige. Vem fan mår inte dåligt då?

Genom att meditera och lite olika andra tekniker, lyckades jag må ganska bra på högstadiet, men på gymnasiet blev det för mycket. Jag mådde skitdåligt. Så dyker den här muppen upp och säger att han är en snäll farbror utan intentioner, så jäklä vidrigt. Det är klarat om man är någolunda attraktiv, och om man känner att man är lite söt, så kommer det dimpa ner med 1000 desperata jävla skitstövlar. Det är det som hänt mig i mitt liv och jag tror inte att jag är ensam om det.

Nä. Mitt problem med mindfullness är att jag är så himla glad i musik. Och måste lyssna på musik istället för att lyssna på lugn och härlig musik som man kan träna med. Jag har till och med köpt en Yoga matta. Som det är med allt annat så måste man ha motivation, och fan vilken motivation jag har med min hälsa ja. Kanske det kallas ambitioner i så fall. Men i vilket fall som helst så tänker jag som den boken om träning, som jag läste om: Man har 2 typer av motivationer. Den ena kommer innifrån och den andra från vänner, familj och det som gör en glad. Så ja. Jag är sjukt motiverad, att sakta men säkert, så finner jag vilka människor som är sådana man skall vara rädd om, och andra som det kryllar av, som är som de är.

Yoga. Ja. Kanske det? Mindfullness har hjälpt mig mycket mot känslor av att inte höra hemma någonstans.

Det handlar bara om att våga må bra. Ofta kan den egna sabotören ställa till det. Det handla om att växa i sig själv.