Ok. Måste erkänna att jag är sådär nöjd med dessa tavlor. Försökte göra dem "vardagsrumsvänliga", så det blev sådär, men känner lätt att detta är kul när gallerier från NY öh, hör av sig och typ, ba: Vi vill ha dina tavlor. Själv, jag ba´ wtf haha. Nä det är nästan inte troligt, men så är det. Så nu har jag ett halvår på mig och några månader, innan jag kommer till NY för nu är jag fast med utbildningen, men det gör inget, det kommer bli lätt rätt feta grejer, som gör att jag kommer kunna bygga större siter, mera än de skitsidor som jag äger. Och nä, inte att det är något fel på dem, men man kan vara seriös och också bruka allvar. Vi har fått en server på skolan, som vi kan adda våra hemsidor, och många är som liksom jag, lite efter i skolarbetet, men det finns så mycket roligt man kan sysselsätta sig med att slösa tiden på, män, lyssna på musik och måla tavlor. Haha. Lätt att 2017 kommer bli asfett.

www.evaguillen.com

Min familj har ett företag, de har vi haft länge, men nu är det också min tur att ta del av familjeföretaget, och bidra. Och det känns absolut kul med att få hjälp att konkretisera idéer som är i luften och i princip så är jag ju sminkös. Och jag tycker smink är en vacker sak i vilket fall som speciellt om man vill och har intentioner, att liksom, jag vet inte, det låter lite små corny, men att jobba för djurrätt, behöver inte alltid vara genom veganism och kost, det kan vara på andra sätt. Det käns som en fin grej att jobba med, att undervisa i kemikalier som man lätt kan undvika. Och just nu har jag B2B-samarbeten, med riktigt "bigshotar" inom hudvårdsvärlden, som tidigare rektor på GILDA skolan, och CIDESCO-nominerade Marja Entrich som jag kommer lätt att lägga ltie krut på.

Det finns många forum, som man kan jobba med och här har jag bloggen, grouper, och Tradera som jag börjat med, där heter jag "Monimbo" Så bara kolla jupp mig. Och där finns även tankar om att utbilda mig till sminkös, eller makeup artist hos www.leep.se och jag har ju inte en diplom, pga mobbing, så fick jag inte avslutat mina betyg, men det gör inget, min revansch är att jag jobbar med världens bästa märke, men nog har många hudterapeuter, samma "argument" för att sälja. De säger de själva har det bästa. Men det är inte fallet att samtliga har det bästa. Jag menar, kvalité, ja, nä, det är rätt logiskt, men många tror att kvalité är viktigt när det kommer till typ vetenskap, men om vi kan börja diskutera vetenskap, så har ju mineralolja omtalats, en hel del hos Karolinska Institutet, och jag måste jobba för att detta skall visas utåt. Organiska och ekologiska preparat måste inte vara icke fungerande, som många påstår, men de som försvarar mineralolja, alltså mineralolja som är kosmetiskt benämning på råolja, man kan alltås inte vara för råolja, om man är för djurrätt. Det säger ju sig självt, att om råolja skapas med skövling av haven, och djurliv och människoliv, så kan man inte säga att man är för djurrät, eller människorättigheter.

Det är en paradox dock, att jag känner att jag börjat ogilla kött, verkligne verkligen det känns super vidrigt, att tänka och se bilderna framför mig, med mulesing, kycklingar och deras liv i fabrikerna, läder, har en grej som också gjort att jag börjat tänka lite, det finns läder med karbamid garvning, men kan man vara säker på att dessa kossor, har levt ett bra liv? Och hur långt skall man dra detta med samhället, vill liksom,gå åt ett snällare håll? Och jag menar, om många företag som H&M sysslar med "Green Washing" så kan man fråga sig om organiskt, och ekologiskt är så bra. På något sätt älskar jag ändå intentionen, och jag tycker själv det var en god intention, en fin intention, från början, att börja prata. Dock får man tillsägelse, att inte prata politik, om hudvård, men råolja är politiskt. Råolja gör att vi krigar i Arabvärlden för det svarta guldets natur, och vi är giriga, människan är girig, vilket ger mig iaf, mera krut och känsla på att lägga på ett kol med djurrätt, då jag helt förlorat hoppet om människor. Och kan vara för genus, som är en bra grej, med jämnställdhet, och så men när politiker säger att "vi skall hjälpa till" så betyder det ju bara att vi ska bomba igen, såg ni ruinerna från Aleppo? Så hur länge skall vi ha det så här? Ska vi inte byta ut samtliga råolje prylar i infra strukturen till något bättre? Jag menar, om man tappar hoppet, så är det det sista som man kunde hänga upp sig på, men mitt hopp ligger där i, att jag vill verkligen och försöker att inte gnälla som någon miljötaliban, och tänker, att det viktiga är att folk har något eländigt alternativ att handla på. Som med det med att många män inte vet var de kan köpa bra eko kosmetika, tvålar, raklödder, deon, och ftalater i parfymer och dylikt. Många tror att hudvård är ologiskt det är superlogiskt. Huden är kroppens största organ, vi stoppar in i den det vi kan äta, för det du inte kan äta kan du inte ha på huden, hur "Naturtroget" vissa syntetiska preparat verkar vara, de är inte bra. Helt enkelt. Organiska och biodynamiska produkter, är klart bättre, och Zao Makeup är de modernaste märket i hela världen, som har refillsystem, som The Body Shop hade tidigare, någon god gammal vän berättade om hur The Body Shop kom till. Ja det är spännade med smink, jag tycker om att se fina bilder på mig, och sminka mig, och göra det länge, dock hinner man inte i vardagsstressen, men det känns inte mindre fint för de. Och de män med en massa åsikter, om att vi känner oss fula, de har så fel. Om man sminkar sig för att man är ful, då har man förlorat hela poängen. Intentinoen är viktig för mig, fredsintentionen, och det alternativa i att visa andra produkter som inte är konventionella. De flesta konventionella produkter, är verkligen verkligen verkligen fulla av massor med syntetiskt skit, nä. Använd eko reko prylar, det är en fin känsla.

Jag måste bara erkänna att mitt liv är ett totalt vandrande kaos. Jag har inte hunnit ifatt från förra veckans göromål i skolan. Jag har haft sjukt mycket upp med mitt eget solo musik projekt. Skall spela in. Har ockås varit modell men jag tycker inte bilderna blev bra. Det man visar är ju bara det bästa. Det ger mig prestationsångest. Erkänner att jag vet inte vad jag skall ha min utbildning till. Kanske om jag vill tjäna pengar, någon gång, kanske ta ett konsultjobb. Men jag är inte den typen av folk, som gör jobb åt andra, jag jobbar med mina prylar. Så har det varit politiskt, som inom konsten och allt.

Visst tänkte jag ett tag: "Sök till konstfack i Köpenhamn". Ja. Men. Jag är hellre oskolad, än inskolad i "hur man ska" vara konstnär. Som jag har förstått så har livet gjort mig till en konstnär. Dock kommer en liten detalj som jag gärna glömmer: JAG vill gärna också kunna äta och ha tak över huvudet. Som jag har drömt om att kunna jobba och att vara akademiker, vart allting som jag i livet kunde önskat. Och så blev det ju inte riktigt. Som tur är mina största problem just nu i livet, oftast små I-landsproblem, som att min nagel har gått sönder så får jag äta mera selen och andra mineraler och vitarminer. Ja ja. Och min bror och jag har suttit tillsammans och kollat på min ekonomi: När man i princip svälter, så hinner man liksom inte beräkna, göra budget, åka och handla, bussa fram och tillbaka genom stan, bära kassar och försöka hitta lämpligaste pris, för lämpligaste käk. Då går jag ut och äter. Vilket förståss, är en bra grej, som gör att om jag tycker det är så eländigt, att ornda med mat, så är det en "förändringsfaktor", som bara måste ske. Så därför har jag bestämt att jag skall börja laga mat, och är ju duktig på det och allt. Kommer lätt börja baka, glutenfritt. Och har börjat med smoothisar, som jag köpte på sallads and smoothies, för 40 SEK men det håller fan inte, en frysta bär paket, kostar liksom 11 SEK. Bara att mixa. Haha.

Så matsituationen har ju i vilket fall som blivit avvärjd. I vilket fall som så kvarstår problemen med min ekonomi, men hoppas på att om jag nu skall laga mat hemma så kommer jag också att spara skit mycket pengar. Min mor och jag har nämligen bestämt vi skall handla mat med hennes bil.

Erkänner att jag är rätt gnällig. Jag har ingenting att klaga på. Kanske nyrikemans syndromet, när man har allt så känner man sig tom. Jag har i vilket fall som helst inte det längre som jag hade det innan: Jag hade ingenting att förlora. Nu har jag allt att förlora. JAG har verkligen allt, allt, allt som jag velat ha. Det mesta känns inte som problem. Sen dyker det upp ena muppen efter den andra, som jag började dejta med, men jag har inte, eller i vilket fall som börjat komma över mitt ex. Och mera storartade män har jag nog fräckhet, nog att kunna veta och berätta, att många av mina män varit mycket speciella. Svårt att mäta någon efter någon annan.

Så kärleken är fan ett problem. Ja. Det är nog det största problemet. Jag söker på Tinder, efter äldre män för jag känner att fjunisarna som ber en skicka bilder på kik, känns, lite smått: "Been there done that". lol Så det är klart det hade varit skitkul att lägga band på någon hormonstinn 23 åring, men hur kul är det där med sex och sånt när man inte känner något?

Det finns dessutom så mycket kontroversiella grejer som jag håller på med. Vilket gör att jag hindrar mig själv, från att skriva om sådant som inte andra har att göra med. Haha. Men vad fan gör man. En konstnär visar ju bara bästa sida utåt. Har nog inte berättat om mina misslyckade senaste tavlor. Ja. De var inte så bra. Tekniskt sett. Men vägrar konstfack. Så då får man sitta här och äta nudlar och ris, bark och rötter, i 2 år till och studera som en galen kossa, och jobba så gott det går, med att försöka sälja bullshit på tradera. Det fick jag ett tips om idag, som en vän gav mig, som är själv, ett jävla as, kapitalist, royalist, monarkist och allt möjligt. You name it. Men han satte huvudet på spiken med mina försök att tjäna pengar och inte lyckas. Haha. Gött om man har en mentor som man kan lita på. Dock kan detta med mentorskap, ha en aning intresse-faktor, med tanke på att jag tänder på gubbar. Ser ni hur förtappad jag är?

Ok. Nu tänder jag inte på fjunisar. Så då får man köra på gubb-sökeriet. Det är ganska spännande, och låtar som eurytmics, dyker upp i min skalle om hur människor vill än det ena än det andra av en. Om det är så att dessa gubbar som finns på Tinder, är objekt för att faktiskt få en praktikplats, så tänker jag nog jag skall stanna kvar där. Haha. Men det kan bli så fel också, som någon som jag träffade för någon vecka sen. Personkemin måste stämma, den stämde inte för kärlek, men det gjorde det för business. Men. Ni vet hur män är. Den här veckan är påbörjad, och har träffat andra goa gubbar, men kärleken stämmer, men inte business. Ja. Pengar, sex och kärlek. Wtf. Stångar mig själv mot väderkvarnar. Jag vill så mycket.

Jag önskar jag vore lite småretarderad som min nya ekonomiska mentor: Gör så här så tjänar du pengar. Och det är ju inte så svårt, men jag gillar utmaningar. Hmmmmm. Det finns inga krig som jag gett mig in på som jag inte vunnit, men det har krävts en arm och ett öga. Nu behöver jag bara fokusera på vad jag behöver fokusera på. Känns som om bloggen är en bra grej som jag kan tjäna pengar på och ändå ha kul, och har alltid drömt om att jobba med någon som jag kan tro på: CE - Cirkulär Ekonomi, och Fair Trade. Slänger ner patriarkatets pragmatism om vad som är rätt och fel och bra och dåligt, och börjar om igen.