Hej Thomas.

Jag skriver med anledning till att jag har mått väldigt dåligt på senare tid och jag var på akuten. Och jag tror att det beror på att min tillit till vården har sjunkigt. Ibland känns det som att det är vården som är problemen till mina problem. Att jag inte lyckats "bli frisk" sedan 2001-2002 är ju bra bara ett bevis för mig att vården sysslar med symptomhantering, inte gå ner på djupet till det omedvetna.

Att jag äter medicin som gör mig så trött, är inte något som ger mig tillit till mediciner, jag testjobbade två dagar och vaknade två dagar i sträck kl 7 och jag var tvungen att sova bort en hel vecka för att "komma tillbaka". Det är inte ok att trycka i människor mediciner och när man väl ses så blir man ignorerad, negligerad och illa behandlad, det som hände med Mari *********.

Jag förstår helt och hållet att för hennes del är det svårt att ta in allt som en sjuk människa säger, därför att man kanske "tar med sig jobbet hem", men nu blev ju situationen värre, eftersom jag kände att jag fick ett psykolgogiskt bakslag, när hon vill skjuta iväg mig till försäkringskassan, och vad gör dom där?

Dom skriver ut människor som är döda, dom får cancerpatienter att arbeta 50% och dom bland annat sysselsätter människor i sk "sociala jobb" (jag har läst om detta i tidningar & jag är inte retarderad pga en diagnos) som är att kratta löv åt strikt utvalda rika människor och behandlas särdeles dåligt, systematiskt och under lång tid!

Jag har tänkt att jag skall sänka min medicin och till detta så behöver jag prata med Mari. Cecilia ********* är inte heller en person jag har förtroende för, hon skriver inte in saker eller bokför någonting, alls, det är vad jag märkte med henne.

Jag kommer sänka min medicin, genom hjälp av Mari, eller utan. Jag kommer motionera varje dag kring 10-11 för att lära mig gå upp tidigt. Jag kommer gå i hypnosterapi för att bli av med fobier och ångest och jag kommer att studera färdigt mina kvarvarande poäng inom massage som jag inte lyckats med än. Men jag kommer också få pedagogisk hjälp av min pappa som är pensionerad sedan igår, att klara mina tentor.

Det finns ingen anledning att ge upp eller som Mari tycka att jag inte förtjänar någon vård, eftersom jag har lyckats må så här bra som jag ändå mår. Och till det hör till att det är ingen som säger sånt som är bra till bra människor, oftast är det bara klagomål som kommer fram, därför vill jag också säga att jag ser fram emot att träffa dig mera och få mer hjälp av dig, eftersom du verkar dedikerad till det du gör, och har verkligen fått mig att må bra.

Mvh Eva Guillén, patient som vill ta tag i saker och inte bli en medicinerad grönsak

Sådant jag skall jobba med nu, är att jag skall gå upp tidigare på dagen & äta frukost. Jag har gjort två stora framsteg på de senaste månaderna: Det är att jag har slutat med coca cola och jag har börjat äta frukost. Men jag behöver också något mellanmål, eftersom min kille bara äter två gånger om dagen. Jag vill nog upp tidigt på morgonen och promenera. Egentligen känner jag för att promenera just nu. Jag skall också kämpa för att ta bort min medicin som gör mig till en grönsa, som inte kan utföra någonting. Det är inte ok att vården är så benägen med symtombehandling, hade dom gett sig in på djupet av problem så hade jag väl varit frisk för 8 år sen?

?