Naket, ärligt och direkt från mitt hjärta

Jag känner mig helt mörbultad, som om jag blivit slagen med ett baseballträ om och om igen. Det har blivit svårt att hålla tillbaka tårarna. Min kropp sviker mig, och mentaliteten likaså. Jag orkar inte hålla masken längre. Jag orkar inte längre fejka ett leende och jag orkar inte längre tvinga fram ett skratt. Smärtorna är outhärdliga och jag är trött, så jävla trött. Trött på att ha ont, trött på att vara orkeslös, trött på att känna mig svag, trött på att vara trött, trött på min sömnbrist, trött på att behöva stiga upp ur sängen på morgonen, trött på mina lögner om mitt mående, trött på att känna mig som en börda och trött på att känna mig gnällig.

Jag är orolig för hur mycket mer stress och påfrestningar min kropp klarar av. Jag försöker att ta varje dag som den kommer, och att inte tänka allt för mycket på framtiden men ibland är det svårt att låta bli. Hur ser min framtid ut? Hur länge kommer jag orka stå på mina två ben? Kommer jag att klara av arbetslivet i samma takt? Kommer jag kunna försörja mig själv? Kommer jag orka jobba kvar inom barnomsorgen? Kommer jag att hinna bromsa i tid innan jag kraschar? Det är så många tankar som studsar runt inne i huvudet, och så många frågor som kommer att förbli obesvarade.

Min situation i dagsläget är komplicerad, och jag har sett över olika lösningar men jag ser inget annat alternativ än att köra på och hoppas på en bra utgång. Än så länge står jag fortfarande upp, inte lika upprätt men jag står upp. Jag lever på kaffe, adhd-energi och vänner och familj som stöttar mig.

I'm just gonna put an "out of order" sticker on my forehead and call it a day.

Gillar

Kommentarer

Carina
,

Som livet kan bli😰 Smärta är ett JÄVLA SKIT. 🥺Vill trots allt önska dig en fin kväll💖