Full rulle livet går i ett

Hej fina du!

Hoppas allt är bra med dig. Med mig är det helt okej. Livet går i ett som rubriken lyder. Jag har på senaste tiden haft sjukt mycket att hålla koll och reda på. Jag har och har haft mycket i skolan med prov och inlämningar. Det tar knäcken på mig, som om det inte vore nog har jag haft mycket som har med min ledsagning och göra. Jag blev ju 18 år i april vilket betydde att jag var tvungen att förlänga mitt beslut om ledsagningen. För dig som inte vet vad ledsagning innebär så är det att kommunen anställer en person som följer med dig på olika aktiviteter. Det kan vara bio, åka och simma och shoppa o.s.v. Fram tills nu har jag haft 4 h/per vecka. Tanken med de fyra timmarna var att jag skulle använda dom till simning för att komma iväg och simma regelbundet men med tanke på covid-19 så har det inte blivit av men då har jag försökt använda min ledsagning till annat.

När jag nu i april blev 18 år så gick mitt ledsagnings beslut ut, trots att jag fick det i januari i år. Så jag hann bara använda det i tre månader typ innan jag var tvungen att söka nytt. Det har varit så mycket jobb med detta. Ansökningar, läkarintyg, andra intyg, telefonsamtal hit och dit till olika personer, för att få ihop då det skulle in på nytt. Men nu äntligen är det bestämt att jag får behålla mina fyra timmar i veckan plus någon annan insats som hette personlig omsorg som kommer att göra att jag kanske kommer upp i någon mer timma.

Ifrån början sökte jag korttidsvistelse och förlängd tid plus utökning av timmarna inför sommaren. För att jag trivs inte hemma, där jag är skriven. Det är trångt, jag har inget eget rum och jag har svårt att komma ut på aktiviteter då jag inte har ledsagning. Det som också är problemet är att jag förlorar det sociala som jag har på elevhemmet över sommaren om jag inte får ledsagning. Korttidsvistelse kunde eller ville jag inte ha för kommunen kunde bara erbjuda korttidsboende för psykiskt sjuka. Så där hör ni ju att jag inte passar in!? Eller??? Nej skoja bara.

Sen har jag haft 18 års - möte här på elevhemmet och jag har flyttat över till Vuxen hab i min stad som jag är skriven i. Nu får jag bestämma när, hur och var allt ska ske. Jag kommer att börja betala min räkning till elevhemmet själv. Innan var det mamma som gjorde det. De på elevhemmet måste fråga mig först, innan det är okej att de kontaktar mina föräldrar kom vi överens om på mötet. Undantaget är om det händer mig något t.ex att jag hamnar på sjukan då kommer mamma & pappa bli kontaktade i första hand.

I torsdags förra veckan hade jag mitt första möte på distans med vuxen habiliteringen. Det var nervöst och spännande. Vi gick igenom remissen som barn och Ungdoms habiliteringen hade skrivit. I den stod det bland annat att jag önskar mig en ny manuell rullstol. Jag har två en i skolan och en hemma. Den i skolan behöver bytas ut, för att jag får inte plats längre. Plus att den är sliten. Förra veckan fick jag punktering på den. Så då fick jag ringa habiliteringen på skolan som kom och fixade den. I remissen stod det också att jag behöver ett bord till permobilen när jag står, att jag behöver nya ortoser och så pratade vi lite allmänt om mig. Innan jag flyttade till vuxen skrev jag och förra habiliteringen ihop den remissen för mig.

Igår ställde jag mig i bostadskö i Falun. Jag står redan i Göteborg och Karlstad. För mig är det viktigt att förberedda för egen lägenhet. För det är mitt största mål just nu, Tanken är också som det ser ut nu, vilket kan ändras men att jag ska gå på komvux för att läsa upp mitt engelska betyg. För att sedan kunna plugga en utbildning på universitet eller högskola.

Ja, tankarna är många. Både om framtid och mitt förflutna. Jag tror a det är därför jag inte kan slappna av, vilket jag önskar jag kunde göra och njuta av gymnasietiden. Har därför bestämt mig för att jag i trean vill ha kontakt med en psykolog. Det är något som tog i mot att säga. Då jag har svårt för att prata om känslor men å andra sidan något som jag tror kan hjälpa mig till att få må bra igen.

Tack för att du orkat läsa mitt röriga inlägg. Det är ungefär lika rörig som jag känner mig just nu. Det gäller att gå sin egna väg och göra det bästa för sig själv. Jag ska klara detta det har jag redan bestämt. 🙏❤️






Gillar

Kommentarer

Lovisa
,
Hej Wilma!

Jag har också en CP-skada och tycker allt som allt att det inte är ”hela världen” att ha en funktionsnedsättning. Utan det som stundtals gör att det känns problematiskt är just det här praktiska runt om. Exempelvis att behöva hålla på med ansökningar och att vara beroende av andra för att kunna leva det liv man vill. Så jag känner så igen mig i det du skriver. Och precis som du säger har du även skola och annat runtomkring.

Precis som du, hade jag också tankar kring framtiden när jag närmade mig vuxenlivet. Jag såg fram emot det, samtidigt som det fanns en oro över hur allt skulle gå när det väl var dags att ”flyga ur boet”. För som sagt är det lite fler trådar att dra i när man har en funktionsnedsättning. Så ibland får man känna att allt är jobbigt och rörigt, men du ska se att allt säkert faller på sin plats så småningom.

Jag hoppas det ska lösa sig för dig och att både din sommar och framtid blir som du vill. Du säger det så fint själv, du klarar detta! <3
Ettlivirullstol
Ettlivirullstol,
Hej! Rätt inställning till ett liv med CP-skada. Jag har också en positiv inställning till min skada men ibland krånglar det till det med myndigheter och så. Skönt att jag inte är ensam om att tycka det är jobbigt. Tack för att du peppar mig. Ha det bäst!
nouw.com/ettlivirullstol