Idag tänkte jag blogga om ett ämne som jag har bloggat om förut, nämligen bemötande. Det sägs att vi människor är lika värda men är vi det egentligen? Det tycker faktiskt inte jag.

När det gäller personer med funktionsnedsättningar blir det plötsligt svårt med en del saker och en av dom sakerna är bemötande. Varför ska det vara så svårt att bemöta mig som rullstolsbunden? Man gör väl som med alla andra? För mig är det svårt att förstå varför man helt plötsligt bemöter mig annorlunda på grund av min rullstol? Och en del av mig förstår varför man gör det. Jag vet att det handlar om okunskap, gammal vana och osäkerhet. Man har den klassiska bilden av att vi med olika funktionsnedsättningar inte fattar lika bra som ni som är ”normalstörda” gör. Men det gör vi visst!

Jag säger normalstörda, för det brukar ju gå bra att kalla oss för alla möjliga konstiga ord och utryck. T.ex gud vad du är störd eller CP-unge. Jag ska tala om för dig att vi visst förstår mer än vad du någonsin kan ana. Ibland vill jag påstå att vi kan vara klokare än er normalstörda. För vi har fått kämpa för att få en fungerande vardag, kämpa för våra rättigheter, vi får kämpa för att passa in, vi får brottas med våra egna tankar t.ex varför vill de inte vara med mig? Är det något fel på mig? Kommer jag någonsin få vänner, kommer jag någonsin bli älskad av någon och kunna bilda familj? Kommer jag någonsin få ett jobb och bli trodd på? Kommer jag någonsin få en utbildning och när ska jag bli bemött som vem som helst? Bara för att detta samhälle är så stört många gånger.

Min erfarenhet är att barn är raka och ärliga och att det är vuxna som brukar bemöta mig konstigt. Oftast brukar det vara så att barn kommer fram och säger ”varför har du en rullstol eller en annan vanlig formulering är ”varför kan inte du gå.” Jag brukar alltid vara rak och ärlig och svara som det är. Ibland kan det vara oerhört svårt och komplicerat att förklara, men oftast går det bra!

Det värsta jag vet är att möta barn och föräldrar på stan och så frågar barnen sina förälder ”varför har hon rullstol” eller varför kan inte hon gå” när dom går förbi mig och föräldrarna inte lossas om att dom hörde vad barnen sa. Det gör mig förbannad, för då fortsätter ju barnen att undra och fundera dessutom lär man barnen att sånt får man inte prata om. Därför blir jag extra glad när det som hände mig för några dagar sen, faktiskt hände.

En liten flicka gick förbi mig och sa högt och tydligt ”varför har du en rullstol” och är du gammal? Då stannade pappan eller den som var med flickan och pratade med oss. Så önskar jag fler kunde göra, för det tycker jag är ett bra bemötande. Då får barnen en chans till att förstå att vi är som alla andra och att man inte lossas som ingenting. Barn gör som föräldrar gör och inte som dom säger åt dom. Det är ni föräldrar som har ansvaret att se till att era barn växer upp och behandlar alla människor lika , tänk på det.

Hej fina du!
Jag kan tänka mig att många njuter av det fina vädret med att unna sig god mat, sola och bada. Vilket man ska göra, för värmen varar inte för alltid. Men med sommaren kommer mycket ångest kring våra kroppar. Jag vet många som skäms över att visa sig med badkläder på stranden, för de inte trivs med sin kropp eller så gör man det. Men är rädd för vad andra ska tycka om din kropp.

Även jag tycker inte det är speciellt bekvämt att visa sig i badkläder. För att när jag sitter ner så ”bullar” min kropp till sig.

När jag var liten så var jag så smal och alla badkläder satt perfekt. Med tiden så förändras ju kroppen och jag har fått en helt annan kropp, vilket händer alla! Man är barn, tonåring och vuxen. Dessutom kanske man har fått barn ,vilket också förändrar kroppen har jag förstått eller så väntar man barn. Att acceptera min kropp har tagit lång tid och med det sagt så vill jag med det här inlägget säga att man ska försöka älska sin kropp eller iallafall acceptera hur man ser ut. Alla kroppar är fina och alla kroppar behövs. Nu ska man inte jämnföra det med annat, men det tänker jag göra ändå. Vi har olika bilmärken, klädmärken, möbler och godissorter. För att något ska passa alla, varför kan det inte vara så med kroppar också? Bara för att man är så kallad smal, så behöver det inte betyda att man mår bra för det. Samma sak gäller om man är så kallad tjock. Det är inte säkert att man mår dåligt för det.

Allt handlar om hur du väljer att se på dig själv och vad du tänker när du ser dig själv i spegeln. Försök titta efter det du själv gillar med din kropp och kommer du inte på något. Så får du snällt tänka att din kropp gör så du kan springa, cykla, njuta av god mat, bada, kommunicera och leva det liv du vill, utifrån sina förutsättningar och mål.

Livet är för kort att klaga på sig själv och en vacker dag kanske din kropp gör så att du kan bli mamma eller pappa. Ska man då tacka kroppen genom att trycka ner den, med alla sina negativa tankar? Nej det borde man inte göra tycker jag!

Därför vill jag ge dig en uppgift nu i kväll och framöver. Uppgiften gäller att säga 3 saker som du själv tycker om med din kropp. När du tittar på dig själv i spegeln och sen upprepa det någon gång när du känner att du har behov av det. Det kan t.ex vara att du tycker du har fina ögon, ansikte eller bröst.

Syfte med det är att du ska se det fina med dig själv istället, för att utsätta din kropp för negativa påhopp som den inte förtjänar.

Ha en bra kväll och lycka till med uppgiften.

Kram Wilma

Här är min kropp och det är med stolthet jag visar upp den. Den är unik och fantastisk precis som din. 🙏❤️

Hej fina du!
Ibland blir det inte som man tänkt sig, men oftast blir det bra ändå! Ibland tror jag att det är någon som vakar och styr mitt liv till det bättre, när det känns hopplöst och alldeles för jobbigt.

Att ta i mot smärta, oro sviket och ångest på en och samma gång är inte en lätt match för kroppen. Att hålla inne känslor och tårar är inte heller lätt. Tillslut går man sönder och explosioner av ilska. Jag vet jag har varit där och är där.

När det känns som om man lägger av men helt plötslig reser man sig upp och fortsätter. Fortsätter leva i den bubblan man alltid levt i, fast man vet att det sätt att leva, kanske inte är normalt och inte heller är det bästa för ens kropp och själ. Man lever för och dölja och allt man vill är att leva ett liv fullt med tillit, trygghet, kärlek, positiv energi och god väg ledning. Mycket av detta skulle jag ha haft mycket mer av i min uppväxt. Jag har fått det till vis del men inte tillräckligt. Hur vet jag det? Jo, jag är en svag person, som saknar tillit till människor och är otroligt osäker i mig själv och det är många gånger som jag behövt ha en tryggfamn att falla i och diskutera om livet och des medgångar och motgångar.

Men livet är alldeles för kort för att gräva ner mig i det som är och har varit. Jag får försöka gå vidare och bara göra det som är bäst för mig och fokusera mer på det som är positivt. I från och med nu så kommer det bara kunna bli bättre hoppas jag.

Trevlig midsommar på dig, om ska du fira ihop med dina barn. Var vänlig att skippa alkoholen även om du bara ska dricka ”lite” Den förstör så mycket och det är bara du som kan bestämma hur din relation kommer se ut med dina barn, när de blir vuxna. Tänk på det, barn gör som vuxna gör och inte som vi säger till dom. 🥰🌸😍☀️

Lupiner är min favorit blomma 🌼