I helgen målade jag. Pyssel. Pyssel. Jag skulle skapa någonting att hänga i mitt "jobbskåp". Platsen jag låser in mina vanliga kläder på när jag hoppar ner i min vita pyjamasliknande utstyrsel som jag numera spenderar livet i. Jag vill omge mig med saker som gör mig glad. Detta inkluderar även skåp.

Ett litet skåp i ett litet liv.

Denna vecka jobbar jag 6 dagar. Vardagar blir så "vardagligt" när man jobbar. Detta gör mig mån om att göra vardagen festlig. Det finns alldeles för många vardagar i livet.

Jag dricker dyr grön juice och försöker umgås med guldklimpar. (Dessvärre glömmer jag att fotografera dem, de finns på riktigt jag lovar!)

Bristen på D-vitamin tillsammans med stressen från jobb gör att jag maniskt gör listor över drömmar och mål, letar citat att inspireras av och gosar ner mig i serier (som vanligt).

Det händer mig!
Glad dag <3

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hemma hos mig kommer söndagsångesten som ett brev på posten (i en värld där post även delas ut på söndagar). Brevet kan liknas vid en dyr elräkning eller en kallelse till koloskopi (okej, nu överdriver jag. Har aldrig gjort denna typ av undersökning och säkra källor har låtit meddela att dess förskräcklighet vinner över smärre söndagsångest).

Mina söndagsplaner blev inställda och jag finner mig själv på toalettgolvet klockan 06 på morgonen (anledningen till min placering stavas GOLVVÄRME) funderandes i banor som "vad ska jag göra med mitt liv", "vad är meningen med allt" och "denna toalett behöver städas". Bara på söndagar blir tankar om min egen existen större än min förmåga att ignorera tankar som dessa.

Tiden som går åt till att tänka på vad jag vill, vad jag ska, vad jag gjort, vad jag borde ha gjort, vad jag är missnöjd med, vad jag är nöjd med, vad jag har oklara känslor kring och vad jag ska ta mig till med ting i världen och inom mig själv. Den tiden...
Ack ack, tänk inte så mycket. Låter diverse varelser meddela så fort jag (för att vara helt ärlig) öppnar munnen.

Hemligheten bakom lycka må vara att inte tänka så mycket. Eller så är hemligheten bakom lycka söndagsångest. Ja ni läser rätt. Söndagsångesten som förpestar mina timmar en gång i veckan gör att jag uppskattar måndagar (puh söndagsångesten är som bortblåst) så mycket mer, och övriga dagar också för den delen.

Att fundera över livet ger nog också lycka. Inte i stunden men i längden och på tvären. Att analysera och fundera. Sätta mål och komma fram till vad man vill. Ja det måste ju föra några goda ting med sig.

Ja, idag ska jag bejaka min söndagsångest. Idag ska jag gosa in och ner mig i den. Kanske löses ett eller annat problem, kanske sätts ett eller annat mål eller så blir det bara som så att jag är extra glad i morgon när söndagsångesten är ett minne blott.

Glad söndag!

Likes

Comments

Glad hjärtedag. Jag har inget vidare intressant att förmedla känner jag. Idag har jag i alla fall äran att få spendera hjärtedagen med människan i mitt liv. Nu ser ni säkert rosor, presenter, middag på restaurang med tända ljus framför er. Nejdå. Jag har tjaaaaatat mig till 20 minuters kli på ryggen. Thats it. Men lika glad för det är jag. Vi ska se Mästerkockarna och har inhandlat både chips, choklad, ost, oliver, räkor och läsk. Det är kärlighet det.

Glad hjärtedag!
Kram!!

Likes

Comments

Vet ni vem som kom och hälsade på mig?. My sister from another country... Aletta. Klockan 00.19 hämtade jag och Johan henne vid tåget. Johan var ilsken eftersom jag tagit fel spår och väntade vid spår 1 när tåget tydligen stannade vid spår 6 (tåget avgick tydligen från spår 1 i Kastrup..). I skrivande stund frågar Johan mig hur jag klarar mig i denna värld (han syftar på min förvirring). Jag tycker jag är mycket bra på att klara mig (hittills i alla fall). Aletta blev glad när vi hittade henne vid spår 6 mitt i natten, och vi tog oss hem.


Min morgonstund bestod av frukostförberedelse och samtal med denna person.

Mysigt.

Vi drack Cava för att fira att vi kan! Sedan såg vi Riverdale och störde ihjäl oss på Veronica som helt plötsligt skulle konfirmera sig och bjöd in maffian.

Resten av helgen hade jag ont i magen och så grät jag på Ica. Detta utlöstes av att mitt sällskap sa till mig att jag skulle sluta gnälla och bestämma mig för vilka chips jag ville ha. Ett, tu, tre så stod jag hulkgråtande i kassan utan chips. Jag är snart 30 och gråter fortfarande på offentliga platser (vid ickesorgliga situationer). Borde inte denna egenhet/egenskap(??) gått över vid detta laget. På systemet ber de inte längre mig om min legitimation och på ICA tittar kassörskan på mig som om jag vore 10 år. Snoret är värre än tårarna. Inte värdigt. Jag förlät mitt sällskap och jag ska undvika Ica i några dagar. Livet. Är det bara jag som är 30 (nästan) och gråter på Ica (retorisk fråga. Vill nog inte veta svaret).

Jag önskar er en vacker vecka. Och säger som en patient sa till mig "lova att ta vara på livet".

Likes

Comments

Livet med jobb är så annorlunda livet med föreläsningar och tentor. Jag är mycket tröttare.
Jag trodde aldrig att jag skulle känna mig stolt över att vara sjuksköterska. Det gör jag. Varje stund jag lägger på att få en annan människa att känna sig sedd, delaktig och lyssnad till är värdefull. Men redan efter två veckor kan jag inte se mig bli långvarig på en vårdavdelning. Det sliter, tär och torktumlar mig. Stora ord efter två veckor. Det förändras kanske. Den som lever får se. Kanske förändras arbetsförhållande. Valet nalkas och vårdfrågorna är på tapeten så att säga. Skämskudde på centerpartiet idéer men bättre än inga idéer alls kanske.

Oavsett vilket arbete du har så är det nog påfrestande. Min generation är nog bortskämd. Regnbågar, enhörningar och godis på vardagar. I Nepal jobbar man 12 timmar om dagen och har bara en dag ledigt. Där var man nöjd om man hade ett arbete att gå till. Men jag är ett barn av min tid och kanske ger det mig ett fantastiskt liv då jag förväntar mig det bästa. Eller så ger det mig studieskulder och dålig pension. Ingen vet.
Jag mötte en gång en kvinna som vägrade pensionsspara eftersom hon inte visste hur hennes framtid såg ut. Skulle hon ens leva när dagen för pensionen kom?. Hon tyckte det var ett slöseri med resurser. Hon var mycket lycklig (i stunden i alla fall) och la sina pengar på ett hus i skogen och på att uppfylla drömmar. Det enda vi har är nu (kliché) så då får man ju göra sitt bästa för att ta hand om nuet och fira stunden.

Heja oss alla som jobbar och står i, Heja oss alla som låter bli. Heja oss alla som jobbar för och tänker på hur vi ska leva till fullo. Heja oss.

Glad helg kära du!

Likes

Comments

I söndags packade jag ner min bok och extra varma handskar i en väska. Med kaffe i handen satte ja mig på tåget och for mot Ystad.

Världen var blöt och vit. Jag hade börjat läsa en ny bok, Alias Grace av Margaret Atwood.

Beata mötte mig i Ystad och vi tog en promenad längs med havet. Vi pratade om vad vi gjort, vad vi tänkt och vad vi irriterat oss på. Sen pratade vi även om vad vi ska ta oss till med våra liv. Det ser ganska ljust ut tycker jag, Hehe.

En underbar tur som gav kärlek och träningsverk.

Vi for hem till Beata, Linus, Trippel och Tilly därefter.

Finfint fikasällskap.

Tilly något disträ.

Bästa söndagen på länge. Ogillar söndagar i vanliga fall men denna var väldigt mysig.

Likes

Comments

Jag har tagit mig igenom, förbi och över den allra första jobbveckan. NU ÄR JAG STOR (vuxen, vanlig, på riktigt).

Nu längtar jag också efter lediga dagar.
Nu suckar jag också när någon tagit sista mjölken utan att hämta mer.
Nu deltar jag också i konversationer om bostäder, dagisplatser och schema.
Nu lyssnar jag också till frustration relaterad till kvarglömda matlådor och rutiner som ej följs.

Fascinerande!

Det bästa med veckan är patienterna jag möter och de flesta av mina kollegor. Min favorit av dem alla gav mig en present när jag började. Det gjorde mig fullkomligt vansinnesglad.

Det är läskigt att börja arbeta. Jag förstår så lite av allt som ska förstås. I ett virrvarr flyger kunskap som jag behöver snappa åt mig.
Jag drömmer om döda guldfiskar och att jag bestiger berg. Vaknar halv sex av att klockan ringer. Då stiger jag upp äter mina overnight oats som Julia lärt mig att göra. Smörjer mig med krämer och cyklar iväg. I sjukhuset skyndar jag att byta om för att komma tidigt. Jag vill hinna läsa journaler så att jag vet vem jag vårdar. Morgnar på sjukhus är gjorda av stress. Man försöker och försöker. Det går bra sen är dagen slut. Allting går så fort. Men vissa stunder är långa. Stunder som är av betydelse. Stunder som man vårdar och välsignar.

En känsla av att livet passerar. Jag försöker hålla fast. Greppa tag. Liv, stanna kvar. Människor jag möter vars liv fick ett slutdatum. Det påverkar. Även mig.

Nu är det helg och jag läser väggen och funderar över om jag ska ge boken till pappa sen. Tror han hade tyckt om den.

Glad helg!

Likes

Comments

Jag har flera hem. I torsdags tog jag tåget mot det hem som finns på Österlen. Jag letade igenom kistor på vinden, hjälpte mamma och pappa att bära spisar, tvättmaskiner (ja i plural), bordskivor och spegeldörrar.

Såhär smutsig blir man när man bär och installerar spisar.

Hjärtligt, hurtigt och hanterbart. Jag fick de bästa lediga dagarna. När jag inte hade sot på näsan hade jag huvudet nerstucket i gamla kistor på vinden. Pyttsan för loppis. Vinden med outforskade staplat och högar av diverse ting är hemligheten bakom evig lycka. Eller intensiv tillfredställelse för en varelse som mig i alla fall.

Såhär galen kan man se ut när man med hjälp av en lampa tryckt mot pannbenet gottar runt bland gamla ting.

Förutom dessa sysslor använde jag mina sista timmar av ledighet till att samtala med katten Becky och med att äta fastlagsbullar från Norrmans konditori. Lycka!

Trevlig dag! Fin timme! Glad sekund önskar jag dig!!

Likes

Comments

För ett år sedan förberedde jag mig på att påbörja ett nytt liv. Ett Nepalesiskt liv. Jag levde i ömsom ångest ömsom förväntan. Framtiden var oviss och jag skulle ta ett steg ut i något fullkomligt okänt. Ett år senare förbereder jag mig åter igen på att påbörja något nytt, något okänt. Ett liv som någon som arbetar. Ett liv med lön, pensionssparande och betald semester.

Om ett år.. påbörjar jag då åter igen ett nytt liv eller kommer jag att fortsätta på samma sätt som innan?.

Jag hoppas att varje år påbörjas med ett nytt avstamp. Nya resor, nya jobb, nya möten.
Eller egentligen önskar jag nog mest att jag är glad och mår bra även nästa år, och året efter det.

Just nu mår jag som bäst när jag är i rörelse men vem vet.. om ett år mår jag kanske bäst när dagarna liknar varandra och jag lunkar runt i en gyllene vardag.


I måndags gav Johan mig en fantastiskt fin examenspresent. Vi reste till Torekov. Spa, god mat och hotellsäng väntade.

Jag badade och åt och badade lite till. Eftersom vi var på plats en måndag var vi helt ensamma i poolen.

På kvällen åt vi en massa gott och jag avslutade kvällen med en "extra söt irish coffee".

Jag har verkligen sugit livet ur mina lediga dagar. Jag har vilat. Pysslat. Umgåtts. Rest. Reflekterat. Sett serier (nästan alla serier som finns att se). Jag har njutit och vilat och vilat och vilat. Ja ni förstår.

Nu åker jag till Österlen för ytterligare lite mys och vilande.

Sug livet ur ert liv!
Vi hörs en annan dag.

Likes

Comments

Fem dagar försvann i ett nafs. Jag är mycket lyckligt lottad som har en Aletta i mitt liv. Det är lycka det. Bilden ovan tog vi efter att vi befunnit oss några timmar i ett bastulandskap. Mysigt och ovant. Går inte in på detaljer men det var en upplevelse jag aldrig varit med om tidigare..

En av dagarna i Tyska landet for vi iväg till Stuttgart..

I Stuttgart förtärdes tysk mat.

Ypperligt! Vi hann med att leta bröllopsklänningar också. Inte till mig.

Förutom det så levde vi i ett mysigt vakuum.

I en värld där Aletta dukade upp sushi till mig med handduk under och vi badad badkar och diskuterade själslig fattigdom. Vad är det och hur råder man bot på det?

Tack till livet (och Aletta) för dessa dagar. Nu ska jag hem igen..

Likes

Comments