DÖDSÅNGEST

Äntligen Fredag, som jag har längtat heeeela veckan, vilket jag troligen inte är ensam över. Gårdagen rusade iväg vilket Torsdagar aldrig gör, jag startade dagen med ett lugn i kroppen som efter någon timma byttes mot stress & pirr i hela kroppen. Det bokstavligen kröp i hela mig sån stress & typ ångestattacker som kom & gick, det är mycket som snurrar i hjärnkontoret nu men det jag kände igår var så obehagligt blev lite knäpp på mig själv att jag bara inte kunde varva ner & ta de lilla lugna, men men det blev en Torsdag iallafall.


Igår slog det mig även när jag skrollade igenom bilder att det snart har gått 8 månader sedan jag opererades, sjukt ändå 8 månader är nästan en hel graviditet, det känns inte som så lång tid direkt. Jag minns dock den tiden från beskedet om en eventuell cancer till operationen så tydligt & skulle kunna beskriva den tiden med ett or "dödsångest". Jag har aldrig någonsin haft sån rädsla och ångest över att dö som jag hade då, både innan operationen, dagarna efter operationen när smärtan var så brutal & jag inte fick någon stöttning i smärthanteringen på sjukhuset, dom drogade ner mig med allt möjligt, jag såg så mycket konstiga grejer & även ett ljussken som jag trodde var det sista ja skulle få se här i livet..

Jag vet inte om denna tillbakablick av bilder gav mig en smula dödsångest igår igen, jag tror faktiskt det, hur hanterar man sån här grov ångest? Borde jag söka hjälp? Har ingen aning, det enda jag vet är att jag är livrädd att bli sjuk, hamna på sjukhus & livrädd för att dö.. Jag har t.o.m ställt in senaste sjukhusbesöken för jag inte orkar mer utav allt med sjukhus..

 xoxoEllen

Gillar

Kommentarer