Dagen börjar lida mot sitt slut, jag har längtat efter sängen sedan jag gick upp imorse. Så trött. Med tanke på att jag haft & har groteskt ont i magen att jag knappt kunnat äta eller bära Wille. Hoppas på något som kan hjälpa efter återbesöket på Måndag.

Till roligare nyheter så hämtade jag hem en stolt & glad Wiggo som hållit sig med bara kalsonger hela dagen på dagis utan olycka. Så stolt över honom! & han är lika stolt han med & taggad på att få välja en traktor i leksaksaffären när han är blöjfri!

Nu kikar vi på ”Innan vi dör” & lär somna vilken sekund som helst. Dagen har vart lång & vi har gjort mycket. Lämnat prov på vc, 8 mån kontroll på bvc, röjt & börjat sälja av onödig inredning här hemma. Vad har ni gjort idag ?

Om det finns någon nyfiken själ där ute som läser min blogg just nu kan jag meddela er att vår natt inte var bättre än någon annan den senaste tiden. Ingen av oss sov på madrassen. Jag vaknade minst en gång i timman natten igenom & har växlat i humör enormt hela natten. Från att vara lugn & acceptera läget till att vela bara skrika, gråta & försvinna i minst två veckor. Sömnbrist sätter sig verkligen på kroppen & hur man reagerar är omöjligt att säga innan, kroppen lixom reagerar utan att jag tänker på vad jag håller på med.

Vi höll Wille vaken tills efter dagislämning så att han skulle få vila på "den riktiga" vilotiden & då med vara extra trött. Tänk så fel vi hade. Efter 30 minuter var det någon som stod upp på alla fyra o sträckte sig över kanten. Ja vi har kommit till de läget då vi verkligen måste sänka sängen. Så jag stoppade Wille i vagnen & tänkte att en lång promenad i lugn o ro bara han & jag skulle göra att han sov gott. Men återigen hade jag helt fel. Jag gick totalt 9km & han sov sig igenom 30 minuter.. på PRICKEN 30 minuter.. Varken han eller jag kan sova helt enkelt?! WHY??? Hatar John Blund oss så pass eller vad är det frågan om?

Alltså alla dessa nätter utan sömn. Jag håller på att bli galen. Galen på mig själv & min kropp som bara inte kan sova.. Igårkväll tog det 3,5h timme innan jag somnade för en knapp timmas sömn innan jag blev väckt igen. Det känns som mina nätter endast består av små powernaps. För varje uppvak blir det svårare att somna om.

Till natten som kommer har jag bestämt att vi ska dela på oss. Det här måste få ett slut eller åtminstone måste jag få chansen att sova ikapp lite. Så inatt får vi sova i separata rum. Att vi inte har prövat detta tidigare är för att jag har EXTREMT svårt att sova någon annan stans än i min egna säng. Jag brukar aldrig kunna sova på hotell eller liknande just därför vill jag typ aldrig åka bort för jag sover extremt dåligt om jag ens kan sova någon annan stans. Känns nästan som att min kropp nu hamnat i ett läge där den inte bara kan sova. Typ att jag skulle behöva en sömntablett för att kunna somna.

Jag fick en liten mysstund med min Wille nu innan han somnade med pappa för att vila. Jag fick tur nog sova i två timmar från att dem gick upp 04:50 imorse. Wille är extremt mammig just nu. Det är som att vi sitter ihop igen. Lämnar jag rummet börjar han störtböla sätter jag ner honom på golvet fast jag själv sitter där blir han jätte ledsen. Han ska bara vara i min famn fast han inte har lust att vara stilla ja ni hör ju vilken mammig-närhetsfas vi befinner oss i.