Eftersom jag visste datumet till den planerade igångsättningen trodde jag att jag skulle känna mig lugn. Vilket jag gjorde fram tills helgen kom. Efter besöket hos barnmorskan på fredagsmorgonen så kom min oro, & räddsla tillbaka inför förlossningen. Jag blev ledsen, grät, kunde inte tänka på annat än förlossningen. Jag var så rädd att något skulle hända, att jag skulle bli dålig, påverkad, att bebis skulle må dåligt där inne & att jag inte skulle rent av orka en förlossning eftersom jag redan var så orkeslös & matt sedan lång tid tillbaka.

Jag sov sämre än någonsin den helgen, helgen som annars skulle bestå av firande av Viktor som fyllde år, jag hoppas att han ändå blev nöjd med sin födelsedag trotts att jag kände mig så frånvarande & nere.. Måndagen den 11/2 dagen innan datumet jag väntat på i veckor kände jag mig super stressad. Jag kände mig redo men ändå inte redo. Jag försökte att inte tänka alls på något den dagen, bara mysa med Wiggo innan jag skulle lämna honom till min mamma & pappa.

Jag åkte hem, la en ansiktsmask, målade mina tånaglar (en klapp på axeln att jag lyckades måla mina tånaglar i vecka 40!!) Tog mig sedan en lång varm dusch i min ensamhet & grät, grät floder av tårar. Tårar som var både utav räddsla men ändå lättnad för imorgon skulle denna långa plågsamma graviditet äntligen ta slut.. Till natten tog jag morfin för att försöka sova lite, det hjälpte inte ett dugg. Jag låg vaken nästan hela natten, mådde så sjukt illa hela morgonen & trodde jag både skulle kräkas & svimma innan vi åkte iväg mot förlossningen. Helt ovetandes att min "förlossningsdag" skulle starta som den gjorde Läs första delen av min förlossningsberättelse HÄR

.

- Ni finner tidigare delar av förlossningsberättelsen här: Del 1 & Del 2

Vid klockan 16 alltså cirka en halvtimma efter att jag fått dos nr 4 tilltar värkarna mer & mer. Jag går ut för att be om en pilatesboll & gåbord. Jag hade såklart kunnat ringa på klockan men inbillar mig att jag stör mindre om jag går ut istället. Möter bm i korridoren som direkt går & hämtar ett gåbord & pilatesboll. Jag sätter mig direkt på pilatesbollen o gungar för att hjälpa bebis att trycka nedåt, pilatesbollen har jag använt hemma både denna graviditet och förra mot slutet & verkligen gillat. Vet att jag hade den även på förlossningen med Wiggo. Värkarna tilltar mer och mer vilket gör det svårt att sitta på pilatesbollen då ja helst vill röra mig när en värk kommer tar jag istället gråbordet & rör mig runt i rummet.

Vid 17 tiden Börjar värkarna göra ondare & kommer väldigt tätt. Viktor klockar dem och det är ungefär 1-1,5minut mellan värkarna. Ber Viktor att larma för jag vill ha lustgas för att klara mig igenom värkarna. Jag får lustgas som kopplas 30/70. Det hjälper mig & jag försöker ta värk efter värk som bara gör ondare och ondare. Jag börjar här frysa extremt mycket & känner hur jag vid varje värk bara krampar och skakar. Obehagligt verkligen.

Klockan 17:30 kommer BM igen & gör en ny kontroll. Tappen är helt utplånad så dem tar hål på hinnorna och vattnet går 17:41 värkarna ändrar helt karaktär nu men är fortfarande hanterbara. Bm kopplar även ctg igen för att hålla koll på bebis & värkarna nu när vattnet har gått.

Straxt innan 18 mellan värkarna säger jag till Viktor att jag vill klara mig på lustgasen så länge som möjligt att ja kan hantera värken men de är trycket ner som är obehagligast och de vet jag att eda inte tar bort. Jag får dock ångra de jag just sagt då jag vid 18:10 skriker åt honom att larma igen. Jag hinner knappt andas mellan värkarna o de gör så ont. BM var precis påväg in till oss då dem såg på ctg att jag hade 7 värkar på 10 minuter. BM stannar på rummet i tio minuter innan hon går iväg för att prata med doktorn samt hämta narkosläkaren.

Eftersom mina värkar är så intensiva ordinerar läkaren att ge mig bricanyl för att stoppa värkarna en stund. SÅ SKÖNT! Under 20 minuter kunde jag andas ut, dricka lite , äta lite godis och återhämta mig. Tror även att jag somnade en stund, det var dom skönaste 20 minutrarna under hela dagen! Dem ville också att jag skulle gå på toaletten & kissa under tiden det var ”lugnt”. Det gick med nöd o näppe då värkarna började komma tillbaka. Värkarna tog sedan fart igen lagom till 19 när narkosläkaren kom för att lägga EDA.

EDA läggs 19:05 & det var så skönt att få de gjort. Nu kan jag återigen andas, jag kan pusta ut och prata mellan värkarna. Vid varje värk kommer ju detta tryck nedåt som är de vidrigaste jag vet.. Jag andas lustgas & försöker verkligen slappna av då ja fortfarande krampar o spänner hela mig vid varje värk. Jag fryser fortfarande extremt mycket så dem kollar att jag inte har feber vilket jag inte har men ser att jag börjar bli blek & får ett blodtrycksfall så dem tippar sängen en stund. 19:45 är jag öppen 5cm och värkarna har stannat av lite så bm kopplar värkstimulerande dropp för att få fart på det hela igen.

Klockan 20:20 har jag återigen 7 värkar på 10 minuter och värkstimulerande droppet kopplas bort. Jag minns hur jag här sa att jag bara ville hem & sova istället. Jag var så trött! Hade även känslan av att jag kommer ”bajsa på mig” närsomhelst. Obehagligt men jag vet ju att när den känslan kommer så närmar det sig förlossning.

Klockan 20:45 är jag öppen 7cm men det är en liten ”kant” för bebis huvud. Vid värk håller bm bort kanten för att hjälpa bebis att komma fram. Vid 21:15 byts det personal. Vid kontroll är jag öppen 9 cm. BM håller undan den sista bit av kanten genom två värkar & jag är sedan öppen 10cm. Min urinblåsa är rätt ”svullen” men jag är inte i det tillstånd att jag kan gå på toa så dem får tömma min blåsa vilket var så skönt de lättade på en hel del tryck.

Klockan 21:45 står det i min journal att mina krystvärkar startar. Jag hade till en början svårt att känna hur jag ska trycka på. BM/USK höll varma handdukar vid krystvärkarna. Jag kramade sönder Viktors finger vid varje värk. Jag sitter upp i sängen med fötterna mot fotstöd & har två handtag på varje sida som jag håller i. Jag har fått lämna ifrån mig lustgasen vilket jag inte var så glad åt men för att kunna fokusera o andas rätt samt trycka på i varje krystvärk fick jag inte behålla lustgasen. Det gjorde svinont, jag trodde seriöst att jag skulle gå sönder totalt där nere & att han aldrig skulle komma ut, det var dom 7 värsta minutrarna i mitt liv men ut kom han tillslut 21:52. Han skrek direkt & ja fick upp honom på mitt bröst direkt vilket jag önskat innan dem tog prover från navelsträngen.

Så lättad!! Så lycklig!! Att allt gick så bra. Jag kände hur jag fick en revansch! Äntligen var denna långa resa över. Både viktor & jag kunde pusta ut, vi klarade det! Jag är så tacksam för den personal jag hade stöd av under dagen alla barnmorskor och undersköterskor som gjorde att jag fick den förlossning jag strävade efter. Är även glad att det var så lugnt på förlossningen den kvällen då jag hade personal inne hos mig nästan hela tiden sista timmarna.

Wille sökte genast bröstet & attackerade det o började suga direkt precis som om han inte gjort annat. Jag låg där o bara njöt av att allt var överstökat! Jag fick tre bristningar inga stora utan grad 1 men lite ”knepiga” så det tog en timma för BM att sy & kontrollera så allt var okej. Vi fick sedan vara ifred i en timma innan dem kom tillbaka för att göra kontroller på Wille & jag behövde kissa också. Wille vägs in på 3560g & 51cm lång. Vi får in en sån där ”balja” och får packa ihop våra saker för att gå bort till BB. På BB får vi in grattisfikat vilket smakade så bra! Viktor somnade sedan som en stock & jag kröp ner i sängen med Wille mot mitt bröst. Under natten kom barnmorskan in ett par gånger för att ta temp på lillebror då han låg lite för lågt för att bli ”godkänd” men han kom upp i temp så vi slapp mer kontroller.

Framåt morgonen började jag få riktigt ont av eftervärkarna så ja ringer på klockan & får extra smärtlindrig. Vi får sedan information om läkarkontroll för Wille. Jag går & duschar vilket var sååå skönt! Jag byter om till mina privata kläder igen & Vi äter sedan frukost innan det är dags för läkarkontrollen. Wille blir ”godkänd” & vi återvänder till rummet & börjar packa ihop våra saker. Får sedan prata igenom allt med en barnmorska få lite information, papper & förlossningsjournalen innan vi bestämmer oss att åka hem. Trötta men ack så lyckliga åker vi hem.

Det har nu gått nästan en vecka sedan förlossningen, min kropp har återhämtat sig bra även om det ännu känns såklart lite överallt. De hemska ettervärkar jag hade första dagarna har blivit bättre men det kommer nån då & då som verkligen gör ont. Jobbigast just nu är min rygg, jag orkar inte mycket utan att det känns som att ryggen ska gå av. Eftersom mina magmuskler fortfarande är delade blir kroppen rätt svag, magmuskler & ryggen hänger ju lixom ihop. Jag minns att jag länge hade denna smärta i ryggen efter att Wiggo föddes, så pass ont att jag vissa dagar bara grät. Riktigt så illa är det inte nu men jag får tänka mig för vad jag gör & ta små pauser ofta. Jag förlorade inte alls mycket blod under förlossningen mindre än förra gången nen tur det kanske med tanke på att jag redan hade lågt blodvärde & skönt nog så har blödningen efter förlossningen vart mildare än förra gången också även att jag då knappt blödde något heller SKÖNT!

Viktmässigt hade jag ingen "tung" graviditet men oavsett om man går upp som jag gjorde 6kg eller som vid förra graviditeten 24 kg tär det såklart på kroppen att vara gravid, ja menar man bär ändå ett barn i magen under nio månader, en mage som växer & blir tung, det är ju inte bara bebis utan även fostervatten, moderkaka, osv samt övrig vätska som kroppen lägger på sig. Jag väger nu mindre än den inskrivningsvikt jag hade i vecka 8 så det ska bli spännande att se vart det hela slutar. Jag svettas otrolig mycket, det är ju lite vätska trottsallt som kroppen samlar på sig som ska ut på något vis, kvällens dusch var riktigt skön ska ni veta!

Magen har försvunnit otroligt fort & det känns så sjukt att jag inte har en gigantisk kula som tar upp all plats, att bara kunna se sina fötter igen är lite galet men ack så skönt! Magen är fortfarande väldigt mjuk & degig men det tar sig nog med den biten med. Summan av det hela så har min kropp återhämtat sig bra mycket fortare denna gång även om jag känner mig mer sliten & "tagen" efter denna graviditet & förlossning mot när Wiggo föddes.