Vardagsglädje
Något som gör mig otroligt glad en vanlig dag är att se bebisar och små barn. Ett leende från en sån liten människa kan vara så stort. Det smittar av sig också, jag blir glad i själen av det. En gång när jag satt på tunnelbanan med min syster så var det en mamma med en gråtande bebis bredvid och när jag log mot hen så började hen skratta, vilket ögonblick. Efter att dem gått av så satt jag och log och tänkte på att jag fått en bebis glad som inte hade någon aning om vem jag är.
Jag funderar på att jobba som au pair, i typ London. Alltså att jag bor i en familj där och tar hand om barnen på dagarna när föräldrarna jobbar och då är det så barn upp till typ 7-8 års åldern. Och samtidigt så blir jag bättre på min engelska. Det här har alltid varit en reserv plan om jag inte hitta ett jobb, vilket jag gjort nu men nu vet jag inte riktigt. Det skulle ju va så roligt liksom. Om det finns någon där ute som inte har ett jobb, testa au pair! Det ända som krävs är erfarenhet av att ha varit barnvakt.