Satt på och åt lunch igår på jobbet och vi kom in på barn. En medarbetare blev pappa för en dryg månad sedan för första gången och han frågade mig om det är många fördelar med att ha mer än ett barn. Jag skrattade och sa att det är nog inte jag rätt person att svara på då det var snart 20 år sedan, eller 16 år sedan då M nr 2 blir 16 i vår, jag bara hade ett barn. Men jag var ärlig som jag brukar och berättade om tisdagen.
I tisdags åkte jag hem från jobb redan kl 11 då jag såg i min kalender att jag hade utbildning via lync mellan 13-17. Och för att hinna hämta barn osv, då J är sjuk nu, så var det bäst att sitta hemma och hoppas på att utbildningen skulle sluta tidigare. Klockan 15.30 var vi klara och jag var så trött. Ni vet, bara helt slut och skulle kunna lägga mig och sova resten av dagen. J låg i soffan och när han frågade om jag skulle hämta barnen precis då så sa jag till honom att snälla jag orkar inte, kan vi inte bara låta dom få sova på förskola/fritids i natt?
Han tittade på mig och sa något som att jag saknar dom och vill ha hem dom. Och en tanke i stil med åk då själv och hämta dom idiot kom upp i hjärnan. Men jag åkte och hämta dom. N och I på fritids och O och E på förskolan.
När vi kom hem så hjälpte O och I mig att laga mat och efter maten så ville O spela sitt memoryspel och N ville spela kort. Så J spela kort med N och jag, I och O spelade memory och E satt i mitt knä. Där och då kom jag och tänka på vad jag sagt några timmar innan till J. Att jag inte orkade hämta barnen. Och där och då kom jag på hur mycket energi de ger mig. Min trötthet var som bortblåst. Helt plötsligt var jag pigg(are), vi skrattade och hade det riktigt mysigt. Det hjälpte ju till att barnen för en gånga skulle inte bråkade, skvallra eller slogs med varandra. Men jag tänkte hur underbart det är att få så mycket kärlek av dessa små. Att de faktiskt älskar mig och tycker att jag och J är dom bästa som finns i hela världen. Så som svar på frågan om det är många fördelar med att ha många barn så vill jag svara JA!!!! En massa extra kärlek, en massa extra bus, en massa extra viljor och tyvärr en massa extra bråk men det hör till.
Visst skulle jag också vilja kunna köpa allt som mina barn önskar sig men det är det inte pengar till, eller snygga märkeskläder. Men jag är en fena på att hitta snygga kläder på barnloppisar eller köp och sälj sidor. Köper gärna begagnat till mig också. Så länge det är helt och snyggt. Vi berättar för barnen när de vill ha något som kostar extra att det är för dyrt för oss. Vi har inte de pengarna men om vi sparar så kan vi köpa det längre fram. Ett exempel är att barnen tjatar ofta om lekland. Vi kan inte åka dit var och varannan helg. För vår familj går det på en tusenlapp per gång med inträde och mat/fika. Det har vi sagt många gånger till barnen. Och de köper det. Då blir det extra mysigt när vi väl åker dit. De uppskattar det på ett annat sätt. I gengäld åker vi gärna ut i skogen eller till en lekplats med lite fika och röjer. Det uppskattar barnen nästan mer. Dock är det där steget från tanke till handling väldigt stort ibland då soffan och tv:n är väldigt lockande. Men jag försöker då tänka ur barnens perspektiv och så kommer vi iväg.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Mötet igår kändes lite meningslöst. Jag och J satt med N:s ena lärare och en från fritids och vi fick konstaterat allt som inte fungerar. Jag försökte säga att ja, vi vet men vi måste försöka hitta en handlingsplan för hur vi ska få det att fungera. Jag bad dom att be specialpedagogen att göra en kompetenskartläggning och sen får vi gå vidare utifrån den. Egentligen skulle jag velat ha specialpedagogen med på mötet, vilket jag påpekade också, för att kanske få konkreta tips på hur vi kan hjälpa N när han blir så arg.
De berättade att han inte vill göra saker. Då flippar han antingen ut eller så låser han in sig på toaletten. Men får han sitta och räkna matte så är han lugn. Jag tycker ju inte att han ska få räkna matte hela tiden utan vissa tråkiga saker måste man göra. Allt är inte roligt. Gav som förslag att de först säger till honom att i alla fall prova på de tråkiga sakerna och säg till honom att om han provar detta först så kan han få räkna matte först. Alltså locka honom till att prova på nytt. Jag tror att han är rädd för att misslyckas bland annat.
Vi får se hur vi ska gå vidare. Jag kommer i alla fall att hämta honom efter skolan de dagarna som jag sitter hemma och jobbar. Kanske det kan hjälpa honom. Då behöver han inte koncentrera sig en hel dag i alla fall.
Idag är N hemma. Han var hängig och gnällig i morse. Jag vet att det kommer att sluta med kaos om han skulle gått till skolan och han var möjligtvis lite varm. I är hemma också då han fortfarande har ont i sitt öra och själv har jag hosta, är förkyld och känner mig febrig. E, som älskar att gå till förskolan, grät i morse för hon ville inte gå dit. Förhoppningsvis var hon bara trött. Men vi ska hämta dom tidigt idag. O däremot var hur glad som helst och längtar till kvällen. För han ska få åka till mormor och morfar och få sova där alldeles själv till i morgon. Så skönt för honom att få full uppmärksamhet av mormor och morfar och få bli lite bortskämd. Vi gör så ibland, att ett av barnen får sova hos mina föräldrar och mysa själv med dom. Uppskattat både av barnen och mormor och morfar.

I helgen ska vi stå och dela ut korv i en korvvagn på en bilfirma för N:s fotbollslag, N har fotbollsträning på söndag och egentligen ska jag spela handbollsmatch imorgon men det får jag nog ställa in med tanke på att jag inte är frisk. På söndag kommet J:s kusin och man och hälsar på. Ska bli mysigt.
Just det, helgstädningen ska också hinnas med. Mindre roligt men skönt när det är gjort.

Likes

Comments

I tisdags ringde upp mig från Första Linjen ang N. Hon tyckte att jag skrivit så fint om N i min remiss då jag poängterade att han har det största hjärtat av guld. Vi skrattade när jag i vårt samtal beskrev honom som vår Emil i Lönneberga, han vill oftast väl men det blir så fel. Han har inte riktigt ett konsekvent tänk. Hon trodde att det kanske kunde finnas en ADHD diagnos med tanke på att vi har det nära i familjen men det är svårt att få en diagnos och det får tiden utvisa. Vi fick rådet att be skolan att göra en kompetenskartläggning av N och utifrån den kan skolan sen skicka in en remiss till BUP. Jag poängterade att det vi och skolan behöver hjälp med är hur vi kan hjälpa N att fungera.
Efter samtalet skickade jag iväg ett sms till N:s lärare och frågade om de hade några förslag på tider för möte för nu vill jag sätta igång. Igår kväll fick jag svar att de har tid antingen idag eller om en vecka. Både jag och J nappade på tiden idag. Så klockan 14 idag ska vi iväg på möte. Hoppas att det går bra och att vi kommer fram till någon handlingsplan så länge i alla fall.
Denna veckan har varit bra för N i skolan. Inga bråk och inga utbrott. Så igår åkte han och J och köpte en leksak och han var så stolt. Det kanske är dumt att ge honom belöning när han uppför sig men vi har märkt att det hjälper och då kör vi på det. Det är inga dyra saker han får. Igår köpte han något litet lego som kostade 50 kr. Men det räcker för att han ska känna att det är värt det och då fortsätter vi med det. Det är inte varje dag han får utan han har själv bestämt att han måste vara duktigt två dagar i rad annars får han inget. Jag tänker att vi kanske senare kan öka på dagarna.

Idag och igår har jag varit hemma med I. Han har ont i sitt öra den stackaren. Han är ganska pigg på dagen men kan inte sova på nätterna för då trycker det och han gråter. Man känner sig så dum. När I kommer på natten och gråter så blir jag först irriterad för att jag blir väckt men sen kommer jag på mig själv att det är ingen idé. Han kommer ju för att han har ont den stackaren.
Igår hade J möte i Malmö så jag och I åkte med in och lunch på en libanesisk restaurang. Sen när J åkte på mötet så gick jag och I till mitt jobb så jag kunde hämta hem datorn och då vissa akuta saker hänt så jobbade jag även lite. I tyckte det var jättetråkigt och la sig på golvet och vila.

Nu ska vi mysa i soffan tillsammans och titta på film. Datorn får vara avstängd tills de ringer om de behöver mig.
Jag måste även köra diskmaskinen och tvättmaskinen några gånger. Eftersom det varit så kallt så hade pumpen till vattnet fryst då vi missat att sätta igång värmefläkten i stallet där pumpen är. Så vi har varit utan vatten ett par dagar. Livet på landet med egen brunn tyvärr.

Likes

Comments

Tack mina barn för att ni kom till mig. Ni är meningen med livet, ni är luften jag andas, ni är det som håller mig i liv. Jag är så evigt tacksam att jag har sex friska barn och skulle aldrig vilja byta ut någon av er.
Visst hade jag fått några sovmorgnar, lite mindre gråa hår, en hals som stundtals inte är rivig pga skrikande men vad är det jämfört med den kärlek ni ger bara genom att helt spontant komma och ge mig en kram eller en puss, eller när ni säger mitt från ingenstans ”Jag älskar dig” eller när ni som nu ligger i soffan och håller om varandra.
Tack mina barn för att ni är dessa alldeles unika underbara varelser!

Likes

Comments

Då var vi inne i Vabuari och knappt har den börjat innan vi blev drabbade. Lilla E har varit hostig ett par dagar. I natt hostade hon hela tiden, kändes det som i alla fall. I morse försov vi oss och ja, hon hostade men var ändå hyfsat pigg. Så iväg till skola, förskola med en liten aning om att jag kunde få ett samtal från förskolan under dagen.
Strax innan 12 kom samtalet. E har feber. Jag får så dåligt samvete när jag har det på känn, lämnar ändå och så ringer dom. Vi lämnade O kvar på förskolan så jag kunde fortsätta att jobba. Hade några akuta incidenter att ta hand om och det fungerar inte att jobba och ha friska barn hemma.
Resten av företaget är på kick-off men då jag är själv med barnen för J är på ”konferens” i Sälen en vecka så fick jag stanna hemma och då innebär det att ta hand om alla akuta saker för alla kunder.
Jag bäddade ner E i soffan med iPad, dricka och apelsin men det tog inte många sekunder innan hon somnat. Stackars lilla flicka.
Nu får vi hålla tummarna att de andra klarar sig. Jag jade planer för helgen med barnen att vi skulle åka till skogen eller lekplats men vi får se hur det går med det. E kan visserligen sitta i vagnen men vi får se som sagt.
Ikväll ska I på fotbollsavslutning, imorgon ska han spela två matcher handboll i Helsingborg och på söndag har först N fotbollsträning, sen I ytterligare två handbollsmatcher hemma och M har simträning. Vi har nog att hitta på ändå ska ni se.

Likes

Comments

N har problem i skolan. Han började förskoleklass i höstas och tycker att det är roligt men det fungerar inte.
N har vi sagt sen han var runt året att ”vi fått för våra synder”. Han är nummer fyra i en barnaskara av sex. Alltid påhittig, busig och ”eldig” men är den av våra barn som har det största hjärtat av guld. Står han med två godisbitar och hans två bröder vill ha så ger han bort sitt godis till dom. Lillebror O ville så gärna ha ett lasersvärd men då han fyllt år i november så insåg han hur länge han var tvungen att vänta och blev ledsen. Då sa N att O när jag fyller år så ska jag önska mig ett lasersvärd så du kan få det. Det är så typiskt vår N, tänker oftast på andra och vill att andra ska må bra.
Men han har också en sida där han fullständigt kan explodera. Det kan räcka att någon säger något fel till honom, att han blir anklagad för något som han tycker att han inte gjort eller att strumpan sitter fel. Då blir han svart. Han skriker diverse fula ord, kastar saker, räcker finger och har även börjat att slåss. Detta har eskalerat totalt.
Nu vill skolan ha möte med oss och fritids och jag förstår dom. Jag och J står helt maktlösa. Det hjälper inte att prata med honom, det hjälper inte att skrika och gala, det hjälper inte att gråta. Han är farlig både för sig själv och för andra när han får dessa utbrotten. Och vi står helt maktlösa.
Oftast förstår han inte själv vad som hände. Precis som om han får en blackout. Han kan vara väldigt ångerfull men när man frågar honom varför det blev som det blev så är svaret alltid Jag vet inte.....
Detta har nu gått så långt så jag vågar inte låta honom leka med kompisar. Med rädsla för hans humör och beteende. Även om han de gånger han lekt uppfört sig bra.
Idag ringde jag Första Linjen. För vi måste gå hjälp, båda jag och J men även N. N behöver hjälp med att hantera sin ilska och vi behöver hjälp med att hjälpa honom. Efter att ha stått i kö i 2 timmar och 10 min så gav jag upp med plats nummer 5, 10 min innan de stängde. Nytt försök imorgon.
Jag har en aning om att han kan ha ADHD, då J och farmor har det. Vi var hos BVC-psykolog när han var fem år men fick till svar att han var bara en väldigt aktiv femåring. Jag skulle så gärna vilja göra en ny utredning och hoppas att Första Linjen kan hjälpa. För mig är det viktigt av olika anledningar att ev få en diagnos.
1. De kan sätta in resurser i skolan så han fungerar där
2. N kan få hjälp att hantera sitt beteende
3. Vi kan förklara för folk att han inte är ett ”störigt och bråkigt” barn
4. Vi får ett kvitto på att vi inte fallerat som föräldrar, för så känns det
5. Jag och J fårhjälp att möta N på bästa sätt utan skrik och tårar
Dessa punkter behövs det egentligen ingen diagnos för att få hjälp med men vi behöver få höra någon professionell berätta ovan för oss, diagnos eller ej.

Bloggen kommer att handla om familjen. Jag har ett behov av att skriva av mig. Mycket ”tråkiga” saker men även glada så klart.
Min dagbok som jag delar med mig till er

Likes

Comments