Min utopi

Det blir mycket historia nu för tiden. Jag vältrar mig i historia och fascineras av hur människor har levt genom tiderna. Älskade årets julkalender Tusen år till julafton och tittar på Utvandrarna och Nybyggarna just nu. Beundrar alla dem som stretade och strävade genom tiden och gjorde sina val på ett sådant sätt att jag fick bli jag och leva här idag.

Det var ju ett fruktansvärt hårt liv att leva förr i tiden och jag skulle absolut inte vilja leva så på riktigt. Inget rinnande vatten, ingen hjälp att få om någon blir sjuk och den ständiga kampen för att få mat i magen. MEN jag hade velat leva utan denna ständiga konsumtionspress som vi lever i idag.

Denna fråga gör mig ständigt kluven. Jag vill ju att man ska hitta ett botemedel mot Cancer och andra sjukdomar, jag vill ha bra vårdmöjligheter, bra utbildningsmöjligheter, bra möjligheter att få jobb. Allt det som gör att vi har det så bra och tryggt, tack vare vår konsumtion.

MEN jag har så svårt för denna ständiga press att konsumera som kommer från alla håll. I dagsläget går det inte att vara utan bil och mobiltelefon t.ex. Miljön går åt pipan, men ingen bryr sig. Det går inte att göra det som krävs för då måste vi sluta konsumera. Den här konsumtionssnöbollen har börjat rulla nu och går inte att stoppa. Det går inte att stanna och gå tillbaka några steg.

I min utopiska värld skulle alla bo i hus som inte är större än vad man behöver med minimal energiförbrukning, odla det man kunde och köpa resten, inte köpa en massa onödiga saker som TV-spel, TV-apparater, mobiler och tusen saker i plast och inte ha mer kläder och möbler än vad man faktiskt behöver, återbruka, strunta i smink och tingeltangel och sluta köra bil. Det hade räckt att vi kunde åka kollektivt samt att det finns ambulans, polis och brandkår. Det är så det borde vara. Egentligen.

Men det spricker ju på alla plan. Det är helt omöjligt. Pengar behöver ju flöda in i samhället för att vi ska kunna fortsätta ha det så här bra. Var skulle alla pengar komma ifrån till bra sjukvård, utbildning och infrastruktur om ingen konsumerar? Och hur skulle det kunna finnas några jobb om ingen konsumerade?

Ta min förra arbetsplats på ett transportföretag till exempel. Säg att människor slutar konsumera under ett år. Ingen köper något onödigt. Alla dessa tusentals företag som normalt skickar gods har inget att skicka (så all deras personal får gå), chaufförerna har inget gods att hämta, ingen på terminalerna har något att sortera, kundtjänstpersonalen (bland annat jag) har inga frakter att boka, transportplanerarna har inga transporter att planera. Någon enstaka grej kommer väl skickas eftersom hus ändå måste byggas och så, men det skulle vara förödande.

Eller?

Skulle det kunna leda till en annan typ av konsumtion och en annan typ av jobb, där miljön är i fokus? Om människor klarade sig på lägre levnadsomkostnader skulle det innebära att man inte behövde jobba lika mycket, vilket innebär att fler kan dela på jobben OCH få mer tid över till sina barn och andra människor de bryr sig om. Barn skulle kunna växa upp med en större närvaro av sina föräldrar (särskilt om man inte hade TV och mobiltelefoner!), vilket gör dem trygga samtidigt som föräldrarna skulle lida mindre av stressrelaterade sjukdomar och åkommor. Detta skulle ju i sin tur göra att bland annat kostnaderna för stressrelaterad psykisk ohälsa i samhället minskade ganska rejält. Om vi också sen slängde in en dos av att acceptera andra människor precis som de är och lära våra efterkommande att hjälpa de som har det kämpigt istället för att håna dem, skulle det vara mitt perfekta samhälle!

Gillar

Kommentarer