Kvävebombat mina vinbär
Jag är ju fortfarande en rookie på det här med att odla. Jag testar mig fram. Ibland dör saker på färden, ibland blir det bra.
Av någon anledning vill inte vinbär växa här. Vi har haft stället nu i snart fem år och våra vinbär är fortfarande taniga och har inte lämnat ifrån sig ett enda bär. Fattar inte vad problemet är, alla andra verkar ha buskar som är hur livskraftiga som helst.
Först hade vi buskarna i gräsmattan, men för tre år sedan flyttade jag dem till den plats där jag vill ha min bär-bärså. Men det har inte gjort någon skillnad. De är fortfarande pinsamt svaga i sin tillväxt. Bjöd på massor av fin kompostjord och benmjöl när jag planterade dem och sen har de fått aska då och då. Men inget verkar ge effekt.
Mitt senaste försök är att lägga ett enormt lager ogräs (svärmor var här igår och hjälpte mig rensa i kaoslandet) med hönsgödselpellets på och till sist en massa sågspån. Tanken med det är att buskarna ska slippa konkurrens från gräs samtidigt som fukten hålls kvar lite bättre och de får näring från sågspånet och ogräset när det bryts ner. Hönsgödslet är ju kväverikt och det är tänkt att hjälpa till att främja nedbrytningen utan att utarma jorden på kväve. Om ingen annan kvävekälla finns används ju kväve från jorden vid nedbrytningen och då får ju stackarna ännu mindre näring fram tills nedbrytningsprocessen är klar.
Vi får se hur det går. Håll tummarna!



Landet före och efter besök av svärmor...