Jag har ju inga problem. Jag vet ju det. Att tillfälligt vara utan jobb är inget problem. Inte när människor runt omkring mig har betydligt större saker att oroa sig för. Men ändå....mitt i all tacksamhet för vad jag har så blir jag lite neddragen och oroad över hur saker ska bli. Jag har ändå levt mitt drömliv i några år nu, så att det klart att det inte går att bortse från att det har betydelse om det skulle försvinna. Dock är ett enda litet mail eller telefonsamtal är allt som krävs för att livet ska kännas på topp igen.

Jag gick ner i källaren och styrketränade en stund. Satt i jägarstolen med skakande lår och tänkte att jag inte ska ge upp. Men jag kände mig så trött. Alltså trött i själen. Det är ju inte så konstigt att jag känner så, tänkte jag vidare, om man tänker på hur många sorger, separationer, svek, besvikelser och andra förluster i olika former som bara läggs på hög i alla människors liv, inklusive mitt. Man lägger ju så mycket energi på att sörja, bearbeta, tänka på, minnas, vara arg på, försöka glömma, ignorera, analysera, ha ångest över och i allmänhet hantera dessa händelser i livet. Samtidigt som vi, i våran tidsålder, tar in så ofantligt mycket mer information om vår omvärld än våra förfäder gjorde. Vi får intryck konstant från bland annat internet och tv som vi också behöver ta in och göra av någonstans. Och mellan vår bearbetning av dessa inre och yttre intryck ska vi då alltså känna oss riktigt levnadsglada, tacksamma, energiska, och allmänt peppade på livet. Samtidigt som vi jobbar åtta timmar och hänger oss åt nödvändiga praktiska vardagssysslor. Det låter ju helt befängt egentligen.

Ja, jag satt där och filosoferade en stund, tränade armarna lite också och styrde sen min möra kropp mot datorn igen. Och jag hade fått mail! En jobbförfrågan, hurra!! Skickade ett svar snabbt som ögat och tänkte att alla mina bekymmer var över. Men.....fick svar igen att jobbet redan hade hunnit placeras ut på någon annan. Åh! Bara för att jag tog blicken från datorn en halvtimme missar jag det enda jobb som dykt upp på en vecka. Det är så tyyypiskt!

Men jag fick lite hopp i alla fall. Kanske vänder det snart.

Därför blir det inte så mycket bloggat.

Borde ju vara tvärt om kan man tänka, men just nu är jag mycket analyserande kring så många saker och jag har inte bestämt mig för om den här bloggen ska vara neutral eller kryddas med mina åsikter om saker och ting. Och när jag går omkring med en himla massa åsikter om saker, så är det lite svårt att bara vara neutral.

Bland annat tänker jag på hur folk uppför sig. Och idag vaknade jag upp till den katastrofala nyheten att Donald Trump blir USA:s nästa president. Så det har såklart funnits i mina tankar idag. Hur fasen gick det till? Det är som ett skämt. Men det visar ju att när människor vill ha en förändring så kan vad som helst hända. Och det kan hända i Sverige nästa val. Dårarnas tid kan vara här nu. Det är riktigt skrämmande.

Det första jag gjorde i morse var att sälja av mina största aktieinnehav. ABB, Axfood och Industrivärden. Samtliga låg bra på plus, så jag ville inte chansa på att de skulle rasa när börsen öppnade. Det gjorde de dock inte, utan ökade istället ytterligare. Nåväl, det går upp och ner, så jag köper igen när de är på lägre nivå igen.

Sålde dock inte några Etrion. Det är min lilla långkörare och de är tänkta att ligga där de ligger fram till 2018 i alla fall. Har väntat i flera år på uppgången och imorgon är det kvartalsrapport, så ny chans! Fattar inte att det har stått stilla så länge på cirka 2 kr. Lite kort om Etrion, så är det en oberoende producent av solkraft med solkraftverk i Italien, Chile och Japan. Solkraft ligger ju verkligen i tiden nu och ledningen, med bland annat Ian Lundin från olje- och gruvfamiljen Lundin i spetsen, känns kompetent. Tycker de gör så mycket rätt hela tiden. De började i Italien med anläggningar där, sedan byggdes anläggningen i Chile - som blev klar flera månader i förtid och under budget (snyggt!), men störst fokus just nu är i Japan där de första anläggningarna är klara och har producerat ett tag och fler finns i pipelinen. I Japan har Etrion ingått partnerskap med Hitachi (eller snarare dotterbolaget Hi-Tech) vilket verkar vara positivt och vad jag förstår nästan nödvändigt, då det är svårt att få komma in på den japanska marknaden för internationella företag. Alla anläggningar som har byggts under 2016 har finansierats helt utan nyemissioner, vilket är mycket tacksamt. Planen är nu att sälja hela verksamheten i Italien för att finansiera ytterligare anläggningar i Japan. Hade varit kanon!

Det var efter förra kvartalsrapporten i augusti som Etrion vände till vinst och då tog aktien ett litet skutt upp till 2,40 och där har den legat sedan dess. Så det ska bli spännande att se vilken effekt det kan få nu när vinsten förhoppningsvis har ökat ytterligare.

Såg dokumentären Fraktad igår på SVT. Den handlade i korthet om hur 90 % av alla varor vi konsumerar fraktas hit i stora containrar på stora fraktfartyg från andra sidan jorden. Ungefär sextio tusen fraktfartyg är hela tiden i omlopp på haven. Innan en tröja är färdig kan alla frakter som utförs för att tillverka den sammanlagt motsvara ett varv runt jordklotet. Bomullen har oftast odlats i ett land, tyget har vävts i ett annat, färgats och sytts upp i ett tredje och fjärde för att sedan till sist skickas till Europa. Där vi köper den för en hundring.

Något stämmer ju inte i den ekvationen. Miljön får betala ett enormt pris och människor utnyttjas. Jag hade liksom rätt dåligt samvete för det när jag köpte grejer redan innan den här dokumentären, nu kommer det bli ännu värre.

Jag har som sagt länge haft problem med att konsumera och särskilt varor som är tillverkade i länder där jag vet att arbetsförhållandena är mycket dåliga. Men det är inte bara det...det är ju det att samhället tvingar mig att konsumera också, känner jag, och det gillar jag inte. Det är ständigt denna inre kamp när jag ska köpa något. Jag gillar ju att ha snygga kläder precis som alla andra. Men när jag ställer mig frågan varför blir det så löjligt uppenbart att jag är ett offer för vårt konsumtionssamhälle. Och då sätter jag mig på tvären och tänker minsann inte vara ett offer för samhällets påtryckningar. Det är inte viktigt att ha nya kläder hela tiden, egentligen, om man redan har en garderob full. Det som egentligen är viktigt är att kläderna är funktionella i det klimat som råder. Så, om jag redan har, varför ska jag köpa mer?

Vem köper man dem för egentligen? Om jag var ensam i hela världen, skulle jag då bry mig om vad jag hade på mig. Självklart inte. Så, då kan man dra slutsatsen att jag alltså köper kläder för andras skull. För att det är ett sätt att kommunicera något subtilt till människorna i min omgivning. Ett plagg är ju så mycket mer än ett plagg idag. Man vet i vilka situationer man ska olika kläder. Kläderna är ett sätt att visa att man fattar samhällets koder, Kommer man i pyjamas till operan är det fel och kommer man till föräldramötet på dagis i cocktailklänning är det också helt fel. Det vet alla. Någon som har nya kläder och är propert klädd har förmodligen större chans att få ett jobb än en person som har urtvättade kläder. Sunkiga kläder är låg status, fina kläder är hög status. Så som det har varit i alla tider. Kläder är kommunikation helt enkelt.

Ja, ungefär så går det till i min hjärna mellan att jag tänker "oooo så billigt" om ett plagg för en femtilapp och att jag hänger tillbaka det. Jag känner mig ensam i mitt sätt att tänka, men nu är jag som jag är så det är väl inte så mycket annat att göra än att hitta en lösning som passar mig. Så att jag kan ha fina kläder och gott samvete.

Har hittills fokuserat på att köpa kläder i ekologisk bomull, men jag är redo att ta det ett steg längre nu och ska försöka köpa kläder som är tillverkade i Europa.

Kläderna nedan är från Holebrook och det är precis den typen av företag jag vill köpa från. Så här beskriver de sig själva på sin hemsida: För oss är det viktigt att du som kund ska kunna vara stolt över plagget du bär på din kropp. All vår produktion är Europa tillverkad. Materialen som vi jobbar med håller hög kvalité. Allt vårt garn är Oeko-certifierat, detta köper vi in själva för att veta var ifrån det kommer och att det håller den höga kvalité som vi på Holebrook står för. Vi prioriterar dig som kund högt, därför besöker vi våra fabriker varje år för att se till att hela produktionsledet sköts, från början och hela vägen fram till slutkonsument. När du har på dig Holebrook kan du sträcka på ryggen.

De här tycker jag var fina, men jakten fortsätter efter fler märken/företag som både har europeisk tillverkning, hållbarhet och är snygga. Tänkte jag skulle påbörja en lista här som man kan fylla på med tiden!

​För vuxna:
Designwerket
Eco & Fair - Ekologiska och rättvist producerade kläder med butik i Göteborg
Ecosphere ​- fina kläder från bland annat KOI (Kings of Indigo), Vege threads och Kowtow
Flique i underjorden
Gudrun Sjödén
Hildur
Holebrook
Houdini
Lotus Eco
Saprema - yogakläder
Sobea
The Sleepy Collection - sovkläder i GOTS-certifierad bomull
Uma Bazaar - Trendiga och färgstarka ekologiska/hållbara kläder. En liten favorit!
Yogo

För barn:
ImseVimse
Kameleont Design
Kavat
Me&i
Reko