Det är inte alltid lätt att vara förälder, särskilt inte när man blir det för första gången. Det brukar ofta skämtas om att första barnet är lite som ett experiment eftersom man är ny som förälder. Man provar sig fram vad som fungerar angående regler, uppfostran och dylikt. Blir det inte som man har tänkt sig kan man skämtsamt säga kanske lyckas vi bättre med nästa. Jag kan konstatera att vi varit alldeles för slappa när det gäller regeln inte äta vid tv:n. Neli får äta frukost framför tv:n och kvällsmålet äter hon nuförtiden medan Bolibompa visas. Detta har lett till att våra tygsoffor har blivit nerkletade med allt från mjölk och yoghurt till smörgåsar. Hon har blivit så van att äta framför tv:n att hon blir riktigt arg om hon inte får som hon vill. Vi skulle behöva bryta detta mönster och när det kommer till Eddan så kommer vi nog inte låta honom äta vid tv:n (haha detta säger vi nu får se då sen när han sitter där med en smörgås framför tv:n med sin största idol neli). Det är ett annat fenomen som vi vuxna är bra på, att yttra orden: Jag kommer aldrig låta mina barn göra xxx... Hur många föräldrar kan skriva under på detta? Man har varit säker på att ens barn absolut inte ska få göra något och så blir det ändå så att barnen gör det.

Nu tänkte jag dela med mig av mina erfarenheter angående leksaker och kläder till andra föräldrar (kanske passar de främst blivande föräldrar eller föräldrar som ännu har små bebisar.)

- Man kan ha för mycket leksaker! Står du där på loppis eller tittar på leksaker på någon nätsida, och ser att den innehåller 36 delar. KÖP INTE! Visst leksakens beskrivning kanske låter påskina att den ska vara stimulerande för barnets utveckling och fantasi. Visst det är den säkert, MEN det kommer sluta med att NI springer omkring och plockar upp de där 36 bitarna från golvet. För de tycks alltid ligga på golvet. Leker barnet ens med det eller häller barnet bara ut delarna och sen springer iväg och gör annat? Köp leksaker med så lite delar som möjligt = ni behöver inte städa lika mycket. Tycker ni att barnen har för mycket leksaker, stoppa undan en del i något skåp och ta fram efter en tid, vips har barnet fått nya leksaker. Bästa städtipset på kvällen när huset/lägenheten ser ut som ett sönderbombat horhus: ta en sopborste, torrmopp eller liknande och sopa ihop allting i en stor hög. Sedan kan man sortera lite och till sist dumpa allt i en stor låda. Tadaaa städat och klart!

- Man kan ha för mycket kläder åt sitt barn. Visst det är jätteroligt att köpa kläder, med facit i hand tycker alla andra också att det är roligt att köpa kläder till ditt barn vilket resulterar i att ni har massor med kläder som ni inte hinner använda eftersom barnen av någon anledning växer jättesnabbt. Plötsligt är kläderna för små och ni står där med kassvis med för små kläder. Ska man spara? Sälja? Ge bort? Vi hade typ 40 stycken bodyn i storlek 68 tror jag åt Eddan. Tror ni att han hann använda allihopa? Man kan trösta sig med att de inte var nya, en del ärvde han efter sin syster och andra är loppisfynd. Bästa för plånboken och miljön är att handla på loppis. Mitt bästa tips när det gäller kläder är nog att gå igenom vad man har i skåpen, kanske skriva ner för man kommer knappast senare komma ihåg hur mycket man har av alla plagg. Här har vi mycket att lära för vi har alldeles för mycket kläder i skåpen. Ingen är perfekt är ett perfekt uttryck om ni frågar mig.


Det blev kanske ett lite långt och flummigt inlägg idag, men hoppas att någon tyckte att det gjorde någon nytta.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

God morgon!

Jag trodde på riktigt aldrig att jag skulle bli en sån där människa som bara äälskar yoga. Men det har jag blivit. Folk tänker (antagligen?) ofta att det är töntigt med yoga och att det inte är någon riktig träningsform (man står ju inte och lyfter tunga vikter liksom hur kan man då få ut något av det) men det handlar om så mycket mer än träning. Avslappning, andning och rörlighet. Efter 14 dagars yogande klarade jag helt plötsligt av att få ner hälarna i golvet i en övning jag inte klarat tidigare. Fantastiskt! Det ser antagligen inte så vackert ut när jag utför mina övningar eftersom jag är så otroligt ovig och har alltid varit det så länge jag kan minnas. Men vem bryr sig? Nu skulle jag bara behöva bli frälst i ny hälsosam mat (och få resten av familjen att vilja äta samma) och börja hata choklad, då skulle livet bli perfekt. Ja och ett jobb att återvända till skulle vara pricken över i:et.

När det gäller jobb går mina tankar på högvarv. Har inte orkat söka ännu. Har ett kanske jobb på gång men det är osäkert. Får dåligt samvete att behöva arbeta direkt mammaledigheten är slut samtidigt som det skulle kännas underbart att få arbeta igen. Har ju trots allt inte arbetat sedan oktober 2016. Har kikat på lite lediga jobb men har inte hittat något som passar mig riktigt. Har inte rätt utbildning för något. Jag vill inte att folk ska döma mig och tycka att jag är en dålig mamma för att jag vill arbeta igen fast eddan kommer vara under 1 år. Hemvårdsstödet lockar inte direkt. Vi får nog inte ekonomin att gå ihop då.

Neli har ju redan börjat på dagis 2 dagar i veckan och hon trivs jättebra. Dagispersonalen är riktigt förvånade över hur bra hon har accepterat allting eftersom hon på inskolningen fick utbrott efter utbrott mot mig och till och med bet mig i armen så jag fick ett gigantiskt blåmärke. Det är just sådana utbrott som får mig att tvivla på att jag är en bra mamma. Men tydligen går det väldigt bra då jag inte är med. Hon sover till och med på dagen där vilket hon inte gjort hemma på över 6 månader. Varför måste man tänka på så mycket på allt? Varför ska man älta och bry sig om andra tycker man är en dålig mamma?

Både eddan och neli är lite snoriga och förkylda ännu, Jag kände lite i halsen igår då jag vaknade men jag sa bara nehej du förkylning jag tänker inte bli sjuk så jag knarkade lite ingefära och vitaminer. Om det hjälpte eller ej vet jag inte men idag känns det inte i halsen i alla fall. Svårt att undvika att bli sjuk då neli kommer och kletar snor i ansiktet på en och eddan ligger och nyser/hostar en i ansiktet på nätterna. Nåja ska nog fortsätta knarka ingefära idag bara för säkerhets skull så håller vi tummarna för att bacillerna inte biter på mig.


Ha de gött!

Ps. När man stiger upp lite för tidigt för att barnet vill stiga upp 1,5 timmar tidigare än normalt så då skriver man lite flummiga inlägg.


Likes

Comments

Hej på er börjar inlägget med att bjuda på en alldeles färsk bild av mig och neli.
Den här mamman hade ställt väckarklockan på 06:50. Hasade upp ur sängen och gick sedan för att få liv i neli som skulle till dagis idag men då upptäcker jag att hon drabbats av förkylning. Så blev för henne att va hemma idag. Typiskt att hon bara hunnit vara två dagar på dagis innan hon blev sjuk. Pappan i huset har å andra sidan legat däckad i flunssa (karaflunssa) i fyra dagar så inte helt omöjligt att hon blivit smittad av honom heller. Får se om även jag ska bli sjuk. (vill inte)

Jag har förresten gått med på en 30 dagars yogautmaning (sök på 30 day yoga challenge på YouTube om du också är intresserad) och tänkte ja men vi kör dag 9 nu medan eddan sover med pappa och neli tittar på tv.
Med morgonshowen från barnkanalen i tvrutan och yogaprogrammet på surfplattan rullade jag ut yogamattan och tänkte nu kör vi.
Neli tyckte däremot att nu är en bra tid att klättra på mamma. Ibland försökte hon göra någon övning med mig men tröttnade snabbt. Istället sprang hon runt mig eller försökte krypa in under mig. Mot slutet kom även Doris (katt) och ville ligga på yogamattan och vässa klorna. Eftersom jag är så graciös och vig (verkligen långt ifrån, mer stenaktig) lyckades jag ha sönder min yogamatta, det gick liksom ett hål på den. Varpå neli tvunget måste inspektera hålet och påpeka att mattan var sönder. Den här mattan är av dålig kvalite, beställd från wish så man kan ju inte vänta sig annat. Nä beställer nog aldrig mer från wish. Billigt skräp är vad man får.
Nu ska ja rulla ihop min yogamatta med hål i och koka en kopp kaffe. I sann yogaanda borde man väl koka en kopp grönt te men den här mamman är trött och behöver koffein.
Ha de bra och ursäkta lite flummigt inlägg!

Likes

Comments

Hej på er!
Ikväll tänkte jag skriva lite om ett ämne jag velat skriva om men inte hunnit ännu. Nämligen detta att hålla kontakten och umgås med folk efter att man fått barn.
Innan man får barn har man ingen aning om hur det är att ha barn. Detta tror jag i princip alla nyblivna föräldrar och längre hunna föräldrar kan hålla med om. Man kanske har fått en inblick i föräldrarollen om man arbetat på dagis eller umgås mycket med vänner och bekanta med barn. Men inblickar till trots är det först när man ligger där på BB med det lilla knytet och när man åker hem och ska börja ta hand om bebisen man inser att livet aldrig mera kommer bli som förr. Dagarna går ut på att man är trött, sover för lite. Man försöker få in sov- och matrutiner och hamnar i någon sorts bebisbubbla. Visst kan man känna sig ensam och tycka att man umgås för lite med folk men dagarna tycks ändå gå och man kommer in i sina små rutiner. Om man äntligen kommer iväg på ett möte nånstans med någon kompis så kan man i hemlighet tycka det är skönt att komma hem igen och få gå runt i sina bekväma smutsiga mjukiskläder.

När man som jag har två barn kan det ibland tanken på att åka iväg någonstans själv med barnen kännas fruktansvärt jobbig. Alla saker som ska släpas med och sovtider som ska beaktas. Jag hamnar lätt i min bubbla och dagarna rinner iväg även om jag har tråkigt. Om jag känner att jag har extra tråkigt någon dag så låter jag ibland bli att höra av mig till folk för jag vet att ingen har tid att umgås med så kort varsel. När man är vuxen måste möten och träffar planeras noga. Det har jag lärt mig.

Vad vill jag ha sagt med detta inlägg? Kanske att om ni känner folk med barn men inte själva har barn så lägg ner lite extra tid på att höra av er även om ni tycker att vi med barn är dåliga på att höra av oss. Tvinga ut oss ur bekvämlighetsbubblan och ha lite förståelse för att dagarna lätt rinner iväg utan att man ens gör något åt det.
När man är trött och sover för lite tar minnet stryk och jag kan ibland glömma bort att höra av mig. Vi borde antagligen allihopa bli bättre på att höra av oss åt varandra eller vad säger ni?
Det var allt för denna gång
Tack och hej!

Likes

Comments

Hej!
Idag kom jag att tänka på hur vissa dagar helt klart är sämre än andra. Dagar då det känns som att allt går emot en. Idag är nog en sådan dag även om det också funnits positiva saker med denna dag.
Vi kan ta det negativa först.
Imorse öppnade jag skåpet med glas och ut ramlade en glasburk som landade på min nästan nya minionsmugg vilket så klart resulterade i att muggen gick sönder *snyft*.
Båda barnen har varit extra gnälliga.
Neli har tjatat om att titta på tv hela tiden. Hon har så himla svårt att leka själv. Och ibland måste jag ju göra tråkiga saker som att tvätta, städa och diska. Detta resulterar i att hon får se för mycket på tv. Om hon inte får som hon vill skriker hon så jag får ont i öronen och så biter hon mig. Orkade inte kämpa med henne idag... Försöker intala mig själv att hon kanske lär sig något nytt ord eller något.
Eddan ratade min hemlagade mat till lunch.
Medan jag satt och försökte få honom att äta passade neli på att ligga på golvet och smeta omkring mos. Hon brukar ligga på golvet mycket så det tog ett tag innan ja fattade vad hon höll på med. Alltså varför smeta mos på golvet? Dessutom glömde ja att torka bort det så nu är det fasttorkat mos på golvet.
Lägenheten ser ut som en svinstia igen. Vi plockar å plockar å städar och dammsuger men det märks ingenstans. 😭
Mitt träningspass kändes tungt och min energi saknades, kanske för att eddan ätit en miljon gånger inatt. Tänk om man skulle få sova en hel natt eller typ sådär 6 H i sträck det skulle vara underbart!!!!

Vad var bra med denna dag då?
Neli fick för första gången i sitt liv stå på ett par skidor och det gick riktigt bra.
Ja det är väl det enda som varit positivt idag. En ganska dålig dag med andra ord.

Likes

Comments

Det finns några situationer som bringar extra stress för familjer: att göra sig i ordning och gå hem från, läggdags för barnen och måltider. Jag tänkte nu dela med mig av hur det kan gå till under en måltid hos oss.

Personer i historien: en mamma, en 2 åring, en 7 månaders bebis och tre katter

Mamman öppnar kylskåpsdörren och tänker halleluja 🙌 det finns rester att värma till lunch. Hon börjar med att ta fram mat ur frysen åt bebisen och tinar upp det i mikron. Ojdå det blev för varmt måste låta det svalna. Öser upp mat på en tallrik åt 2 åringen och värmer i mikron. Sätter ner tallriken på bordet åt 2 åringen och häller upp lite mjölk i ett glas. Därefter värmer mamman mat åt sig själv. Hon sätter sig x zvid bordet och hinner bara ta en tugga så sträcker barnet fram glaset och ropar NEEA(mera). Mamman stiger upp och fyller på dotterns glas och sätter sig sedan vid bordet och tar någon tugga till och försöker samtidigt mata bebisen som spottar ut maten.
2 åringen sträcker fram sin knäckebit och vill ha mera smör. Mamman tar någon tugga ytterligare och försöker ignorera katterna som vill in. NEEA, ett glas hålls fram mot mamman. Mamman stiger upp och fyller på glaset en tredje gång. Samtidigt släpper hon in katterna eftersom hon inte har hjärta att ignorera dem längre. Där efter försöker mamman äta sin mat samtidigt som hon matar bebisen med pure som han spottar ut. 2 åringen sträcker fram sin knäckebit och ska ha mera smör. Katterna tassar omkring och väntar på första bästa möjlighet att sno åt sig mat.

Mamman har kastat i sig sin mat. 2 åringen har gått från bordet och springer runt i cirklar och ropar.
Mamman säger: ska du ha mera mat, kom och sitt vid bordet och ät lite till.
Mamman försöker fortfarande mata bebisen som har fullt upp med att titta på storasyster som springer runt i cirklar. Mamman försöker mota bort hungriga katter från 2 åringens mat.
Mamman säger: kom och ät lite till.
2 åringen fortsätter springa runt. Mamman inser att barnet nog inte ska äta mera och låter katterna ta barnets mat varpå barnet blir ledsen för att katterna äter upp hennes mat. Mamman suckar och försöker torka bort matkladd från bebisen.

Så här ser den typiska måltiden ut hemma hos oss då jag är själv med barnen.
True story

Likes

Comments

God förmiddag
Igår kom jag att tänka på att det känns som att vi inte gör annat än städar här och ändå är det alltid smutsigt. Igår stod jag med dammsugaren och försökte envist suga upp skräpet. Men hur mycket jag än dammsög så kändes det som att det ändå blev kvar en hinna av smuts på golvet. Folk som kollar mina stories på instagram och snapchat måste ju tro att vi lever i misär.
Jag är ju med handen på hjärtat inte den mest ordningssamma människan på jorden men i jämförelse med 2 åringen är det ju ingenting. Senast igår medan jag bytte blöja på lillebror aka Bobbo så stod hon och kastade runt sina kritor i hela rummet. Varför?
Hennes teckningar ligger överallt. Hon är en riktig periodare när det kommer till att rita och vissa dagar vill hon börja rita redan innan hon ätit frukost. Sådana dagar ritar hon typ tusen teckningar. Sedan sprider hon omkring dem överallt. Sådana dagar brukar hon dessutom inte bara rita på papper utan även på väggar, golvet, spisen, tvn och sig själv. Man upptäcker konstant nya ställen där det finns kritstreck.
Hennes rum ser även det hemskt ut och igår när jag städade i resten av lägenheten så plockade jag bara upp hennes saker som låg utspridda överallt och tömde dem i en hög på golvet i hennes rum. Hon har alldeles för mycket saker ja vet! Man städar hennes rum och lägger var sak på sin plats går ut ur rummet återvänder en stund senare och det ser redan ut som Jerusalems förstörelse. Man tappar hoppet och accepterar att vi får leva i kaos ett tag till. Ni skulle se vilken röra hon alltid lyckas ställa till med när vi är hos mina föräldrar haha.
Förutom alla dessa saker är det alltid högar av tvätt som ingen viker in i skåpen, diskberg som ingen orkar diska och skåpen där allting blir inknuffat och som skulle behöva redas upp.
Och jag som är mammaledig borde väl hinna städa? Ehehe nej har fullt upp med barnen jag. Är trots allt ledig för att ta hand om barnen och inte för att agera städpersonal. Tro mig jag städar men det märks aldrig.

Likes

Comments

Hej på er!
För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om hur det var att handla med en 2 åring och nu kommer en liten uppföljning på det.

Jag tycker att det är himla jobbigt att ha med henne till affären. Men överatalades igår av hennes farmor och pappa att vi skulle bege oss till någon butik. Lastade in ungen i bilen, sopade snö av bilen och brummade därefter iväg till Tokmanni.
Först gick hon med på att sitta i kundvagnen i ungefär 3 minuter. Sedan skulle hon springa runt själv. Varje gång hon tappade bort mig hörde jag ordet mamma eka mellan butikshyllorna. Hon skötte sig ändå någorlunda bra, hälsade glatt åt allt och alla. En stackars kvinna tyckte hon att hon skulle säga hej åt ungefär 10 gånger. En annan sprang hon till i full fart och kramade hennes ben. Vi kom oss till kassan och hon fick hjälpa till att sätta upp varorna på bandet. Sedan fick hon ett hysteriskt utbrott för att farmor körde ut kundvagnen till bilen och inte jag. Sedan ville hon rymma från mig så jag fick bära en sprattlande unge till bilen och spänna fast henne medan hon skrek i mina öron.

Sedan bar det iväg till citymarket. Inne på citymarket satt hon väl också ungefär 3 minuter i vagnen innan hon skulle gå själv. Även i denna butik sprang hon runt och hejade på olika slumpmässigt utvalda människor. Ibland gick hon förbi någon och petade på dem i förbifarten. Man måste hålla ständig koll så hon inte antastar oskyldiga människor. Värsta var väl vid mjölkdisken där hon plötsligt sprang fram och kramade en vilt främmande man. Han verkade inte besvärad men jag tycker att det är himla pinsamt när hon gör så.

Vi fortsatte framåt och ginade mellan chipshyllorna plötsligt upptäcker jag att hon inte längre följer efter oss och då går jag tillbaka för att hitta henne liggandes på golvet brevid lösgodiset. Hon var liksom inte arg utan hon bara låg där på golvet. Jag sa åt henne att komma men hon bara skrattade åt mig. Jag försökte då lyfta upp henne och ställa ner henne men hon hade förvandlats till en skrattande geleklump utan ben. Fick henne buren en bit innan hon skrek och skulle ner. Då fungerade tydligen benen igen.
Vi letade oss mot fyndhörnan. Där grabbade hon tag i en leksak och sprang skrattade iväg. Jag sprang efter. Hon kastade sig på golvet igen och jag fick bära tillbaka henne. Hon försökte sig på ytterligare ett rymningsförsök innan hon snällt satte tillbaka leksaken i hyllan.

I kassan gick det ganska bra ändå. Hon blev lite ledsen då farmor skulle åka hem i egen bil men det gick över. Vi begav oss till bilen och hon fick hålla i en påse med klementiner. Hon försökte bara rymma en gång men jag fick lyfta in en skrikande unge i bilen och spänna fast henne. Hemresan gick bra förutom när vi fastnade vid ett rödljus. Hon hatar när bilen står stilla om hon sitter i bilen måste man köra annars skriker hon.

Det var den berättelsen.
True story!

Likes

Comments

Hej på er!

Bloggen har stått tyst och tom en längre tid. Jag vet faktiskt inte varför det blivit så lång paus. Kanske för att det känns som att det aldrig händer något spännande och intressant i mitt liv och det finns inte alltför många inlägg att skriva om ingenting. Nåja nog om det. Vad har jag sysslat med på årets första dag? Först hade vi sovmorgon till 10.30 (hutlöst va att sova bort dagen) och sen slöade vi på och jag gick ut på en långpromenad med eddan i vagnen. Efter att ha värmt upp mig med en kaffe och neli hade ritat ungefär tusen teckningar så gick jag även ut med henne en stund. Först drog jag henne i pulkan en stund men det slutade med att hon bara skulle gå själv och vägrade sitta i (typiskt 2-åringar eller?) så då gick vi hem och lekte en stund i en snöhög.

Jag har bakat en rulltårta och Andreas föräldrar var här en sväng. Neli ritade tusen teckningar till. Nu ligger hon i sin säng och sover (hoppas jag i alla fall). Andreas spelar playstation och eddan ligger bredvid mig på soffan och tuggar på en locköppnare i silikon (världens bästa tuggleksak enligt honom även fast det inte är en leksak). Så mycket mer kommer inte att hända idag. En väldigt icke fabulös dag på ett nytt år. En helt vanlig dag för en tvåbarnsfamilj det går liksom inte att vara så fabulös med två små barn.

Några nyårslöften har jag inte heller för de kommer jag ändå aldrig att hålla. Om ja skulle ha några skulle de väl vara väldigt klyschiga i stil med "äta mindre socker", "motionera mer", "gå ner i vikt" men för att använda ett väl beprövat tonårsuttryck: ORKA ha nyårslöften. Dagens tonåringar kanske inte använder det uttrycket men på min tid gjorde man det. Nej nu ska jag ta och koka en kopp te och kanske äta lite (läs mycket) choklad.

Tjingeling! (vi kan ju hoppas att barnen gör något roligt imorgon så att jag har något roligt att blogga om) Bjuder nedan på en gammal bild (fotad av PIA) av Eddan. I dagens läge är han ju redan sju månader, men på bilden var han typ 1 månad ?!?


Likes

Comments

1. Du kommer på dig själv med att högt sjunga "hjulen på bussen snurrar runt runt runt..." och diverse andra kända barnlåtar även fast du är ensam

2. Du står och vaggar kundvagnen även om den endast är fylld med mat. Alternativt vaggar du ett barn som sitter i vagnen och absolut inte ska sova.

3. När barnen inte är med tänker du ändå på dem konstant och funderar vad du kan köpa i present åt dem.

4. Du kommer på dig själv med att nynna på irriterande sånger från barnens favoritprogram. I detta hushåll är det Daniel Tiger som spelas på repeat.

5. Du använder uttryck som: "sitt inte på din lillebror", "slicka inte på fönstret" och "sluta kasta maten på golvet"

6. Det är inte ovanligt att du tvingas värma ditt kaffe i mikron

7. Du har tappat räkningen på hur många gånger du använt ordet nej eller ajaj

8. Det känns lyxigt att få stänga in sig på toaletten ensam i 5 minuter.

9. Det är nästan omöjligt att ha en ren tröja. Antingen spyr din bebis på dig eller så kommer dina äldre barn och torkar sina smutsiga händer på din tröja. Det kan hända att du glömmer att byta tröja före du åker hemifrån och dyker upp med spyor på axeln.

10. Du är konstant trött och glömmer allt möjligt.

Detta är 10 punkter ur mitt liv som förälder. De kan såklart variera från person till person men tror de flesta med barn känner igen sig i någon punkt.

Likes

Comments