Header

Hur får man ett avslut från någon som bara försvann utan att berätta varför? Hur går man vidare?

Ikväll går mina tankar tillbaks till en person som sårade mig mer än vad jag trodde var möjligt. Han rev inte bara hjärtat ur bröstkorgen på mig. Han fick mig också att känna mig blottad, tom och faktiskt ganska dum. Flera månader har gått sedan alla band vi hade till varandra bröts och endå har han en förmåga att hemsöka mina tankar lite då och då. Klumpen i magen återvänder och allt jag kan tänka på är varför...

Jag fick aldrig ett riktigt avslut, en väg att fullständigt lämna det hela bakom mig och gå vidare. Så nu är min fråga: Hur får jag ett avslut från det här? För jag är färdig! Så färdig med att känna den där tyngden i hjärtat över att det var jag som var problemet. Tyngden över att inte vara tillräckligt bra eller ens vara värd en anledning till varför det inte fungerade. Jag är done helt enkelt!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Har en fruktansvärt jobbig huvudvärk som hållit i sig hela helgen fram till detta nu, men ack så glad jag är! Jag känner mig så motiverad. Så tacksam för allt jag har och så, så taggad på framtiden - asså ni anar inte! Känns som att jag har hela världen i mina händer och att jag kan göra precis vad jag vill. Jag längtar efter få åka ut och resa tillsammans med mina vänner, att uppleva nya saker och utmana mina rädslor. Vet inte om jag gått och blivit galen efter tre dagar med konstant huvudvärk, men en sak är säker - jag är glad och jag älskar varje minut!

Ta hand om er, njut av livet och kram på er fina ni! Hej med er!

Likes

Comments

Vilken dag! Vet inte hur många gånger jag velat ställa in, åka hem, lossas som att den här dagen aldrig hänt och bara börja om från början.
Dagen har precis som de flesta dagar nu och de kommande veckorna framåt spenderats på min praktikplats på Arbetets Museum. Har nästan, bara nästan kommit in i att gå upp tidigt igen. Får åter igen upptäcka hur mysigt det är att åka buss medan solen sakta går upp och skrämmer bort det sista av mörkret - har verkligen glömt bort hur mysigt det är med såna mornar, älskar dem!

Min morgon var det med andra ord inget fel på och när jag väll kom till museet var jag taggad på dagen jag hade framför mig. Redan klockan tio var det nämligen dags för pressvisning av den nya utställningen Dagens nyheter - Visuell journalistik. En utställning med en mängd fantastiska fotografier som rör nyhet, sport och kultur och som faktiskt råkar vara DN:s hittills största fotoutställning. Har ni vägarna förbi Norrköping bör ni verkligen ta er en titt.

Pressvisningen gick bra och efter mycket om och men vågade jag tillslut gå fram och prata med några av fotograferna om deras arbete. Men strax efter det hände något.

Jag hade gått ner till kontoret, gjort mig redo att ge mig ut till Ica för att köpa lunch när saker började gå lite snett. Vet inte hur många gånger jag - på riktigt - gick fram och tillbaka mellan mitt skrivbord och dörren. Jag klarade inte av att ens lämna kontoret, vilket slutade med att jag tillslut la tillbaks plånboken i väskan, drog av mig jackan och bara hoppades på att ingen skulle se mig.

Tog säkert någon timme innan jag tillslut lyckades ta mig i kragen och gå ut till personalrummet. Kan inte påstå att jag var den mest sociala människan i rummet - inte för att jag brukar vara det - men jag försökte iallafall, trots att jag idag bara ville förbli osynlig.

Några timmar senare var det dags för vernissage av utställningen där jag som tur var inte behövde socialisera mig så mycket. Mest bara hänga omkring och njuta av alla bilder och försöka stänga in mig i min bubbla så mycket jag bara kunde - trots alla besökare.

Nu är jag iallafall äntligen hemma och kan slappna av. Kändes så skönt att kliva på bussen och bege sig hem igen. Imorgon är en ny dag som jag hoppas känns lite bättre från min sida, man får dock aldrig glömma att det är okej att känna sig besegrad visa dagar. Den här dagen har verkligen varit fantastisk missförstå mig inte, men också väldigt jobbig. Är så tacksam för alla fina vänner jag har som på ett eller annat sätt vetat om vad som hänt idag och skickat kärlek och stöd. Det kändes fint! Vet inte vad jag skulle göra utan dem! 

Det var allt från mig den här gången. Ta hand om varandra och kram på er! 

Likes

Comments

Godkväll alla fina!
Känner att det skulle vara skönt och välbehövligt att fly iväg ett tag - antingen till en plats eller genom att hänga med något trevligt sällskap, men tiden räcker inte riktigt till. Har ständigt något att göra, vilket egentligen gör mig riktigt glad. Känner dock att jag behöver ladda mina batterier för att orka fortsätta framåt utan att bli galen.

Häromdagen gjorde jag därför det näst bästa och drog upp till min favorit sjö, för att hänga med mig själv och rensa tankarna. Har på sista tiden märkt hur mycket jag faktiskt behöver och gillar andras sällskap. Men har mer eller mindre alltid varit lite av en ensamvarg som behöver få mitt space och tänka, så känns bra när jag får lite tid för mig själv och kan strunta i allt och alla med gott samvete - hur illa det än låter så behöver jag faktiskt få göra det ibland. Få sätta mig själv först menar jag.

Den här helgen ska jag därför få så mycket, men samtidigt så lite gjort som det bara går. Jag ska vara produktiv, men med måtta.  Hoppas ni alla får en sjukt härlig fredag! Tänk att det redan är fredag imorgon! Ha det fint, ta hand om er, så hörs och ses vi snart. Kramar!

Likes

Comments

Fick en galen tanke efter att ha strökollat på Instagram och hittat en bild på frostiga bubblor. Det fotografen hade gjort var att blanda sirap med såpa, för att sedan tålmodigt stå och blåsa bubblor vid minst 8 minus grader. Eftersom det var 13 minus häromdagen, tänkte jag why not, tog på mig mina varmaste kläder, varmaste jackan och började fota. Resultatet blev inte riktigt som jag tänkt mig och det krävdes lite redigering från min sida för att förstärka de färger och mönster jag faktiskt lyckats fånga. Men det blev ganska bra endå.

Likes

Comments

Den här helgen har kameran gått varm och jag har inte bara genomfört en, utan två photoshots. Snön har verkligen öst ner i flera dagar, så fotograferingssuget har minst sagt varit på topp.

Till en av fotograferingarna drog jag med mig min bror och hans flickvän ut i kylan - och lyckades om jag får säga det själv att fånga en del fina bilder.

Helgens andra fotografering delar jag med mig av i ett annat inlägg. Ha det fint, och ta hand om varandra! Kram på er!

Likes

Comments

Andra veckan på praktikplatsen är officiellt invigd, eller egentligen var väll veckan redan invigd igår med tanke på att det är tisdag idag, men ni förstår vad jag menar. Jag har haft fullt upp sen jag började min praktik på museet för nu en vecka sen - gått på möten, presenterat mig för nya människor, klippt ljud, blivit involverad i att jobba fram en ny utställning på museet och gjort en massa analysarbete. När jag kommer hem om dagarna är jag minst sagt trött, men det känns också riktigt kul att få komma hem och känna att jag verkligen lagt ner tid och själ i något jag tror på.

Jag har faktiskt fått mitt egna skrivbord på museet appråpå inget, i mitt alldeles egna lilla rum. Vet inte riktigt varför jag blev så chockad när min handledare berättade att skrivbordet var mitt. Någonstans hade mitt undermedvetna kockat ihop en idé om att jag skulle få sitta på golvet och arbeta i trettonveckor- lite typiskt mig att tänka så haha.

Livet som praktikant fortsätter och jag ska försöka hålla er uppdaterade. Tills dess, ha det bra. Ta hand om varandra och kram på er!

Likes

Comments

Igår satte jag mig bakom ratten igen för första gången på flera veckor, trodde allt jag lärt mig skulle vara bortglömt, men det gick faktiskt fin fint. Igår var dessutom första gången någonsin jag körde mörkerkörning - av någon anledning har den typen av körning inte blivit av förren nu, så är glad att det äntligen blev av.

Eftersom hela familjen kom hem rätt så sent igår, blev det hemlagad pizza till middag. Pappa lät till och med mig bestämma alla ingredienser, vilket bara kan sluta på ett sätt - ananas, skinka, mögelost, roccula och tomater blir ett måste, speciellt ananasen! Skulle kunna leva på ananas vissa dagar haha.

Nu, idag, är det kvällsjobb som gäller. Har lite drygt tre timmar kvar, innan jag kan börja dra mig hemåt. Hoppas ni alla har haft en fin dag hittills, så hörs och ses vi snart. Kram på er!

Likes

Comments

Sitter just nu med lite förberedelser inför praktiken som börjar på måndag och lyssnar på nya favorit låten - Treading Water med Chris Kläfford. Vet inte hur många gånger jag lyssnat på den låten idag - sjukt bra är den iallafall!

Tanken om att jag ska vara ute på praktik i hela 13 veckor har börjat kicka in på riktigt och nervositeten... ja den finns där kan man ju säga. Det är nu som det är meningen att jag ska bevisa vad jag kan. Det är nu jag ska prova mina vingar, ha kul och samtidigt ta tillvara på tillfället över att vara just praktikant. Försöker tänka att det på sätt och vis är bra att vara nervös, det betyder att det är på riktigt - jag drömmer inte. Jag ska ut på praktik. Ut i den riktiga världen och se hur den ser ut - läskigt, men helt klart spännande!

Ta hand om er. Ta hand om varandra. Vi hörs och ses. Kram på er!

Likes

Comments

Med härlig musik i lurarna och paraplyet hårt i handen vandrade jag hem efter en hel eftermiddag med Yoyo. Bland de bästa med att ennu bo hemma är att de vänner, som precis som jag, fortfarande inte flyttat hemifrån, endast bor gångavstånd bort. Det är kul att man fortfarande kan ta tid för varandra och träffas en stund, trots att det finns så mycket annat som också behöver ens uppmärksamhet - som jobb och universitet t.ex. Glass, brädspel och pratstunder blandat med skratt tillsammans med ens vänner kommer alltid vara en bra kombo.

Jag hoppas verkligen att jag alltid kommer kunna ta mig tid för människorna jag bryr mig om oavsett hur mycket jag har att göra. På sista tiden har det blivit mycket sena kvällar för att se till att de vänner som behöver prata ut får chansen att göra det - men jag har absolut inget emot det. Något som aldrig får hända är att mina vänner känner sig ensamma, ledsna och sårade. Mitt mål är att sprida glädje, värme och omtanke - något jag hoppas mina vänner aldrig får nog av.

Sänd en fin tanke eller visa uppskattning till någon ni bryr er om, världen behöver mer av det. Vi hörs och ses. Kram på er!

Likes

Comments