Hela denna moraliska situation med Bella har jag funderat mycket på och ser hela tiden paralleller till mitt tidigare yrkesliv vilket får mig att tänka metaforiskt...

Bella skulle kunna vara en elev som jag inte klarar av, vad gör jag då som lärare? Ber om hjälp av EHT men känner förmodligen att jag inte får tillräckligt med hjälp... Blir frustrerad och hoppas att "problemet" försvinner. Som lärare tänker man ofta (eller undviker att tänka för man har inte tid) att "min undervisning fungerar ju på 29 elever av 30" varför fungerar det inte med Bella? Fast vi borde kanske tänka "min undervisning fungerar på 29, hur gör jag om för att den ska fungera för Bella? Då kanske det fungerar för alla!".

Jag hittar ingen lösning med Bella så jag bara låter tiden gå, indirekt struntar jag alltså i situationen. Snart är det lov och då kanske hon mognar till sig lite =) Kanske har jag ibland lite ont i magen innan de lektioner då jag träffar Bella, är lite nervös inför vad som skall hända idag men ändå gör jag inget konkret utan hoppas att det ska fungera idag! Mitt beteende gör så klart att Bella blir värre, börjar må dåligt och beter sig ännu mindre önskvärt, börjar skolka, blir utåtagerande, blir uppkäftig, elak till och med... "Bara två år kvar" tänker jag då... "Kan jag kanske göra mig av med henne innan? Hen har särskilda behov som inte jag kan göra något åt! Jag kan inte, jag måste fokusera på de andra! De blir lidande... Jag har haft tålamod, har bockat av flera rutor för extra anpassningar men det går ju inte! Varför gör inte NÅGON något?"

Men vem är NÅGON? Vart ska eleven Bella? Vad gör man med henne? Har skolan en särskild undervisningsgrupp så kanske Bella kan vara där? Men vilken kunskap har pedagogerna i en särskild undervisningsgrupp som inte finns i ett vanligt klassrum? Jag tror att vi måste bli medvetna om att NÅGON ÄR JAG!

En av alla idéer jag haft i livet har varit att skriva om allt jag sett i svensk skola som man inte pratar om... Det som sker i ett klassrum stannar ofta där, ibland kommer någon detalj upp på något möte eller kanske i arbetsrummet men det är inte ofta... Jag funderar dock om det är etiskt av mig att beskriva upplevda situationer där förhållningssätt och inställning har bara varit så fel! Skolans värld är inte så jävla positiva alla gånger! 


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Alltså, nu har jag ett moraliskt dilema framför mig...

När man levt ihop med Bella ett tag inser man att OM hon varit människa hade hon fått följande diagnoser; ADHD, ANKNYTNINGSPROBLEM, TVÅNGSTANKAR, SUICID samt SEPARATIONSÅNGEST. Då kanske Ni kan förstå att hon inte alltid är så enkel att hänga med... Typ ofta! Men man ska alltid ge en chans och det ligger mig nära hjärtat att hjälpa dem som behöver men efter ett par skador i familjen har jag insett att JAG INTE KAN hjälpa Bella! Det räcker inte med den kunskap jag har! Så jag gav hennes "ägare" en månad att hitta ett annat alternativ. Då fick jag ett erbjudande att byta Bella mot River... Jättebra för då kan Bella flytta dit River bor och tvärtom! Eller? Jag förstår tanken bakom detta men mitt hjärta måste få återhämta sig lite... Man kan inte bara byta en individ mot en annan även om behovet är så pass stort som det är här...

Här kommer i alla fall mitt moraliska dilemma;

River är inte så söt/gullig/vacker som jag skulle vilja *skäms*. Så jag vill inte ha henne! Men ska jag verkligen säga nej för hur hon ser ut? Seriöst? Vågar man ens erkänna att man tänker så? Känner mig som den hemskaste personen någonsin! Hur som så resulterar detta i två moralklumpar som balanserar just nu;

A) Ska jag ha en hund vill jag ju ha en hund som fysiskt tilltalar mig, det förtjänar jag väl?

B) Ska jag verkligen säga nej till en individ bara för att hen är ful? Hur hemsk/ytlig är jag?

Man får gärna ha åsikter om detta men "innan man gått i någon annans skor"... Vad skulle DU gjort?


Likes

Comments

Vissa människor är effektiva och andra inte så mycket!

Jag är effektiv när jag har mycket att göra eller på jobbet, annars är jag mer "eh, jag gör det sen"... Sedan vi flyttade har jag nog blivit lite ineffektiv på vissa (okej, läs alla) delområden för det känns så STORT... Till exempel som att ta mig i kragen och leta efter en affär som säljer schampo utan "sodium laureth sulfate", vet man inte vart man ska börja så känns det ju bara så JOBBIGT... Jag skulle också behöva ett par nya inneskor, fy så jobbigt! Vart ska jag börja leta? För att skriva in mig på gymmet behöver jag två månader på mig för att förbereda mig mentalt *hahaha*... Så känns mitt liv just nu! Men det kommer, jag har två månader på mig också för att jag tar mig den tiden <3

Det som tar mest tid med studierna är att hålla koll på varje delkurs och just nu är det 4 stycken på en och samma gång! I min värld hade jag föredragit en i taget men det verkar vara för mycket begärt... Själva delen att hålla koll är jobbigare än själva uppgifterna! Vissa veckor är jag redan klar på tisdagen medan jag andra veckor väntar till söndagen och inser att jag inte kommer hinna om jag inte "dygnar.".. Då får man stå sitt kast! Men det är liksom inte så jätteintressant det jag pluggar just nu; grammatik, översättning, litteraturform och skriftlig framställning... Då blir jag stundvis ineffektiv till max, fast inte bara med studierna utan med livet i största allmänhet!

Dessutom är det så att om man är för effektiv när man har så lite att göra har man ju ännu mindre att göra! Då får man bli ineffektiv och samla ihop allt man bör göra på hög så man kan bli effektiv och göra't! Så när post-it lapparna täcker mer än halva sätter jag igång! Men inte just nu <3


Jag handlade för att baka semlor för 2 VECKOR sedan och de blev klara igår! Gjorde om receptet lite och lade till Nutella, mycket gott! En till sak på "att göra listan": hitta variant av Nutella utan palmolja och flera kilo socker...

Likes

Comments

Det känns som att alla dagar går ihop och är samma! När man tar bort varieté från sitt liv blir allt ett blurr utan specifika dagar! Barnen börjar och slutar samma tid VARJE dag, de har läxor VARJE dag och är trötta VARJE helg... Jag går ut med BELLA samma tid VARJE dag, 4 gånger VARJE dag, är hemma och pluggar VARJE dag och är så understimulerad så jag dör när det blir helg, då vill jag göra en massa saker men det är bara jag som vill!

De andra (min tre män) vill vila vilket jag egentligen kan förstå men inte vill acceptera för jag är så understimulerad! Så blir jag frustrerad, ledsen och sur istället! Då blir de frustrerade och irriterade och då blir det inte kul! Alltså behöver jag något att göra med all min energi! Studierna är liksom inte så pass utmanande att det är svårt, det tar mest tid!

Igår löste jag problemet med att ta med mig Bella på en 9 kilometer lång promenad utmed havet och jag gör nog samma idag fast åt andra hållet! Hög musik i lurarna så känns det bättre! Skulle behöva en ny hobby, förslag någon? Har testat att pyssla med scrapbooking, en period gjorde jag kort, färglade Mandalas, målade tavlor... Sy testade jag på ett tag men det är sjukt svårt! Vill egentligen "boa" men det går inte i detta hus då jag inte får göra något annat än att bo!

Jag ska visa en del av mitt vardagsrum så Ni förstår vad jag menar, NO WORDS NEEDED!


Likes

Comments

Från att ha varit aktiva i alla möjliga aktiviteter har barnen haft en liten paus sedan vi kom hit! Vi har haft fullt upp men nu är det dags att komma igång med det vi gillar så studsmattan är på plats, pianolektioner inbokade, cyklarna fixade och Sebastian vill lägga taekwondo-handskarna på hyllan... Jag är inte riktigt där så jag tjatar men det går inte, han är less! Jag är inte heller så villig att gå själv, det är lite löjligt att en 36årig, rätt o-duktig människa ska gå på taekwondo med ett gäng tonåringar... Å dyrt är det oxå! Det lutar åt något annat istället för bådas del=)

Generellt är det rätt tråkigt utan vänner och bekanta! Även om man är en familj så har vi ju inte samma intressen och saker vi vill göra så vi saknar nog alla mest våra vänner! För min del saknar jag ta en promenad med Elin på kvällskvisten och prata om ALLT, träffa Camilla öven en kopp kaffe, hänga och äta middag med "original" familjen (alltså, vad kallar man sin familj när man har en familj?)... Långa kvällar med gitarren, vin och David & África står högt på önskelistan! Är man inte nämnd betyder det INTE att Ni inte är saknade!

Sebastian uttryckte att det är rätt skönt i skolan här, att slippa stressen från Montessori... Men vissa av kompisarna saknar han! Han vill dock inte tillbaka dit om vi flyttar hem och det tycker jag är en sund insikt, att se framåt efter nya äventyr! Alexander vill tillbaka till Montessori vissa dagar, dels för att han trivs med att vara en av de bästa eleverna <3 och han uttrycker sig ha koll på eleverna där, men ändå är det skönt att inte ha vissa av sakerna därifrån, bland annat stress och känslan av under-stimulering. De har hängt en del med andra kids här och det känns bra för oss alla!

En dag stötte vi in i ett gäng svenska pensionärer på stan, de har en hel drös med aktiviteter ihop som jag blev medbjuden på! Men jag flyttade ju inte till Spanien för att hänga med ett gäng svenska pensionärer... NO OFFENCE! Det får nog vara för tillfället! Jag ska få besked om ett jobb jag var på intervju på i veckan så håll tummarna, jag behöver ett lite mer socialt liv! I NEED PEOPLE IN MY LIFE! Förutom det så vill jag verkligen ha detta jobb, grymt fina lokaler, härliga människor och min typ av rytm...

Känner för övrigt att situationen går mig lite på nerverna, vara hemma och plugga i ett hus jag inte trivs i hela dagarna, "bara" träffa mina tre män å Bella... I NEED SOMETHING MORE!!! Alltså typ en fika på stan utanför detta hus med någon som jag inte är med hela dagarna... På mål-trappan härunder är jag typ på mitten "How do I do it?" Alltså, hur når jag målet att trivas och hitta nya människor att hänga med?

Likes

Comments

När man säljer ett hus i Sverige eller flyttar ut ur en hyreslägenhet ska det ju vara ordentligt rent, vilket ju är bra när man flyttar in! I Spanien är det tvärt om, när man säljer ett hus så tar man det man vill ha och flyttar... Jätteskönt när man flyttar ut, mindre när man flyttar in! Det var precis så skönt när vi flyttade till Sverige mindre så när vi nu flyttade tillbaka...

Huset där vi nu bor var för mig en överraskning då Alberto själv åkte till Spanien och valde hus i höstas, sak många tyckte var lite konstigt då. Jag tänkte att "vad spelar det för roll, egentligen"? Det är ju bara ett år så varför göra en så stor grej av det? Tills jag kom hit vill säga *hahaha*. Mitt hem är viktigare för mig än vad jag trodde! Det som är viktigt är ordning, harmoni, balans och att känna sig som hemma!

Vi sålde i alla fall vårt underbara och vackra radhus och det mesta vi hade i möbelväg. Även annat för att leva ett mer minimalistiskt liv vilket i skedet kändes underbart! Så skönt att inte ha en massa onödiga saker! Radhuset var så rent, vitt och tomt när vi åkte, ungefär så som jag hade velat ta emot detta hus... Men så var det ju så klart inte och det visste jag ju egentligen men det var nog något jag försökte förtränga. Detta hus är helt FULLT med saker och det är inte ens mina saker! OUT MINIMALISM AND WELLCOME CAOS! Jag grät! Riktiga krokodiltårar och många!

Jag har fortfarande svårt att vara i "vårt" vardagsrum för det är så FULT! Jag avskyr att se på tv för då måste jag var där! Det kanske iofs är rätt bra... Avskyr att äta för då är jag där men det kan ju också vara bra för då äter jag ju mindre/ mer sällan *hahaha* =) Sovrummet där Alberto och jag sover är fint, badrummet och kök är ok liksom "kontoret" men killarnas sovrum får mig att tänka på 70talet...

Takterrassen är dock UNDERBAR med utsikten över hav och berg!!! Jag håller mig helt enkelt där jag trivs bäst-ute i min baden-baden eller i sängen! Det där med att materiella saker inte är viktiga är sant för jag saknar inget av allt jag gjort mig av med men jag vill heller inte leva ihop med någon annans materiella samlingar... Så jag tänker- det är ett år, var är det i det stora hela?

Jag trivs ändå bäst ute <3

Likes

Comments

Ni som känner mig vet att jag har ett speciellt intresse för skolan, utbildning och elever, särskilt dem i behov av särskilt stöd... Många gånger har jag klagat, suckat och skakat på huvudet åt hur saker går till i praktiken i Sverige, till sist blev det mer ett accepterande och ett "nu skiter jag det här". Så jag emigrerade!

Nu blir det som ett litet nytt uppvaknande när jag bytt land och måste lära mig hur allt fungerar här! Jag nämnde i ett tidigare inlägg att vi fick ett A4 med saker att införskaffa och här kommer ett förtydligande; det var alltså en lista på saker Alexander var tvungen att ta med sig (7 olika block i olika färger och utformning, olika pennor i olika färger och storlekar (väl specificerat med märken till och med), lim, saxar, linjaler, plastlåda, pennskrin, 500 vita papper, mappar, papper, penslar, tippex och en FLÖJT). Inte som där hemma "Hörö, ge mig en penna!" eller "Jag har aldrig fått nån linjal" (så ser man 100 plastbitar strödda under bänken)... Det var i alla fall lättare än till Sebastian för där fick vi gissa lite och fylla på under veckor med saker som efter hand saknades, bland annat målarfärg till bilden... Eller min favorit på listan, snorpapper! Allt med namn på så klart. Här finns även andra saker man kan förundras över, som till exempel;

Man har bland annat INTE en kursplan för "Spanska som andra-språk" eller studiehandledning. Så hur dålig det än må vara i vissa skolor i Sverige så finns det, vilken service egentligen! Acceptera och gå vidare!

Förhållningssätt: Ni som har något med svensk skola att göra vet hur vi vuxna trippar på tå för att inte råka säga något vi kanske ibland tycker/tänker men som inte är så politiskt korrekt. Här finns inte samma rädsla att trampa på tår eller kränka någon som det så flitigt talas om i Sverige. Allt kommer ut! Kanske filter ändå vore att föredra ibland... Som den dagen så Sebastian kom hem JÄTTE-LEDSEN för att läraren sagt att hon skulle rycka av hans huvud om han inte gjorde läxan inför hela klassen... Det kan vi skratta åt idag men det var fullt krig här hemma för några veckor sedan... Eller att bara gå igenom allas resultat högt inför HELA klassen... Vilken mardröm för vissa men är man van så är man!?! Just det, eleverna vet inte heller vad deras lärare heter för det är oviktigt, de är "Maestr@s" helt enkelt. Slå/sparka ungar lite lätt för att de ska göra som man vill fungerar också här och ingen reagerar, annat är det hemma "Öh, du får inte röra mig då anmäler jag".

Schema: Sebastian har samma tider varje dag, 6 lektioner a 60 minuter och de har EN rast då de ska äta sin medhavda matsäck. Strukturproblemet jag ser här är att ALLA 500 ungar ska äta sin matsäck, alternativt köpa den på skolan och äta på enbart 30 minuter och min svenska hjärna börjar då tänka på att ALLA 500 UNGAR SKA HINNA PÅ TOA!!! För det får man inte göra under lektionstid! Hur många toaletter måste skolan då ha för att räcka till? Hur många minuter får varje elev på toan? Man har även idrott vissa av de där lektionerna men här kan man vara lugn, man hinner för MAN BEHÖVER INTE BYTA OM ELLER DUSCHA! Tänk 30 svettiga tonåringar som ska till in i samma sal för nästa lektion... Alexander har lite kortare dagar, samma struktur, men även där är toa-problemet närvarande fast ändå lite värre... Det finns nämligen INGET toapapper och inte heller någon toa-ring... Man får starka lårmuskler i stället =)

Planeringar och tydlighet; verkar man inte ha, punkt slut. Har man prov eller så så kommer det information, möjligtvis dagen innan. Muntligt nu i början? Nej! Alla gör likadant, det fungerar så! That's how it is! Acceptera och gå vidare! Vilket för över mig på LÄXOR. Från att ha en läxa per år har kidsen numer läxa VARJE dag! ALLA DAGAR INKLUSIVE HELGER! Det är inte bara 20 minuter läxor utan vi pratar om ca 1,5 timmar!!! Trots många arga rop och gräl har kidsen nu landat i detta med läxor och sköter det bra. (Detta gäller framför allt Sebastian som går på "Instituto").

Avsaknaden av skåp/bänkar; gör att barnen måste ha bra ryggsäckar för allt ska med hela tiden! SKIT-TUNGT! Hade jag vetat det innan hade vi alla gått på core-träning och investerat i ryggsäcks-branschen =) Men återigen, bra för benmusklerna =)

Estetik; kan verka banalt att ta upp men skolorna här ser ut som FÄNGELSEN! Helt inlästa bakom galler och murar hela dagarna. Skolgården hos Alexander har en asfalterad fotbollsplan och några träd... De har typ en fotboll och fantasi (men inte för mycket fantasi heller för man får inte ens röra träden)...

Sensmoralen idag blir: Svenska elever-bit ihop, sluta klaga och börja plugga!



Likes

Comments

Vissa saker går ju som förklarat innan långsamt medan andra bara händer så där snabbt att man blinkar till och sedan är det klart! Som med Bella…

Jag hade hållit koll på den lokala djurorganisationen ett tag för jag ville så gärna ha en liten hundvalp att gosa med. Som student har man ju flexibla timmar men jag vet ju samtidigt att det inte är lätt med valp och det var just därför jag tänkte ta emot ”de acogida”, alltså typ fosterfamilj en tidsperiod. Dag två i nya huset såg jag att situationen var akut för en vuxen vovve som man inte hade någonstans att placera så då anmälde jag mig som frivillig, 36 timmar senare hade jag ett koppel i handen med en hund i andra änden! I mitt huvud fanns det inga tvivel om att denna vackra hund snart skulle adopteras av någon så jag skulle bara njuta några dagar =)

Snart gick det upp för mig att fina Bella bott i två andra fosterfamiljer innan och att hon varit instängd i över ett år (!!!) innan det. Alltså inlåst i ett rum där hon var själv hela dagarna, fick kissa/bajsa, äta, ja allt eller inget egentligen... När djurorganisationen tog över fick hon leva lite "wild-life" ute med 15 hundar och katter. Efter det kom hon en kort stund till en ung man som hade svårt att sätta gränser och det var med denna hund jag skulle gosa och njuta! Hahahahaha

Att njuta tog ett tag, minst sagt! Varje dag blev som ett nytt kapitel i vår knasiga relation och nu, 6 veckor senare kan jag stundvis njuta! Men det är efter mycket hårt arbete och många suckar och tankar typ "Va fan har jag gjort?". Hur som så kan Bella idag äta lugnt och ur handen utan att göra illa en, gå i koppel (oftast går det bra), kamma pälsen, få kärlek och ge kärlek, leka ihop med oss utan att putta omkull oss (så länge vi inte är på stranden), gå ut genom dörren, sitta och ligga på kommando och så vidare... Så visst njuter vi nu! Men det är mer att jobba med, som att vistas i närheten av katter/duvor/ekorrar, vara själv, leka med andra hundar (hon ignorerar de flesta och skäller på dem som är större än henne)..

Organisationen har en hundtränare som hjälper mig och kommer hit på besök och tränar med oss och varje dag går det bättre men som med alla inlärda beteenden tar det tid! Jag hoppas att någon fin människa kommer att se henne en dag och vilja adoptera henne och bli hennes "forever home". Vill påpeka igen här att hon enbart är foster-placerad här och att vi gör så gott vi kan!

Bella kom snabbt in i våra liv och vi får se hur länge hon stannar hos just oss <3



Likes

Comments

Jag blev så inspirerad av min vän Ulrika som började blogga när hon drog till Kambodja så jag följer hennes exempel! Tack ULRIKA I KAMBODJA för inspiration =)


Sakta men säkert skapar man sig ett hem där man befinner sig men det tar tid! Vissa saker tar mer tid än andra...

Som till exempel att HANDLA; man vet ju vad man gillar att använda, vilket smör man vill ha å så men helt plötsligt står man där vid kyldisken och suckar för allt är ju annorlunda! Det är bara att börja läsa innehåll (tur att man kan språket!) men det finns ju sååååå många olika smör så man ger upp, tar en som ser ok ut som sedan kommer visa sig smaka skit! Då vet man det till nästa gång! Man strosar vidare till vart man tror att de vegetariska alternativen ska finnas men finner då MILJONER olika korvar, kycklingdelar, grisdelar, kodelar ja YOU NAME IT! Med hår på finns dem också att köpas! Till sist finner man lite torkat soya-protein i ett undangömt hörn inte alls vart man trodde från början... Ungefär då kommer en arg minispanjorska och gestikulerar att man måste klä in sina händer i plast för att ta kiwi, seriöst? Kiwi har skal, men jodå- plast på händerna eller INGEN kiwi! Hur kan man plast-banta i detta land? Jag ska inte ens börja förklara hur havregrynen ser ut...

Eller att skaffa en NY BANK! Det tar på krafterna! Wow! Vi hittade en etisk bank med kort som man kan återvinna och som har transparenta investeringar, låter bra! Men de kan tydligen inte öppna konton för det tar 5 veckor!!! Va? 5 veckor??? Hur svårt kan det vara???? Då kollar man en annan bank... Då ska de ha betalt om man inte har lån???? Va???? För att få låna mina pengar vill de oxå ha betalt???? Man suckar, biter ihop och kollar upp nästa bank...

Eller att skriva in sina barn i SKOLAN... I oktober sa skolpersonalen "Kom efter jul så fixar vi det då, nu vet vi ju inte var det finns plats då." Ok, dagen kom och skolan sa; "Jaha, nä men gå till XXX imorgon och kolla med XXX"... Ok, dag två; har vi lokaliserat två skolor där de kan få plats... Men de vet inte i vilken klass, "Ta denna lista på saker som behövs och återkom imorgon"! Dag tre försvinner då Alexander in genom ett par dörrar till sin nya tillvaro medan Sebastian var tvungen att vänta till dag fyra för att få reda på vilken klass han skulle gå i... Men så försvann han också in genom dörrarna... Trust me att här kommer det komma mer anekdoter kring skolan!!!

Så saker löser sig, det går bara liiiiite långsamt ibland!


Likes

Comments