Min möjlighet att skapa ett nytt jag

Jag hade fått ett nytt jobb, ett jobb som servitris. Jag skulle flytta utomlands, jag skulle vara utan min familj och ja fick chansen att växa och hitta mig själv. Från att jag fick veta att jag fick jobbet tills jag skulle vara på plats var det 3 veckor. Att hinna packa och fixa allt samtidigt som jag jobbade på mitt gamla jobb blev absolut en utmaning. Min största utmaning blev att jag kom på att jag inte riktigt visste hur man tvättade, #bortskämd.

3 veckor senare åkte vi ut mot Arlanda, familjen lämnade av mig och jag visste att jag skulle vara borta ca 7 månader. Tillsammans med 4 andra tjejer som jag innan aldrig hade träffat satte oss på planet ner lika nervösa som förväntansfulla. När vi kom ner började vår utbildning i servering, en 2 veckors introduktion. Redan där kände jag att något började förändras hos mig, även om jag fortfarande var den blyga tjejen, började något hända. Jag började anpassa mig till livet utomlands och även om det var värdelösa timmar, en ännu sämre lön så gav det mig något som inte kan köpas för pengar, en identitet. Som så många fördomar man har om att jobba utomlands blev alkoholen en stor del av ens vardag. Dels för att varva ner och orka med jobbet men också en väldigt viktig social sak. Innan jag började jobba utomlands så hade jag knappt druckit någon alkohol helt plötsligt blev den en nödvändighet. Vi var ute och festade på klubbar eller så satt vi på en bar där många från jobbet satt efter sina arbetspass på kvällarna. Även om det nu mest låter som att jag blev en alkolist av den här erfarenheten så gav den mig nya egenskaper såväl då som efter att jag kom hem. Jag blev mer självsäker på mig själv, jag fick bevisa för mig själv att jag kan stå på ben, jag lärde mig att man ska presentera sig som svensk för att få gratis alkohol, jag blev mognare i mitt sätt och helt plötsligt så kände jag mig som hemma, på både gott och ont.

Helt plötsligt hade 7 månader gått och det var dax att åka hem, jag blev erbjuden an förlängd anställning på hotellet men p.g.a. en nervskada jag ådragit mig under jobbet var jag tvungen att tacka nej och flyga hem till Sverige. Ännu en gång tappade jag min identitet och tvingades att lämna några relationer som jag idag värdesätter på olika sätt och som jag kommer att minnas för alltid.

När jag kom hem var jag tvungen att försöka hitta ett nytt jabb, efter mycket letande kombinerade jag ett servitris jobb med mitt gamla jobb som konferensvärdinna. På jobbet som konferensvärdinna hittade jag en person som jag behövde i det skedet av mitt liv, en partypingla.

Det hela började som en oskyldig grej att gå ut och dricka tillsammans, utan att jag själv märkte det så hade festandet tagit över mitt liv, jag levde för Onsdagar, Fredagar och Lördagar. Det pågick i ungefär ett halvår efter att jag kommit hem. Utan att inse det hade jag börjat använda alkoholen för att må bra, men i slutändan fick den mig bara att må dåligt. Ångesten, ångesten började att göra sig påmind när jag fått för mycket att dricka eller började nyktra till, saknaden efter de vänner som jag lämnat kvar utomlands gjorde sig påmind och jag mådde sämre och sämre av mitt levnadssätt, dock utan att någon omkring mig förstod vilket krig som pågick inom mig. Jag kan fortfarande fråga mina nära om hur jag var den tiden och dem skulle beskriva mig som att jag mådde bra. Jag blev också mer risktagande, Tinder var nya grejen och jag tvekade inte att hänga med på de konstigaste förslagen eller dra hem till någon främling efter en natt ute på krogen, någon vakar över mig annars hade jag definitivt varit ett av våldtäktsoffren i statistiken eller död. Mitt i min nedåtgående spiralen hittade jag min räddning, min pojkvän.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229