Från början

Inspirerad av Berlinturen sommaren 2016 planerade jag en ny lång ensamcykling för sommaren 2017. Det blev Bottenviken runt och så lite campingcykling m sällskap och paddling på det.

Inför sommarens tur kittade jag upp mig lite. Skaffade en ny och stabilare touringcykel, en Sequia. Mer racer än ren touring, med feta däck för att kunna ta mig fram på alla underlag. Jag har kompletterade sadelstolpeväskan med två ramväskor till. Köpte en cykeldator för att kunna hitta rätt även i regn eller när mobilbatteri och pack tar slut. Och så lite hårdare cykelskor, ännu inte helhårda, eftersom jag inte tar med mig några andra skor. Och så skönare och snyggare cykelkläder från Rapha.

Lördag morgon 5.20 vaknar jag av mig själv och tar mig motvilligt upp ur Knuts säng. Svårt att lämna barnen för att cykla i väg långt bort utan dom. Väcker som dom ville och säger hej då. Yrvakna och fina har dom hunnit in i sina skärmar. Barnvakten Anna sover i min säng.

Innan jag cyklar in till terminalen måste jag ta en vacker avfartsbild med nypreppad cykel och vackra stockholm bak om. (Ovan då.)

Båtresan till Åbo känns meningslöst lång och långsam. Alla tankar hinner fram och har inget som stoppar dom.

Inför ensamturer blandas stor förväntan med ganska stor oro. Kommer jag ska hitta bra vägar, känna mig otrygg på ödsliga vägar eller bli rädd för annat? Jag har så många rädslor jag glömmer bort men ställs inför på mina cykelturer.

Men när jag är uppe i sadeln och ute på vägarna sorteras tankar och blir hanterbara. Att ensam mala på med ett meditativt trampande får tankar att flyta vidare på ett särskilt vis. Det som dolts långt inne poppar upp.


Båten anländer Åbo och jag cyklar av och vidare till tågstationen. Nu känner jag att jag är på väg! Hittar efter lite hjälp ett tåg till Ylivieska. Lyckas få in cykeln i en vagn. På tåget i liggvagnen. Förvånad att så få pratar svenska. Blir engelska. Svårt att tyda. Sover lite för att gå upp vid sex.




Cykeldag 1

Snart i Ylivieska. Varför valde jag det? Verkar superöde.. hm.. långa skogspartier i ödemarken. Vågar jag det? Finns det mobiltäckning? Vageln är besvärlig. Är i vägen, och ser ofräsch ut!

Frågar tågpersonalen fem gånger om min cykel är med på tåget trots att vi stått stilla i natt och bytt riktning och tågvagnar och allt möjligt. Litar inte på svaren eller att de förstår mig. Men den finns där och vi kommer av!

Första sträckan blir Ylivieska-oulainen 3,2 mil. Tar kaffe och ostcroassent på soligt kafé. Fint väder, lätt cykling flyter på prima. Lagom halvstor/stor väg och inte farligt med trafik.

Nästa bit Oulainen- Vihanti 3 mil. Vihanti, helsömnig liten by med imponerande arkitektur här o där, enda restaurangen är stängd, de enstaka människor jag möter förstår mig inte. Varken min engelska eller svenska funkar. Pommes o ledsna grönsaker på bensinmacken. En vegetarisk variant av en av alla kötträtter på menyn. Tog minivila på parkbänk vid sjö.

Nästa sträcka Vihanti- Limingo 4,7 mil. Minns inte riktigt stället. Kanske var det en lite större by? Tror jag handlade finsk lakrits och bröd och åt lite framför en snygg byggnad. Tror det var ett stängt bibliotek. ALLA har samma lilla finska cykel. ALLA!

Limingo- Oulo 2,7. Framme! Storstad. Fint hotell. Äter schysst middag på Indisk restaurang. Kollar in spaavdelningen. INget att ha och är mest trött. Vissa saker är finare på bild än i verkligheten. Lite tv och godis i sängen. Tröttheten sätter in, sov knappt på tåget.

Cykeldagen flöt på superbra och kom fram tidigare än planerat. Blev 15,5 mil. (Plussas det ovan blir det en annan siffra, glömt något....)




Cykeldag 2

Fin frukost på hotellet och dagsplanering av cykling. Glad o pigg i början men det ska tyvärr vända...

Ukko- Olhava, Olhava- Simo, Simo- Kemi, Kemi- Haparanda.

Så såg planen ut. Blev 14,5 mils cykling. Minns inte vad ställena hette som jag faktiskt stannade på. Tröttsam och besvärlig cykling. Tätrafikerade Europavägen eller omvägarnas omvägar med grusvägar som tar mig knappt framåt men mest bort och tillbaka till Europavägen. Som i ett litet smalt V.

Första stoppet tänkte jag lunch. Hittar inget ställe att äta. Blir lunch på mack/kiosk. Gillade inte päronproteinpuddingen (bild). Blev en munk, kaffe och apelsinjuice. Halvbra intag för heldags cykling.

Stressad och trött, tar lång tid att navigera och väldigt jobbigt och läskigt på den stora vägen men hittar inget alternativ. Provar några grusvägar men blir öde och alldeles för långt, kommer inte hinna till Haparanda i tid då.

När en skylt med camping dyker upp blir jag överlycklig. Så trött, stressad av trafiken och hungrig och törstig. Skyndar in på serveringen, äntligen mat och vila! Lastar på godsaker och mat och dricka på brickan. Kassörskan pratar engelska och vi pratar glatt om den veganska baren jag har på brickan. Slår fel kod på till kontokortet. Koden har försvunnit från minnet! Försöker två gånger o sparar den tredje. Nä, hon kan inte göra något. Inte dra kortet, jag visar legitimation, ingen swisch. Inget! Får lägga tillbaka allt! SÅ besviken! SÅ trött och så i behov av energi.

Går till toaletten. Tar av cykeltröjan för att få av bibsen (hängslen) och tröjan hamnar på golvet. Blir blöt. Kiss? Tar på kisströjan och rullar ner till sjön. Nu är det tungt! Ganska långt kvar. Hur ska jag betala boendet i kväll? Hur ska jag få något att äta? Vilar ett par minuter. Tar en energibar och en energigel jag har i cykelväskan. Cyklar vidare.

I en liten by ser jag två gamla damer i en trädgård. Vattnet . Cyklar fram o frågar om vatten. Språket funkar inte. Dom är avvaktande men snälla. Verkar vara finska eller ryska som gäller i den här delen av Finland. Men vatten får jag och tar en bild på fina rosa huset.

Banksamtal, hotellsamtal, det verkar kunna ordna sig. Men jag hinner nog inte till svenska banken i Haparanda innan den stänger. Trampar på. Så, lite ljusning. Bara en mil kvar! Verkar va cykelväg hela vägen! Värsta smultronstället i dikeskanten. Snabbt smultronstopp.

Torneå! Sån skön känsla! Pepp att se gränsen. Cykla över från ett land till ett annat för första gången. Så ser jag Ikea. Tittar på mobilen, REDAN i Haparanda, i Sverige!? Lite besviken. Väntade mig tydlig gräns. Cyklar till torget. Märklig känsla att alla skyltar plötsligt är på svenska. Bredvid stadshuset i lika fin byggnad mitt vandrarhem. Men bor i annat fin litet hus. Så trött så ond vagel så trött så trött. Ska jag orka dryga tjugomil dagen efter? Haparanda- Piteå? Hur kommer vägarna att vara?



Cykeldag 3

Tidig morgon hänger på låset till frukostbuffén (07.00) som alltid öppnar senare än jag önskar för att komma i väg på mina långa cykeldagar. I morgontidningen tre språk. Svenska, finska och meänkieli. Sveriges enda trespråkiga tidning. Fin frukost och trevlig stund. Småpratar med en man om cykelturen.

Har ännu inte bestämt mig för hur dagens cykling ska bli. Finns olika alternativ. Hela vägen till Piteå och det fina spahotellet eller ändra planerna lite och stanna tidigare. Det som blir är ett annat alternativ som min Norrlandsguide Anna så passande kommer med.

Cyklar iväg som vanligt på morgonen full med tillförsikt och förväntan. Först flyter det på. Lagom stora vägar. Sen hamnar jag fel. Gick visst inte att komma vidare. På andra sidan det höga stängslet är E4:an. Hittar ett hål i stängslet lyckas få igenom mig och cykel. Täpper till hålet i gen. Skyndar över första vägfilen, lyfter cykel över mitträcket och skyndar över till rätt sida. Lätt stressad. Tung trafik. Vill inte cykla där.

Hittar en grusväg. På sidan av stora vägen. Bakom viltstängslet. Öppnar grinden med varningstexten om att inte släppa ut djuren på vägen. Ser viltspillning innanför grinden. Inte van med vilda djur. Väldigt rädd för de flesta djur. Tar ett djupt andetag och cyklar in. Stänger grinden. Stänger in mig med djuren. Börjar sjunga jättehögt för att skrämma alla djur och lugna mig själv. Grusvägen blir mindre och mindre, lerigare, över kalhygge o knappt en stig. Leder in mot skogen och inte framåt längst med E4:an. Livrädd och vill bara fram så fort som möjligt. Ångrar mitt val! Längtar efter E4:an.

Sen varvas små grusvägar, (aldrig mer de leriga stigar innanför viltstängslen) med tungt trafikerade E4:an. Nya rädslor. Möter renar för första gången. (Straxt efter Pålänge. Finaste ortsnamnet.)De tänker inte flytta sig. Står mitt framför mig och tittar lugnt och nyfiket på mig. Blir perplex och rädd. En bil kommer och räddar mig.

Sen kommer nästa hjärtsnörp. Helt plötsligt efter lång cykling mol allena på liten grusväg när jag inte sett en människa på hundra år. Då öppnar sig skogen och jag ser plötsligt hur långt som helst av böljande berg och skog. Så långt ögat når. Så öde och stilla och mäktigt och stort. Inget livstecken inga människotecken bara skog och berg. Det ilar till i bröstet och jag drar efter andan. Så stort så övermäktigt och jag är så liten. Och tänk om renarna kommer nu. Så vackert så skrämmande och så starkt att sakta cykla in i ett helt nytt slags landskap. Hej Bergen!

När jag kommer till Luleå efter 18 mil med starka upplevelser och mycket stress av cykling på högtrafikerad E4:a, lerig viltstig, små grusvägar med överväldigande utsikter och renar då bestämmer jag mig. Jag tar bussen till Piteå. Jag pallar inte den långa omvägen till Piteå och jag pallar inte många mil på E4:an nu. Framme i Piteå, lyxhotell! Sover gott!



Cykeldag 4

Det var bestämt att vara en halv vilodag eller i alla fall en långsam morgon med besök i spat med flera bastur och takpool. Lite besviken att den dyra hotellnatten inte inkluderade spa, hade trott det. Äter först superlyxig frukost. Gott och mycket! Våfflor, goda bröd, yoghurt, frukt och croissanter, juice och smoothie och kaffe. Spat öppnar först tio och är olidligt långsamt i förberedelser och beskrivningar. Hastar in i det yogiska lugna och skyndar och hinner med bastningar, isbad, ansiktmask, fotbad och att simma lite i den fina poolen. Superfint och lyckas nog få lite avslappning trots hastigheten. Lämnar hotellet innan tolv.

Piteå- Skellefteå. Hittar en bra rutt, in i skogen, upp i bergen igen. Verkar vara hyfsat stor liten väg i alla fall. Ca 12 mil skogscykling på grovkornig asfalt. Visar sig vara väldigt öde.

Trampar uppåt och uppåt och uppåt och tänker nu kommer väl nerförsbacken! Men nej, plant sen upp och upp i gen. Så hamnade jag där igen! Totalt överrumplad av den mäktiga naturen, vidderna, böljandet, litenkänlan, andnöden och ilningen i kroppen. Tittar ner direkt och trampar vidare. Nära gråten. Svär högt för mig själv. Pallar inte. Tänker, nästa gång! Nästa gång ska jag stanna och titta och kanske ta en fin bild. Sen börjar uppåttrampet igen och jag tänker åh nej!!!

Såååå härliga och långa utförsbackar såklart. Sjukt härliga och fina. Typ inga byar på de tolv milen. Om en by så har affären lagts ner. Byar har tre eller fyra hus på rad. Sen inget mer. Märkligt. Så annorlunda från Södra Sverige. Så vackert! Så ensligt! Så mycket natur. Så mycket skog. Så fascinerande.



Cykeldag 5

Skellefteå till Umeå. Upp tidigt som vanligt. Sista cykeldagen på ensamturen. Ganska mör nu efter så mycket upplevelser och så mycket mil i benen och mycket uppförstrampande.

Fin frukost på stiftelsen, vita dukar och gammaldags charm. Delade bord med äldre damer från en syförening som tidigare brukade göra cykelsemestrar. Nu orkade dom inte längre. Trevlig frukoststund och skönt att få prata lite efter två dagar utan särskilt många ord från min mun.

Dagen blev mycket våt. Första stoppet i Västerbottenostens näste. Västerbottenpaj till lunch. Genomblöt redan då. Regnet fortsatte sedan under dagen. Efter Burträsk var det ont om platser att proviantera på.

Samma slags cykling som dagen innan. Upp och ner och vackert och skrämmande. Samma visa. När jag tillslut hittade en öppen affär i en liten by blev jag överlycklig. Trodde det skulle finnas cafe där också, verkade så. Men inte. Och inte heller toalett. Men fick köpa kaffe. Såg en kyrka tänkte dom brukar alltid vara öppna. Men tji fick jag. Fick berättat för mig att det fanns en rasttoalett lite längre bort. Cyklade dit.

Träffade en Holländare på liggcykel som cyklat nästan ett år. Han hade annat tempo. Hade parkerat sig över dagen vid lilla rastplatsen med skydd från regnet. Pratade lite om cykling och sa hej då. Cyklade vidare. Kall efter en dag med blöta regnkläder. Närmade mig Umeå. Kände att krafterna började sina. kollapsade på Max. Då kom Maggie. Ensamturen var över. Vi åkte hem till Erik och Monica i Vännäs. Mycket trevligt. Mycket trött.



Älvcyklingen med camping

Var rätt slut när jag vaknade i villan i Vännäs. Lite svårt att ladda om för en nya tur, nu med sällskap och med camping. Men efter storfrukost med storfamiljen, Eriks fyrtioårsdag o hans familj på plats, så kom vi väg. Vädret hade vänt och solen visade sig. Vi kom i väg men inte så långt som vi tänkt. Jag var mer påverkad än jag trott vaknade nästa dag med igensvullet ansikte. Svullnaden höll sen i sig några dagar även om den avtog. Sen kom regnet och vi höll oss i tältet halva dagen.


Dag 2

Nästa dag hade regnet givit med sig något och vi lämnade den fria forsande Vindelälven och cyklade över till den stillsamma och reglerade Umeåälven. Skillnaden var intressant. Hittade en fin liten halvö m rastplats och badstrand. Slog läger. Tog det lite lugnt yogade och vilade. Jag var ännu inte så stark.

På kvällen var det lite busliv på älven. Ungdomar samlades i båtar och tjoade.



Dag 3

Så var det dags för sista cykeldagen tillbaka mot Vännäs. Vi stannade och kollade några vattenkraftverk. Snygga betongbyggen och mäktigt forsande vatten.


Dag 4-vad var det.. 8 kanske..

En natt till i Vännäs sen vidare med cyklar i bilen och kajaker på taket. Paddling i Höga kustens skärgård var något alldeles extra vackert.


Docksta skofabrik

Innan hemfärd var jag tvungen att besöka Docksta skofabrik och handla lite snyggt.


Sista natten i tältet

Sista campingnatten och sista havsdisken skedde på fastlandet. Kvällshimlen var lika rosaskimrande och vacker som vanligt.


Slut

Sen bar det av hemåt. Med kajaker på tak och cyklar i bil.

Det blev mkt vatten med fina namn. Först cykling kring Bottenviken. Sen cykling längst med Vindelälven som är en av Sveriges få oreglerade älvar. Sen cykling ner längst Umeälven som har 19 kraftverk och mynnar ut i Norra kvarken. Sen paddling i Bottenhavet. Tillsammans bildar Bottenviken och Bottenhavet Bottniska viken. Det och mycket annat lärde jag mig under 13 dagar cyklandes och paddlandes sommaren 2017.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Juni 2015 cyklade jag norr ut längst den västra kusten och sen lite över till östra, upp till Fårö, ner till Katthammarsvik längst östra kusten sen sneddade tvärsöver nordväst mot Själsö och typ halva Gotland var genomcyklat. Sen lämnade jag cykeln på Själsö.

Därför blev jag sugen och tvungen att återvända till Själsö för att hämta cykeln, fullfölja turen och få till en Gotland runt. Jag fortsatte västsidan söderut. Första stoppet blev nog vid toftakiosken men det är ointressant andra på Bikeoholic det nya bästa och väl enda cykelcafet på Gotland och det ligger i Klintehamn. Ett måste att besöka om en cyklar på Gotland. Ägaren kollade och fixade lite med mina skeva växlar. Jag köpte en cappuccino, kollade lite på tour de france och köpte mitt mitt första cykelplagg- en snordyr men jättefin vindväst.

Sen cyklade jag vidare längst den sydvästra kusten förbi Fröjel och vidare till Eksta. Kunde inte låta bli att cykla ner och ta en kaffe på Djupvik innan jag cyklade vidare längst den finaste karga ekstakusten och vidare till dagens slutstation hos min mors sommarhus. Dagen avslutades som den brukar och bör i Eksta med att beundra när solen sänker sig i havet bredvid Karlsöarna.

Sen fortsatte turen mot Hablingo o vidare neråt mot Hoburgen. Övernattade på bästa glömda lilla vandrarhemmet på Hoburgens och Gotlands sydligaste spets, precis så vindpinat som en kan tänka sig. Sen upp igen mot östra sidan lunch vid fiskbilen i Ronehamn och sen vidare väster och norrut mot Visby. Gotlands vackraste väg var i Grötlingbo (har jag för mig) lummig och fin. 

Gotlands tråkigaste väg, kanske tävlar med Åminne-Dalhem sträckan, men är annars från Etelhem till Vänge, min barndoms trakter. Låg tät skog och jag förstår Sonja Åkessons dikter. Inne på tvärgatan i Buttle är det ju finare förstås. Men stora vägen mellan Etelhem och Sjonhem är extremt tråkig.. Piggade upp mig med ett bad vid poolen bakom gamla sockerfariken i Roma. Anlände till  Visby och Gotland runt i två etapper var klar. 

Likes

Comments

Så lyckades jag ta mig upp vid femtiden igen. Har varit väl trött, lat och rädd sista tiden..ja senaste två månaderna ungefär.

Mörkret gör det sååå svårt att komma upp tidigt på morgonen. När jag börjar hoppa över cyklingen ibland blir det lättare o lättare att hoppa över och latheten sätter in. Är också lite läskigt bitvis m Brompton på isiga och snövalliga vägar och cykelvägar. Blir ganska instabilt.

Men nu så, kom upp, kom i väg och var skön cykling. Inte så farligt långsamt trots dubbat och oklickat och sämre form.

Såg inte en enda cyklist förrän efter ca 7 km, på Sturegatan, sen en till precis framme vid KTH.
Det är nog fler än jag som är lite trötta, lata och rädda i decembermörkret.

Likes

Comments

Då var det dags för ett nytt inlägg. Dagens busstur, i dubbel bemärkelse, måste bara skrivas ner.

Först, i morse stod jag vid KTH och väntade på bussen. Fick för mig att föreviga Brompton i sin resepåse i väntan på bussen som glider in.

Sen åker vi till Norrtälje. Jag pratar i telefon, kliver av och GÅR mot jobbet. Då! Jag har cykelhjälmen dinglandes på ryggsäcken. Men ingen cykel!

Springer tillbaka, 1 km, ingen buss m cykel där. Vänder, springer tillbaka, 1 km, till bussgaraget precis bakom brandstationen.

Säger - Jag glömde min cykel på buss m registreringsnummer så här, kan ni ringa den?
- Det säger oss inget. Vi behöver bussnumret. Ok, zoomar in på bilden och säger bussnumret.
-Den bussen var jag just o hämtade på busstationen, den fick tas ur trafik, den hade för hög temperatur.

Så gick vi ut och hämtade min cykel!

Älskar bussgaraget, personalen och placeringen!

Likes

Comments

Cyklade till jobbet i morse. En liten nätt pendling på dryga nio mil. Årsta- Norrtälje. När klockan ringde vid fem i morse var det regn och blåst. Jag funderade på att ändra planerna. Jag visste inte om vinden var med mig eller inte och om regnet tänkte hålla isig och öka i mängd.

Men jag ville inte ändra mig och tvingade ut mig själv tjugo över fem i morgonrusket. Jag trodde jag skulle cykla åtta mil. Jag trodde det skulle gå mkt fortare!

Jag irrade runt på småvägarna i Djursholm och sen vidare till Vallentuna. Där blev det en fika och efter det hittade jag den stora vägen jag borde ha hittat tidigare. Sista fem milen gick betydligt lättare och snabbare. Första fyra milen tog tre timmar. Sista fem milen tog två.

Straxt efter universitet höll jag på att flyga nerför en brant trappa. Valde visst fel o tog gångväg istället för cykelväg. Kämpade upp för en brant backe skulle just släppa på och swisha nerför då jag såg att vägen abrupt slutade i en trappa. Läskigt!

Innan Vallentuna såg jag att en olycka just hade hänt. Ambulans och varselklädda människor syntes på vägen. När jag kom närmare såg jag att personen på båren hade cykelhjälm på sig. Riktigt otäck känsla. Cyklade vidare med klump i bröstet och funderingar över om det är värt det. Cyklingen. Med alla olyckor. Måste verkligen tänka på att vara försiktig och tydlig i trafiken!


Likes

Comments

Då är den igång igen. Vardagen. Jobbpendling och vikcykel. Ställde klockan på 05 för att ha marginalerna på min sida. Det var fin cykling vid tjugo över fem. Det brukar vara lugnt, stilla, bil- och cykelfritt och vackert vid den tiden på morgonen.

Slussen har blivit riktigt schysst att cykla igenom nu. Innan sommaren var det mindre kaos. Iaf med fler trafikanter runt om.

Sträckan är ju Årstaberg- KTH och sen vika ihop cykeln och åka buss en timme. Strava sa 8,2 km, 25 min och jag fick inga pokaler för snabbaste tider. Det hade jag varken eftersträvat eller förväntat mig heller. Ingen cykelpedal i, var för lat att byta. Ska köpa små pedaler och strunta i att den vänstra inte blir vikbar tror jag. Så mycket bättre med pedaler.

Likes

Comments

Efter första Gotlandsresan kommer:

Andra Gotlandsresan (blev typ Gotland runt uppdelat på två) (ensamcykling) (Juli 2015)

Polska kusten norrut m Anna och Bianchi (Juli 2015)

Londonweekend med Linda och Brompton (April 2016)

Ålandhelg med Brompton (ensamcykling) (Maj 2016)

Berlin och Brompton World Championships (tävling) (Juni 2016)

Stockholm- Berlin 100 ensamma mil m Bianchi (Juli 2016)


Likes

Comments

Idag blev det en eftermiddagstur med knut i lådcykeln till Skansen. Målet var barnens allsång med gästerna Victor och Samir och så Lemurerna såklart.

8.1 km från Årsta till Skansen, cyklade på 29.59. Det var betydligt lättare med ett än två barn i lådan och Knut hejade på mig bra och vi körde förbi många sommarhyrcyklister.

Alla vita markeringar, alla brunnslock, löv och stundtals skuggor var skada och skulle undvikas. Vi hade en jättemysig cykling.

På hemvägen var mobilen död, uppförsbackarna fler så cyklingen var tyngre och antagligen lite långsammare men ändå skön och trevlig!

Likes

Comments

Straxt efter att jag hade köpt Bianchin blev det semester. Min första semester som separerad. En ovanligt lång semester eftersom jag var emellan jobb och tyckte att jag var värd att unna mig lite extra vila. Från sotarskolan til Räddningstjänsten. Det blev alltså flera ensamma veckor, varvat med barnveckor då, som jag kunde fylla med cykling.

Den första turen blev till Gotland. Det kändes logiskt, enkelt och trevligt. Gotland är extra vackert på sommaren, alla trevliga småställen är öppna och jag känner folk och har familj lite runt omkring.

Det blev bara 2-3 dagar, minns inte riktigt. Allt är lite vagt, det var ändå drygt ett år sedan. Första dagen gick norrut. Till syster på Själsö, flera från familjen var samlade, mycket trevligt! Storasyster tipsade om Hallshuk, tog en tur dit, innan det ett stopp för foto med Fantomen och fika med Beatrice och Kim i Stenkyrka och efter Hallshuk och efter lite kringelvägar rakt österut och hem till Susie med barn och mor hos syster Lottas hus i Hidetrakten. Där fick jag god middag sömn och frukost och trevligt sällskap.

Dag två styrde jag mot Fårö förbi Bungenäs. Riktigt fin väg bakom den stora upp till Bungenäs. Susie hann som tur var köra i fatt mig efter någon mil med vattenflaskan jag hade lyckats glömma. Sol och vackert väder också andra dagen. Tog en fika på Nyströms (saknade Marikas regi men var fint ändå) och tog ett bad nere vid stranden. Sen cyklade jag vidare mot Fårö. Tror det blev lunch på Kutens och sen bokade rum på Sudersands hotell. Cyklade över till västra sidan och såg rollerderbysm på mobilen vid Ekeviken, drack en folköl och säkert Något ätbart till. Ett kvällsbad vid Sudersands och sen sov i den supersköna sängen i det lyxiga men minililla hotellrummet.

Dag tre fick jag för mig att jag skulle cykla ner till Katthammarsvik och hälsa på ett gäng kompisar där innan jag cyklade tillbaka till syster på Själsö för att sova den sista natten. På kvällen planerade vi pingis i solnedgången på Själsö bageri. Regnet startade redan innan färjeläget. Sen höll det i sig och tilltog under dagen. Första stoppet var på Rute stenugnsbageri med kändisgänget/ storfamiljerna vid bordet bredvid. Andra stoppet hos Marie i Othem. Jag fick fika och försökte torka kläderna lite. Sen fortsatte jag. Regnet vräkte ner och jag kunde inte låta bli att värma mig och ta ännu en fika framför kaminen på Skulpturfabriken i Bäl. (Väl?) sen kämpade jag på längst Gotlands och förmodligen en av världens tråkigaste vägar förbi Åminne och bort förbi Kräklingbo (här börjar det bli roligare) och så till Katthammarsvik. Vad gör vi då? JO, fikar i gen så klart. Nu på Östergarns skola med hela gänget tillika halva bokcirkeln (Anna +, karin, Caroline, Johanna och Linda). Sen blir det dags att fara vidare.

Nu börjar sluttampen. Jag har köpt racercykeln för några veckor sedan. Är inte supervan att cykla framåtböjd med bockstyre. Handlederna värker. Jag har cyklat i tre dagar ca 8-10 mil om dan. Den här dagen har jag redan cyklat tio i regn och snålblåst. Skorna är av typen Docksta tofflor. (Dom passar ju så bra i oginalremmarna av skinn som sitter på 80-tals racerpedalerna). Jag har inga cykelbyxor. Kläderna har nog torkat hyfsat bra iaf. På ryggen har jag packningen. I en ryggsäck med hårdbaksida. Blåmärkena på ryggkotorna är redan nu ca femkronorsstora ca 4-5 stycken och blålila. Jag tänker mig att jag bara ska cykla typ snett rakt över Gotland mot Själsö. Det finns inga givna och raka vägar likt från Fårö-katthammarsvik. Jag börjar, det blåser, som det bara kan på Gotland! Det är bara åkrar och småvägar. Jag tänkte 4-5 mil blev snarare minst 5-6 mil. Jag börjar bli trött. Mobilen tar slut. Hoppet sinar och tiden rusar. När jag vid tiotiden stapplar in till Jenny och Anders på Själsö ser hon, som storasyster, innan jag själv har förstått det hur trött jag faktiskt är. Det blir ingen pingis.

Likes

Comments

Nu hade jag mina tre cyklar för att transportera mig vid olika tillfällen. Lådcykeln för barnen. Vikcykeln för pendling och mindre resor. Racern för snabba turer i stan eller för längre resor.

Det har blivit en hel del turer och resor. Jag tänkte försöka börja bakifrån och presentera resorna. Samtidigt kommer jag beskriva olika reflektioner och bilder från dagsturerna efterhand. 

Likes

Comments