Caesarsallad á la Emzaan, och How to get away with murder på Netflix. Det är väl i princip så min fredagskväll ser ut. Och på grund av bristande inspiration denna mörka, kyliga kväll så tänkte jag bjuda på en klassisk blogglista:

5 SAKER
Du gjorde igårkväll
- Fotograferade, redigerade bilder, sjöng högt i bilen, tittade på min nya favoritserie och bloggade.

Du kan höra just nu:
- Ljudet från min serie, mina egna tankar, fingrarna som slår emot tangenterna på datorn, mina föräldrars röster och min lillebrors tv-spel.

Du inte kan leva utan (matriella):
- Min telefon, min dator, min kamera, pojkvännens Apple-tv och mitt nässpray.

Du ska göra nästa vecka:
- Gå på arbetsintervju, planera inför kommande projekt, titta på hockey (dock hemma i tv-soffan), hämta bilder på min farbrors tryckeri och umgås med familjen.

Du helst äter:
- Tacos, caesarsallad, currysoppa med lax & champinjoner (eget påhitt), kycklinggryta och just nu har jag även sjuka cravings på oliver & morötter.

5 PERSONER
Du kan berätta allt för:
- @mickaaaa, @seagullcrying, mina föräldrar och min pojkvän.

Du helst smsar med:
- Typ samma personer som jag nämnde förut, fast jag kan dock lägga till min morbror på listan också.

Du tycker om:
- Haha, samma svar här som på tidigare frågor.

Du skulle vilja bjuda över på en middag:
- Just nu så skulle jag gärna vilja bjuda över min morbror och hans familj på middag, i övrigt så får jag väl säga mina två bästa vänner Michaela och Jannike. Och till sist så bjuder jag alltid gärna familjen på en härlig fredagsmiddag.

Du träffar varje dag:
- Mamma, pappa, lillebror och pojkvännen är de enda personerna jag träffar varje dag.

5 NEJ TACK
När det gäller klädesplagg:
- Oj, ehm, "höga" strumpor, magtröjor, sandaler, jeans som är "vida" nertill och polotröjor. Visst, det kan väl vara snyggt på andra - men absolut inget jag själv skulle klä mig i.

I matväg:
- Sniglar, köttfärslimpa, filéat kött (t.ex. fläskfilé, oxfilé m.m. - äter nästan bara fisk & kyckling), färsk spenat och kokt potatis. Som pricken över i:et så är jag ju glutenintolerant, så en mer kräsen middagsgäst får man leta efter!

Till drycker:
-I dryckesväg, då måste jag säga kaffe, kolsyrat vatten, juicer med fruktkött, te och öl.

I din inredning:
- Skinnsoffa, tapeter med udda mönster, klisterdekaler med klyschiga citat (har sådana uppsatta i mitt rum nu, men har haft det sedan 2010, och tro mig - man tröttnar), för mycket smått krimskrams och stora gardiner i alla dess färger och mönster. Jag är den typen av person som gärna håller min inredning så neutral och kal som möjligt. Så mycket vit, inte för mycket "smått & gott" som tar upp fönsterkarmar, hyllytor m.m. och gärna inte för mycket färger. För min teori är att man tröttnar relativt fort.

När det kommer till personlighetsdrag:
- Självisk, falsk, girig, opålitligt och nonchalant.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Det låter kanske en aning klyschigt, men syftet med den här bloggen var ju faktiskt att ni skulle få chansen att ta del av mina äventyr och inte minst få följa min resa till framgång. Känner ni igen det? Well, det är väl så många bloggare tänker, men ikväll ska ni få följa med på en resa, en helt fantastisk och underbar resa.

Idag så gick en av mina många drömmar i uppfyllelse. Jag fick äntligen göra debut i en SHL-arena som fotograf. Nu kanske många tänker lite frågande "Men du gjorde ju praktik hos Brynäs IF för ett år sedan?" och ja det stämmer. Men under min praktikperiod hos Brynäs, så fick jag aldrig chansen att agera fotograf i ett matchsammanhang. Utöver junior och dam-matcherna, vilket givetvis också var väldigt häftigt, men upplevelsen idag var annorlunda. Jag gjorde min riktiga SHL-debut i Lindab Arena vid rinkside med ett pressband runt halsen och en hockeyhjälm på huvudet, och givetvis i samband med matchen mellan Rögle BK - Brynäs IF. Slumpartat? Både ja och nej. Men resan till bildresultaten var inte helt smärtfri, och nej jag träffades inte av varken klubba eller puck (även om det vid enstaka ögonblick var oerhört nära). Utan det var en väg som kantades av obeskrivlig nervositet, självtvivel, jämförelser mellan min insats gentemot övriga fotografer i arenan och en viss ångest. När jag anlände till Lindab Arena blev jag varmt välkomnad och guidad till arenans pressyta, det var ett otroligt proffesionellt och trevligt bemötande - så tummen upp för Rögle BK och deras fantastiska personal! Men, så fort jag slog mig ner på en stol i pressrummet, plockade fram min utrustning och gjorde datorn redo för kommande bildredigering, så fick jag även tid över till att börja fundera. Var jag redo? Hur skulle jag kunna mäta mig med övriga fotografer? Jag menar, min utrustning består inte av några gigantiska objektiv eller kamerahus värt flera tiotusentals kronor. Det skapade ett enormt självtvivel hos mig, men jag bet i det sura äpplet och gick ut till fotobåset strax innan första perioden skulle börja, med inställningen att det skulle gå bra ändå och att utrustningen inte skulle få hindra mig. Så med min Nikon D5200, och ett 70-200 objektiv med dåliga ljusmöjligheter så gav jag allt jag hade, och levererade det bästa möjliga resultatet jag kunde under min första SHL-match. Nöjd? Ohja. Och självtvivlet? Som bortblåst.

Efter matchens slut, med ett ganska tråkigt resultat sett ur min synvinkel som Brynässupporter, så började jag sakteligen överföra bilderna till datorn och sätta igång med redigeringen. Då fick jag även en viss deja-vu känsla, en känsla som tar mig tillbaka till den Allsvenska fotbollspremiären på Gamla Ullevi mellan IFK Göteborg - IF Brommapojkarna 2013. Min officiella debut som sportfotograf, och min allra första match på Gamla Ullevi's innerplan. Jag minns min då stundande nervositet och det otroliga självtvivlet jag kände bara sekunderna innan jag hörde tonerna av Snart Skiner Poseidon. Då släppte allt, all negativt bara försvann och ersattes med glädjetårar och en otrolig tacksamhet över hur långt jag hade lyckats ta mig på egen hand. Så även idag, jag gick igenom mina bilder och kände stolthet, jag var så otroligt j*vla stolt. Med all rätt, för det får man vara ibland och inte minst ge sig själv en klapp på axeln. Men istället för att ge mig själv en klapp på axeln, så satte jag mig i bilen, satte igång en av mina favoritlåtar och sjöng högre en högst under resan hemåt. Glädjen i bilen gick att ta på, och tonerna av Vance Joy's 'Riptide' har nog aldrig överröstats av en sådan katastrofal kråksång som ikväll, men vad gör det om hundra år?

Likes

Comments

Iskall, händelselös men ändå otroligt härlig.
Att fotbollen äntligen är igång igen för min del är verkligen välbehövligt, det har varit en relativt långtråkig vinter och förutom fotograferandet under semestern så har kamerorna mestadels legat nerpackad i väskan. Tråkigt, men sant. Därför har jag redan nu börjat se över vilka möjliga utmaningar och projekt jag kan tänka mig arbeta mer med under den kommande hösten och vintern, när fotbollen återigen är över. Har ni några tips? Isåfall är allt välkommet! Jag har även lite roligheter på gång som är aktuella i dagens läge också, men mer om det vid ett senare tillfälle. Matchen mellan Helsingborgs IF - Mjälby AIF slutade 1-1, och tyvärr lämnade jag Vikvalla redan innan slutsignal. Jag brukar i normala fall aldrig lämna en match eller ett evenemang innan det är slut. Men orutinerat nog så lurades jag av det fina vädret och var alldeles för dåligt klädd. Som tidigare nämnt var det en ganska händelselös match, och det enda som jag kan tycka är värt att uppmärksamma är supportrarnas hyllning till en bortgången medsupporter. Mycket vackert!

Resterande bilder hittar ni här -->  https://www.facebook.com/EmzaansFoto/​ <--

Likes

Comments

Tänka sig, att min LILLEBROR fyllde 17år idag.

Tiden går på tok för snabbt, och jag minns dagen då han föddes som att det var igår. Jag var hemma hos min farmor medan mina föräldrar var på sjukhuset, jag minns att jag ivrigt väntade vid telefonen för att få beskedet på om jag fått en lillebror eller lillasyster. Vi firade inte födelsedagen med något speciellt mer än en hemmabakad tårta, besök av vår kära morfar och klassisk hämtmat från Gula Kiosken (favoritstället när det kommer till pizza m.m.). I presentväg så fick han faktiskt min present redan i december, nämligen det senaste Assassin's Creed-spelet till sitt Playstation 4. Det var vad vi satt uppe och spelade natten innan vi skulle åka till Gran Canaria, eller ja, fram tills jag somnade iallafall. Utöver det har han fått lite godis och annat gott! Så, 17år och ett år ifrån att göra krogpremiär, jösses, jag börjar känna mig.... Gammal.

Imorgon inleds en fullspäckad helg som lär bjuda på en hel del roligheter. Under fredagskvällen kommer min farbror och hans fru på besök, den farbrodern vars bröllop jag fotograferade i somras. Det blir gott käk, film och skitsnack. Innan dess lär det nog bara bli en lugn fredag med en sväng på Maxi och x-antal timmar framför datorn för att arbeta igenom ett par saker. På lördag drar äntligen fotbollen igång för min del, och på schemat står en iskall träningsmatch på Vikvalla mellan Helsingborgs IF - Mjällby AIF. Det har varit otroligt efterlängtat. I år är suget på försäsongen och fotbollen överlag större än tidigare, och ärligt talat så har jag för första gången på ett bra tag sett framemot att få stå i kylan på en halvtaskig idrottsplats och fotografera en betydelselös match. Och efter lördagens match lär abstinensen efter Blåvitt och Allsvenskan knappast bli mindre. I helgen ska jag även ha lite kvalitetstid med lillebrorsan i form av ett Hunger Games-marathon, såg nämligen att Netflix hade alla fyra filmerna, så det är ju bara till att sätta igång! Vad ska ni göra i helgen?

Likes

Comments

Regnet öser ner, det är ett konstant mörker och varje morgon tvekar man på om det verkligen är värt det att lämna den varma, sköna sängen. Vinter eller höst, kalla det vad ni vill, men just nu är det oerhört deprimerande och en semester likt fjolårets hade verkligen suttit fint. Idag när jag klev ut igenom ytterdörren för att bege mig mot en demo-dag i en Kvantum butik utanför Helsingborg så möttes jag av den bitande kylan och regn av minsta form, jag visste att väl i butiken så väntade stress och en arbetsdag som enbart skulle bestå av att jag räknade ner hur många timmar och minuter det var kvar innan jag kunde sätta mig i bilen och köra hem igen. Ibland tycker jag att mitt jobb är helt fantastiskt, med kundbemötandet, att kunna sälja och prata om naturliga produkter som man verkligen kan stå för och det lite fysiska arbetet med att faktiskt ta fram olika sallader, smoothies, fruktblandningar med mera. Men andra dagar kan det kännas tungt, och idag var det så, dock med en ganska så rimlig orsak. Jag har inte känt mig helt kry under de senaste dygnet och det ledde till en brist på motivation och framförallt inspiration. Trots detta ville jag ge dagen en bra start, men misslyckades fatalt med allt från att vara stressfri till att göra en simpel frukostsmootihe, så redan där började dagen ge med sig.

Men nog om klagomål. Dagens mest exotiska känsla var att få bjuda butikens kunder på en citrussallad innehållande blodgrape, apelsin, clementiner, granatäpple och en liten klick honung. Av någon anledning så blev det en form av återresa till Gran Canaria och jag tänkte bara på en sandstrand, en god drink och dessa exotiska frukter. Därför tänkte jag i dagens inlägg berätta lite kort om vår semester i Playa del Inglés och vad vi gjorde under en veckas tid.

Första dagen var ganska lugn, med lunch på hotellet och enklare sightseeing i området kring vårt hotell - Parque Cristobal. Ett perfekt familjehotell med gott om barnaktiviteter, två olika pooler och avskildhet i form av att boendet var bungalows. Kvällens middag åts på ett ställe som heter Windsor Garden, helt okej mat, helt okej priser - men miljön var ingenting jag uppskattade. Restaurangen låg i centrum av ett butiksområde vid namn Yumbo Center. Många beskriver det som ett köpcentrum - jag skulle mer vilja säga att det var en obehaglig plats, det var inte likt våra köpcentrum hemma i Sverige. Även under semesterveckans andra dag så cirkulerade vi runt i Playa del Inglés, upptäckte stranden och var på jakt efter några bra restauranger. Kvällens middag åt vi på Allende 22, en restaurang av finare klass, det var en aning dyrare än övriga matställen men samtidigt så höll maten en otroligt bra nivå. För mig som är glutenintolerant så består alltid matvärlden av olika hinder, och som pricken över i:et är jag väldigt kräsen. Så restauranger och mat har alltid varit en svårighet, i synnerhet i utlandet. Men på Allende 22 var personalen mycket kunnig och här fanns det till och med tillgång till glutenfritt bröd. Fantastiskt! Jag åt en magisk god ceasarsallad och till efterrätt blev det chokladmousse. På lille-julafton, alltså vår tredje dag i detta semesterparadis så begav vi oss mot en djurpark - Palmitos Park. Det låg en bra bit utanför Playa del Inglés, men det var inga svårigheter att ta sig dit med buss. På djurparken fanns alla möjliga sorters djur, alltifrån ödlor och fåglar till delfiner och apor. Vi fick chansen att se både en fågelshow med örnar, samt en delfinshow, vilket var väldigt fräckt! Den här kvällen åt vi på ett ställe av Italiensk-inspiration, och j*vlar vilken fantastisk mat! Ägaren av restaurangen serverade mig en risotto och sa "Det kommer vara den godaste risotton du någonsin ätit, och ja, han ljög inte. Det här var en relativt nyöppnad restaurang och väldigt välbesökt så vi passade på att boka ett bord även till julafton.

På julafton gick allting fel, åtminstone allt som kunde gå fel. Mina byxor sprack, våra första planer om att besöka ett känt köpcentrum gick i kras och givetvis så gick även mina solbrillor sönder. MEN pojkvännen lagade brillorna, jag begav mig tillbaka till hotellet och byte om, och därefter hyrde vi en bil och åkte på roadtrip. Vi hamnade efter en kort bilfärd i Puerto de Mogán, en genuint mysig hamnstad med ett litet shoppingcenter, en lättillgänglig strand och en utsikt utan dess like. Här passade jag på att spendera lite pengar. Två plånböcker, två parfymer, en handduk och ett par shorts fick jag med mig hem. På kvällen gjorde vi ett uppskattat återbesök på Italienska La Gustera och likt föregående dag så var maten magisk och personalen underhållande. Jag fick för mig att för första gången någonsin testa Paella, och gott folk - gillar ni skaldjur så missa inte denna maträtt när ni beger er till Spanien! Så det som började som en katastrofal julafton blev i slutändan en av de absolut bättre dagarna under semestern. De sista dagarna på semestern spenderade vi i Maspalomas. Drinkar på en restaurang med utsikt över havet, god mat och även några soltimmar vid poolen på hotellet. Ytterligare en höjdpunkt på resan var ju givetvis hotellfrukosten, det ska ju inte undgå någon. Med mig hem från Gran Canaria fick jag även x-antal flaskor sprit, vin och godis. På flygplatsen i Las Palmas köpte jag även en dyr handkräm med Aloe Vera, en produktion från deras egna plantage i bergen, det kändes som ett givet köp innan hemfärden. På flyget hem tittade jag och pappa på filmen The Terminal, filmer och dokumentärer på iPaden var tydligen det enda som kunde hålla mig lugn under flygresorna. Det där med att vara högt uppe i luften är uppenbarligen inte riktigt min grej. På bilderna ovan så ser ni lite utdrag av det vi gjort och var vi varit. Strandbilderna i mitten är tagna i Maspalomas, paellan är den vi åt på La Gustera. Poolbilden är tagen vid vårt hotell, surikaterna och papegojorna fanns givetvis på djurparken och både bilden på "lifeguarden" samt bilden över en strand och byggnaderna är tagna i Puerto de Mogán. Ta mig tillbaka till sol och värme, snälla.

Likes

Comments

Livet kommer alltid vara en ständigt snurrande karusell som vi varken kan pausa eller kliva av. För även om vi stannar upp, för bara en sekund, så pågår livet runt omkring oss. Det kommer alltid finnas med- och motgångar, glädje och sorg. Vi kommer förmodligen aldrig bli 100% lyckliga, för när det där lyckoruset väl når kroppen så kommer en motgång, ett problem eller sorg i någon form som ett slag i ansiktet. Och det är okej. För vem orkar egentligen springa runt och vara glad 365 dagar om året? Det hör till livets naturliga gång att ibland inte orka kliva upp ur sängen, eller att helt enkelt bara gråta utan anledning. Det gör oss bara mänskliga, och visst kan det låta dystert, men under den senaste tiden av mitt liv så har jag själv insett att man behöver inte alltid vara stark, eller agera lycklig dygnet runt - utan det är okej att ha emotionella dagar och tuffa stunder. För min del så har det varit otroligt nödvändigt under de senaste året, för det har gett min en bättre förmåga till att uppskatta livets fantastiska stunder, den där omåttliga glädjen, och många gånger även stoltheten över vad man faktiskt åstadkommit.

2017 är ett sådant år som skulle kunna sammanfattas på otroligt många olika sätt, för det har medfört både svåra stunder men även enormt mycket lycka i form av framgångar, nya starka vänskapsband och uppnådda mål. Det har varit ett turbulent år med bland annat en mildare depression, men ack så fantastiskt i den mån av vad året gett mig. Jag flyttade till Gävle, som var en otroligt tuff period men det gav mig vänner för livet och oersättliga erfarenheter, jag tog examen i Sportmarknadsföring, åkte på en hel del sjuka bortamatcher med Blåvitt och även hemmamatcher såklart. Jag har utvecklats som fotograf och har bland mycket annat fått äran att föreviga två vackra bröllop. Men viktigast är nog ändå att jag har lagt ner otroligt mycket tid på mina nära och kära, gjorde ett spontanbesök i Halmstad hos bästa @Mickaaaa när hon var sjuk, ​fått en liten kusin vid namn Clara, jag drog på semester med familjen och firade jul i Playa del Inglés. Och jag fick avsluta året med min underbara vän @seagullcrying, där vi började fira in 2018 redan i lördags med en sväng till Helsingör och en tura. Nyårsafton spenderade vi mestadels hemma hos mig med min familj - god mat, drinkar och sällskapsspel, innan vi begav oss iväg till en hemmafest med härligt folk. Vid tolvslaget skålade vi in SUCCÉÅRET 2018, och nu två dagar senare så är inställningen densamma, jag tror att året som vi nu påbörjat har otroligt mycket gott med sig och jag ser framemot hur tiden ska spenderas. Så..

2018, bring it on - jag är så jävla redo!

Likes

Comments

Den 29 april år 2016 trillade det in ett mail i min inkorg. Vad jag inte visste då, var att mailet skulle vända upp och ner på min tillvaro och leda till en helt ny bekantskap, och i sinom tid en stark, växande vänskapsrelation.

Det har snart gått två år sedan jag öppnade ett mail av en för mig främmande person. Jag fick en enkel fråga och ett namn. Av ren nyfikenhet kunde jag inte låta bli att söka upp personen i fråga, och det hela var bara starten på en magisk vänskap. Det var där och då, som vi hittade varandra på sociala medier. Alltifrån Twitter till Facebook och Snapchat, och idag går det inte en dag utan att vi pratar. Vad exakt vi pratar om? Allt mellan himmel och jord. Kärlek, drömmar, mat, planer inför framtiden. Allt. i dagens läge kan jag faktiskt inte tänka mig ett liv utan henne vid min sida, även om hon bor 22 mil bort. Hon har under den här tiden påverkat mig, satt sina spår och även om vi bara har träffats ett par gånger så har vi redan nu lyckats skapa sjuka minnen. Vi har gjort alltifrån att ha en tjejkväll i Gävle, till at dricka cider på ett soligt avenyn och åka på galna bortamatcher för att stötta vårt älskade IFK Göteborg. Hon har på så fruktansvärt kort tid lyckas fylla ett visst tomrum i mitt hjärta. Missförstå mig inte - jag har underbara vänner, en fin pojkvän och inte minst en obeskrivlig familj och släkt. Men den här donnan, ifrån Sveriges vackraste stad, har gett mig det jag länge sökt efter - någon att dela kärleken till Blåvitt med, någon som är lika galen till mig och framförallt - ett solklart jävla skäl till att besöka Göteborg året om!

Anledningen till varför jag skriver detta inlägget är för att jag vill hylla en vän. Jag vill precis som alltid annars, att personer i min omgivning ska få en tydlig förståelse i vilken påverkan dom har på mitt liv, och hur fantastiska dom alla är på sina olika sätt. Så idag är det Jannike's tur. Som tidigare nämnt så kom Jannike, eller Hallonet som jag brukar kalla henne för, som en stormvind och vände upp och ner på mitt liv. Men bara till det positiva, för aldrig tidigare har jag mött en människa som är så galet lik mig själv - men ändå så olik. Hon älskar mat, hennes hatkärlek till fotbollen, hennes intresse för foto, det finns mycket som för oss samman. Vi delar åsikter, men kan ibland ändå ha diskussioner om alltifrån fotboll till livets stora frågor. När vi ses blir det aldrig en tyst eller lugn stund, och vi kommer alltid på galna idéer inför framtiden. Vi ska göra fler minnesvärda bortaresor i Sverige, vi skall åka på en sjuk roadtrip till Italien och lagom till nästa jul väntar en hel mysdag med julmarknad, lussebullsbak, film och god mat. Och inte minst så ska vi snart fira in 2018 tillsammans på ett galet sätt som bara vi kan! Vi är som två systrar som funnit varandra, och jag tror att om någon utomstående skulle läsa våra konversationer eller se våra snapchats så hade vi blivit inlåsta på närmsta mentalsjukhus. Men jag älskar det. För Hallonet gör mig alltid glad, och hon ger mig hopp om framtiden och om livet. Vi är ibland också som ett gift gammalt par, och vi är den typen av vänner som inte knackar på dörren först - utan bara kliver in och känner sig som hemma hos varandra. Jag ser framemot att få träffa hennes familj för första gången, för jag tror att dom är lika galna och härliga som henne. Hon är en av de absolut finaste och mest fantastiska individerna som jag har i mitt liv. @seagullcrying, om du läser detta så hoppas jag att detta inte är någon nyhet för dig, och framförallt så hoppas jag att du tar åt dig av varje ord. För du är värd all kärlek och lycka som finns i denna värld.

Du är fanimej en av mina absolut bästa vänner, så tack för att du är du!

Likes

Comments

Men jag kommer ihåg alla dagar med dig.

Allsvenskan 2017, denna fruktansvärt miserabla fotbollssäsong är över och hamnar i facket över säsonger som aldrig mer bör upplevas. För min del, sett ur en fotografs perspektiv, så har fotbollssäsongen varit enormt givande. Men det är bara ur ett sådant perspektiv som man kan hitta positiva aspekter på det som IFK Göteborg levererat under 30 matcher. För avsaknaden av sportsliga framgångar har varit enorm, och inte minst påfrestande. Men trots detta nederlag och en dyster elfteplacering i den allsvenska tabellen så har jag som enskild individ nått de tre målen jag satte upp innan premiärmatchen mot Malmö FF på Ullevi i början på april. Notera dock att målen jag satt gäller såväl Superettan som Allsvenskan då jag verkar i de båda ligorna som fotograf, men med olika lag i fokus. När jag delade med mig av målen på mina sociala medier så kändes det orimligt, men nu när jag sammanfattar säsongen så kan jag inget annat än medge en viss stolthet. Första målet var att jag under säsongen skulle besöka FEM nya arenor. Det blev sju stycken:
- Studenternas IP
- Stadsparksvallen
- Jämtkraft Arena
- Östgötaporten
- Berhn Arena
- Vångavallen
- Gavlevallen

På Ullevi/Friends Arena gjorde jag även en liten debut som fotograf kan man säga. Jag har besökt båda arenorna tidigare, men aldrig i syfte av att bevaka en fotbollsmatch genom kameralinsen. Nästa mål var att jag under Allsvenskan 2017 skulle se hela 15matcher, detta trots att jag har 22mil i enkel resa till hemmamatcherna. Resultatet slutade på 16 allsvenska matcher och en cupmatch (Mot Landvetter IS). I Superettan lyckades jag hinna med 12 matcher. Så det blev fler matcher än vad jag någonsin hade räknat med. Mitt absolut sista mål handlade om att lyckas få bättre supporterbilder och sätta mer känsla på sporten. Vilket egentligen är något som andra får bedöma om jag lyckades med, men jag själv är väldigt nöjd med vad jag åstadkommit. I övrigt så är jag enormt tacksam för allt som fotbollen och fotograferandet ger mig. Oförglömliga minnen, vänner för livet och oersättliga erfarenheter. Årets bästa resor har varit till Stockholm (AIK borta), Malmö och Borås. Medan årets sämsta resor har gått till Örebro och Norrköping, även om jag då fick besöka två nya arenor.

Men, kort och gott kan fotbollssäsongen 2017 med IFK Göteborg i fokus sammanfattas såhär:
10 404 (!)km i resor, 17 matcher på plats, x-antal förluster och oavgjorda resultat och ytterst få, men dock så fantastiska glädjemoment. Tack för i år, kamrater & följare!

Likes

Comments

Tro det eller ej, men idag ringde min alarmklocka redan 03.30. Jag klev upp, tog en något längre och väldigt varm dusch och nu tittar jag på ett avsnitt av Grey's Anatomy innan det är dags för avfärd. Jag ska nämligen köra min kära far till Köpenhamns flygplats, varpå han ska flyga till Madrid, Spanien i jobbsyfte. Himla trevligt! Jag är väldigt trött, så att om jag säger att duschen gjorde mig piggare så ljuger jag. Men tacksamt nog så jobbar jag inte i eftermiddag, utan kan lägga mig igen så fort jag kommer hem. Annars idag ska jag bara göra små åtaganden i form av tvätt, städ, handla inför helgen med mera. Min torsdag är inte mycket roligare än så..

Sen sist har det inte hänt så fruktansvärt mycket i mitt liv. Jag jobbar, nästintill varje dag, och när jag inte har jobbat så har det varit fotboll på schemat. I lördags hade Blåvitt bortamatch på Örjans vall, och i måndags tog Helsingborgs IF emot IFK Värnamo på Olympia. Båda matcherna resulterade i bortasegrar med 2-1, på gott och ont. Blåvitt säkrade det allsvenska kontraktet, medan HIFs kvalchanser försvann. Med endast tre matcher kvar kan vi snart avveckla fotbollssäsongen 2017 och låta den gå till arkivet över säsonger som aldrig mer bör upplevas.

Likes

Comments

Ja, tro det eller ej, men i mån av tid ska jag försöka kicka igång bloggen på nytt!

Efter min praktikperiod i Brynäs IF och mitt lilla äventyr i Gävle så dog bloggämnena ut en aning, och livet var i stort sätt händelselöst veckorna efter examen. Vilket såklart bidrog till att bloggen sakteligen prioriterades bort, men de senaste månaderna har dock varit väldigt roliga och det har hänt otroligt mycket som jag aldrig ens hade räknat med. Jag har fått jobb, två stycken faktiskt. Vilket känns otroligt skönt med tanke på att jag under en längre tid har fått jobba i uppförsbacke med allt jag tagit på mig. Så varje måndag och onsdag (på förmiddagen) arbetar jag som ett fruktbud här i Helsingborg, vilket i det stora hela innebär att jag kör ut och levererar fruktkorgar åt företagskunder i Helsingborg med omnejd. Ett ganska simpelt och bra tillfälligt arbete.. Och övrig tid arbetar jag på en biluthyrningsfirma, hittills trivs jag väldigt bra med båda jobben och arbetspassen krockar aldrig. På biluthyrningsfirman har jag dessutom, efter bara ett par dagar, fått ett väldigt stort förtroende av såväl chef som kollegor, vilket för min del känns otroligt. Utöver två nya jobb så har kameran få gå varm under sommaren. Det har varit en hel del fotboll, såväl lillbrorsans matcher som Superettan och Allsvenskan. Jag fick också äran att fotografera två helt fantastiska och minnesvärda bröllop åt två underbara brudpar. Första bröllopet ägde rum här i Helsingborg, vigseln var i Mariakyrkan och därefter ägnade vi oss åt porträttfotografering i Kärnanparken och vid en specifik utkiksplats över staden.. Emma och Greger var väldigt avslappnade och otroligt lätta att fotografera. Bröllop nummer två hölls ute i Tågarp på ett område som heter Hedengårdens Stenlada. Det var min kära farbror och hans fru Charlotte som gifte sig. Det var en väldigt vacker och kort utomhusvigsel och porträttfotograferingen hade vi i samma omgivning, med fokus på just ett lantligt tema. Jag själv blev väldigt nöjd med resultatet med tanke på hur lite erfarenhet jag har som just bröllopsfotograf. Jag tänkte att vi i framtiden kunde gå in lite mer på fotograferingarna i detalj och att ni som läsare då även får chansen att ställa frågor, om det är av intresse. I sådana fall kan ni redan nu droppa frågor i kommentarsfältet, skriva till mig via min facebooksida (https://www.facebook.com/EmzaansFoto/) eller skicka ett mail till emelie_hubner@hotmail.com. Under sommaren har det även blivit en del spontana fotograferingar på stranden och i övriga miljöer, något som jag planerar att fortsätta med nu när hösten är här och bjuder på fantastiska färger.

Så vad händer just nu då? Jo, igår fick jag äran att fotografera min andra landslagsmatch på räkning av FotbollsSkåne, igår handlade det om EM-kvalmatchen mellan Sverige - Malta (U21). Vädret var en ren katastrof och Helsingborg bjöd på 93minuter av rent regn och kyla. Lite tråkigt, men fotograferingen gick bra och Sverige plockade hem en relativt enkel 3-0 seger. Första gånger jag fotograferade det svenska U21-landslaget var i somras i samband med en träningslandskamp mot Danmark på Olympia. Vädret var lite trevligare vid just det tillfället, men som fotograf får man ju verkligen vara förbered på alla former av väder och vind. Framöver nu så väntar ett par avslutande matcher i både Allsvenskan och Superettan (listar kommande matcher i slutet av inlägget), en härlig mini-weekend i Stockholm med min underbara vän @seagullcrying, tjejkväll hemma hos bästa @VictoriaJongard, en nätverksträff för kvinnliga SHL-supportrar i Jönköping och Kinnarps arena i mitten på november, min älskade mors födelsedag och tills sist men inte minst - en underbar semestervecka med familjen på Playa Del Inglés i december. Med andra ord har årets sista månader väldigt mycket kul att bjuda på.

Kommande matcher:
14/10, Halmstad BK - IFK Göteborg
22/10, IFK Göteborg - Östersunds FK (eventuellt).
30/10, AIK - IFK Göteborg
4/11, Helsingborgs IF - Östers IF
5/11, IFK Göteborg - GIF Sundsvall

Likes

Comments