Säters hospital


Med psykologikursen fick vi besöka Säters mentalvårdsmuseum och få en guidad tur. Informationen jag fick med mig därifrån hade jag visserligen redan, men ändå blev jag rätt berörd av historierna från precis samma lokaler för knappt hundra år sedan. Hur långbad och lobotomering var någonting dessa patienter fick utså. Jag kunde nästan känna skräcken som satt i väggarna och hur hela området fick mig att rysa. Fasta paviljongen ska rivas sa de, den platsen där de farligaste männen blev inlåsta. Där över ska det tydligen byggas bostäder, jag vet inte med er, men jag hade inte velat bo där.



Väggen med porträtt av patienter i rummet intill berörde mig extra. Man fick ansikten på människorna som bodde där och levde under dessa förhållanden. Tvångssteriliserade och klassade som sinnesslöa och farliga. Det är någonting med deras blickar som får mig att känna någonting speciellt.


Gillar