Att lämna


För ett år sedan idag klev jag ut genom en dörr och kom aldrig mer tillbaka. Det kanske låter fånigt och odramatiskt med det var faktiskt ingetdera. Det var en fredag eftermiddag, december hade precis anlänt, och jag andades in och gick min väg.
Nog allt är den där dörren och fredagen metaforisk, i hur jag lämnade en situation bakom mig som jag inte längre ville vara en del av, men trots allt så klev jag ut genom den dörren på riktigt också. Det var läskigt men befriande att känna att jag hade makten över min situation för första gången någonsin.
Veckan innan december kom så gick jag runt i nylonstrumpbyxor i skolan, utan skor eller jacka, för att på något sätt få känna mig som hemma någonstans. För hemma hade jag inte på länge vetat vad det inneburit.
Home is where the heart is, säger man ju, men det verkar också precis lika knepigt att förstå.
Ett år senare är jag nästan mer rotlös och vilsen än någonsin, men jakten på definition av ett hem och av att vara hemma fortsätter. Och så småningom så är jag nog tillräckligt hemmastadd i mig själv för att klara vad som helst.


Gillar