When you realize... I still dosen’t have my shit together!

Ibland känner jag bara, tomhet, ilska, sorg och en massa annat. Jag slutade skriva för ett tag sedan som ni kanske märkt. Något av de värsta jag vet är att någon säger till mig att om jag verkligen vill veta hur du mår, så läser jag din blogg. Jag förstår men blir ändå väldigt sårad av det. Jag har växt upp i tystnad med min penna och mitt papper. Det som fick mig att överleva var att få skriva av mig och på ett sånt sätt få ur mig vad jag egentligen kände. Det var mörkt och tunga ord men de fick mig att klara av vardagen.

Jag kanske aldrig har berättat hur mycket jag känner för skrivandet och hur det får mig att låta tankarna och känslorna komma ut. Jag vet att det sårar ibland men det är mitt sätt att få sätta ord på det som jag går igenom. Det är inte alltid vackert och ibland kan det låta som att allt är svart eller vitt men det är det inte, det är mitt sätt att uttrycka mig.


Det händer mycket med mig just nu, som alltid. Jag har trott att jag hela tiden har bearbetat min resa genom bröstcancer men jag har inte ens startat. Jag har fått en ny kurator som hjälper mig att gå igenom allt som har hänt de senaste 3,5 åren, jag har bokat tid för att prata om smärtan som jag lever med och jag har även blivit remitterad att få gå i samtal om hur man lever med smärta på bästa möjliga sätt. Nästa vecka kommer jag starta min arbetsträning igen, jag kommer att jobba på en mötesplats för cancerberörda, vilket jag ser fram emot otroligt mycket. Jag försöker att komma tillbaka, trots min smärtproblematik, trots kroppen som inte alltid funkar.


Jag gör det bästa jag kan för att komma tillbaka men det är inte enkelt. Jag kommer försöka skriva medans jag bearbetar min resa. Som ett komplement för reflektion, här kommer jag låta mitt sinne flyga fritt.


Peace!

#fuckcancer


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

När mörkret faller, vill jag krypa ihop till en boll. Hjärtat i halsgropen, tårar som rinner nerför kinden och bröstet som värker. Andas in djupt, sluter ögonen, lyssnar på tonerna av din vackra musik.

Jag vill ta mig framåt men jag lyckas ständigt behöva backa. Två steg fram, ett tillbaka, två steg fram, ett tillbaka. Hur blev livet såhär? Ständig kamp mot kroppen. Från att må okej till att varenda del smärtar. När smärtan kommer, följer ångesten med. Grädde på moset?

dunk, dunk, dunk.

Hjärtat slår hårt, det dånar i hela kroppen. Smärtan pulserar runt, drömmer mig bort. Fantiserar om allt de fina jag har, försöker hantera smärtan genom det.

dunk, dunk, dunk.



Godnatt...

Likes

Comments

När jag tänker på dig

fullkomligt sänker du mig


Från allra första stund

har du inte gett mig en blund


Du tog ifrån mig livet mitt

och jag hatar dig för giftet ditt


Du började med min kropp

och åt dig in mot min knopp


Jag kan dig varken glömma eller släppa

du har fastnat inuti mig och får mig att deppa


Jag skriver det här till dig

för att du genom ditt krig, förgör mig


Du har tagit ifrån mig många år

som har satt sina djupa spår


Många långa dagar med grubbel

har bara lett mig till trubbel


Jag vill bara en sak med detta brev

och det är att ge mig själv, ett avsked


Snälla, släpp mig fri

och låt mig få leva i harmoni


Du krossade mitt hjärta såsom mina drömmar

allt som du har gjort, det bara ömmar


Tårar rinner nerför mina kinder

och mitt hjärta, de brinner


Hata är ett stort ord som jag till dig vill säga

så hela detta brevet är till dig tillägnat



Du ger inte alla överlevnadschanser....

Ditt namn

är

Cancer


Likes

Comments

Ibland blir det bara för mycket. Igår satte jag mig på akuten vilket resulterade i en inläggning. Så nu ligger jag på en kirurg avd på Sahlgrenska. Sent igår gjorde jag en röntgen på buken då jag hade både kramper och smärtor från magen. Mina levervärden var förhöjda så man ville kolla organen i magen för att se vad det kunde vara. Allting såg bra ut förutom att jag hade vätska i tarmen. Så nu kunde de uteslutas iaf. Idag har jag väntat på att gyn ska komma hit och titta på mig men tyvärr fanns de ingen tid för det så vi får hoppas dom kommer i morgon.

Jag har ändå känt mig lugn över att vara här och okej men just nu känns det som att det kommer över mig och jag känner mig ledsen. Varför kan jag inte bara få må bra och njuta av denna underbara helgen som jag haft? Det känns precis som att nu har du haft det för bra
flicka lilla - KÄFTSMÄLL!


Man vet verkligen aldrig vad morgondagen har att ge så ta vara på varenda sekund
❤️

Likes

Comments

Hej på er.

Jag har inte funnit varken motivation eller inspiration till att skriva då jag har haft det väldigt tungt den sista tiden. Jag brukar tycka det är skönt att skriva när livet är tufft men just nu har det varit alldeles för mörkt och därav har jag låtit bli.

Nu börjar det bli bättre och jag har haft en otroligt bra vecka. Jag har hållt min första föreläsning och det gick super bra. Min resa genom cancern för vårdpersonal. Jag fick bra feedback och han som höll i det ville att jag skulle vara med fler gånger och det är ju verkligen en klapp på axeln till mig.

Nu kanske jag faktiskt på riktigt kan hitta en bra väg att komma tillbaka ordentligt. Just nu sitter jag på tåget för att vara med på Ung Cancer festival hela helgen. Jag ser fram emot det samtidigt som det faktiskt är tufft med såklart.

Ha en underbar helg ❤️

Likes

Comments

Vissa dagar är orken som bortblåst, ibland blir en dag till två... Ett steg framåt och två tillbaka, om och om igen. Igår morse kom jag inte ur sängen, efter en natt fylld med tunga smärtor. Vaknar till och från hela tiden och på morgonen är jag helt slut. Igår var jag på återbesök hos kirurgen, jag har skrivit om ett tumörprov som jag fick göra senast. Tyvärr har detta kommit på villovägar så nu måste jag ta om det. Störigt men men.... Jag är uppmärksam på varenda liten grej min kropp visar och säger mig. Det är svårt att leva med de faktum om allting som har hänt, alla traumatiska händelser, det går inte att glömma. När smärtorna har suttit i såhär länge så blir man knäpp tillslut, jag tror inte det finns någonstans där jag inte har ont just nu.

Jag försöker, jag kämpar, jag försöker hitta vägen framåt men det tar tid och det är svårt. Jag vill inget hellre än att bara få vara just här och nu men jag springer i motvind. Vissa dagar har jag mer energi än andra, vissa dagar går ingenting. Jag är ledsen, besviken och trött, väldigt trött. Jag vet att jag har många bra saker att leva för och jag försöker men att ständigt bli påmind om vad cancern gjort mot min kropp är svårt. Smärtorna tar liksom över och jag lever med den i olika grader, varenda dag. Jag kämpar på.....

Likes

Comments

Jag har länge gått i olika tankebanor om vad jag vill göra med min framtid och jag har tagit ett beslut. Det är dags att våga drömma och det är dags att göra det som Emelie vill göra. Jag vet att det är ett långskott och det komma ta tid men jag ska försöka. Jag har alltid haft väldigt höga krav på mig själv men nu är det dags att börja tro på mig själv och min kapacitet. Jag är driftig, jag vet vad jag vill och nu mina vänner, är det dags att börja blomma ut. Jag vet att jag kommer få slita hårt men brinner man för något så finns det inga hinder. Det är dags att börja öppna dörrar till framtiden, processen är igång och här och nu, startar jag min resa tillbaka.

Jag behöver göra vissa förändringar och jag behöver öppna mig om vad jag vill göra. Bara den senaste veckan så har jag börjat prata och det öppnar dörrar hela tiden. Det är det här som kan ta mig hur långt som helst, min mun, mina erfarenheter och vad jag kan göra för att förändra.


Likes

Comments

Läser överallt om tjejers olika storys om vad de har varit om. Jag skrev ett inlägg häromdagen och idag har hjärnan dragit fram minne efter minne. Det är så många saker som har hänt under mina 32 år när det kommer till sexuella övergrepp och trakasserier. Det handlar inte om en gång och det stannar inte på alla mina fingrar. Jag blir så ledsen och besviken på vårt samhälle och hur det fungerar. Att det som kille är "okej" att äga rätten att göra saker mot en tjej, som man faktiskt inte vill. Jag kan räkna upp, hur många situationer som helst där jag känner mig illa till mods, där magen vrider sig för att jag gjorde något mot min vilja. Jag sa inte nej, ligger skulden och skammen hos mig då? Om jag är 11-12 år och blir utnyttjad av en kille som är 14-15 år ligger skammen och skulden hos mig då? Hur säger man nej när man inte ens kan förstå vad det är som händer?

Jag kommer ihåg att jag pratade om detta men ingen trodde på mig, dom trodde på honom. Han sa att det inte hade hänt och där stod jag med skam och skuld. Det är en av så många gånger som jag har blivit sexuellt trakasserad och utnyttjad, det började vid 11 års ålder och det har bara fortsatt. Sociala medier, ute på krogen, i skolan.... ÖVERALLT. Det måste få ett slut någon gång, låt min kropp få vara min. Jag är bossen, jag bestämmer över den, oavsett hur och vad jag väljer att göra med den. Back the fuck OFF!

Likes

Comments

När det blir för mycket, tar jag mig hit. En plats där jag kan stänga av allt annat och bara låta tankarna och känslorna komma ut. Solen borrar sig in i kroppen och jag låter tårarna rinna. Ibland känns det bara som att vad jag än gör, så känner jag mig inte tillräcklig. Jag har lyssnat på Joakim Lundells bok monster, de väcker mycket inombords. Det finns fler som sticker ut, som inte är en i mängden av alla andra, annorlunda. Ni som vet, ni vet hur det känns att aldrig vara trodd eller bra nog.

Här kan ingen komma åt mig, här kan ingen störa mig, här kan ingen annan påverka eller förminska mina känslor på något sätt. Det är okej att känna!

Jag sluter mina ögon, drar ner luft i lungorna och svävar iväg. Just nu, är jag här och nu.

Likes

Comments

Hela facebook, instagram, twitter är fyllda med kvinnors ord #metoo

De inlägget som jag skrev häromdagen är precis vad det här handlar om. Vi försvarar beteendet genom att inte reagera när någon går över gränsen, MIN GRÄNS! Det finns ingen på denna jorden som har rätten att gå över gränsen när det gäller min kropp. Det görs dock dagligen och varenda dag får kvinnor äckliga kommentarer om hur dom ser ut. Bilder skickade på sociala medier, jag fick en frågan förra veckan om jag ville ha 25000 dollar i utbyte att jag skulle suga av han. Helt random, väljer denna snubben att fråga mig om jag vill ha pengar i utbyte mot sexuella tjänster.

Är det okej för dig som kille/man, att slå en tjej på rumpan eller tafsa utan tillåtelse? Är det okej att kritisera eller anspela sexuellt på någons utseende för att du känner för det? Det finns ett ord till allt detta och det är ÖVERGREPP! Världen är i revolt, öppna dina ögon, ta in det och gör det Du behöver för att förändra detta. Jag ska berätta varför, killar tycker det är okej men jag ska berätta hur det får en kvinna att känna sig när du går över MIN gräns.

Jag är uppvuxen i en miljö där det är okej för killar att gå över mina gränser. Det började i skolan och sen har det bara fortgått. Killarna tafsade på mina bröst och min rumpa, drog ner mina byxor var och varannan dag, dom sprang in i vårt omklädningsrum på idrotten när vi stod i duschen. Alla lärare BLUNDADE för detta, JAG fick skiten när killarna tafsade för att min röst hördes, jag skrek fula ord och det var precis det och endast det som läraren hörde, att jag skrek. Jag kommer ihåg hur vi hällde schampo på golvet i omklädningsrummet för att vi visste att de skulle springa in igen och dom föll som flugor. Det var såklart as kul men samtidigt så är det fruktansvärt....

Sen fortsätter det... Ju äldre vi blir desto mer får det oss att må dåligt. Jag hatar när män ska få mig att må bättre genom att berätta för mig att jag är snygg och att jag iaf har det. Av alla ord där finns att säga, varför ska det alltid, anspelas på utseende, hur ska det få mig att må bättre? Jag får ont i magen, jag vill kräkas, jag vill slå dig, slå tillbaka för alla gånger många män har fått mig att känna mig fullkomligt värdelös och som ett objekt där de personer trott att dom kan göra precis vad dom vill med eller mot mig!

Anspelningar på sex på sociala medier där killar skriver massa äckliga saker till någon som dom inte ens känner. Jag säger inte att alla gör det, självklart inte och problemet här är att vi blir precis som dom vuxna är, vad dom visar och vad dom gör är precis hur "arvet" går vidare men det räcker nu. Lär era pojkar vad som är rätt och fel, lär era flickor att sätta gränser och prata om hur verkligheten ser ut.


Se dig om, tänk tillbaka, vad har du gjort för att få en tjej att känna sig illa till mods? Vad kan du göra för att förändra det och hur? Ta din tid, tänk på hur du lär dina barn att respektera sina medmänniskor oavsett man eller kvinna. Alla människor är lika mycket värda och ALLA människor äger rätten till sin egen kropp, oavsett man eller kvinna. Tänk på det och agera.


Likes

Comments