Plötsligt vakande Valle upp i ett ljust rum. Hon förstod genast att hon var på sjukhuset, intensivvårdsavdelningen till och med. Hon hade en hemsk smärta i huvudet och i ryggen. Hon kände att det var svårt att andas och upptäckte ett tjockt rör som stack ut ur hennes bröstkorg. Hon såg någon gul vätska blandat med blod rinna ur den. Hon försökte resa sig upp, men alla slanagar och sladdar var i vägen. Hon märkte oxå att hon hade en mask över munnen och näsan. Plötsöigt kom det flera sjuksköterskor och läkare fram till hennes säng och kollade alla värden.
"Bli inte rädd Valle, du är på IVA." sa en av dem. "Vet du varför du är här?"
Valle tänkte efter, men kunde inte komma på det. Hon tänkte och tänkte.
"Jag vet inte, vad har hänt?"
"Valle vi vill vänta på att din pappa kommer innan vi berättar något, detta är väldigt allvarligt förstår du."
Valle började gråta och förstod inte alls vad hon gjorde där. Hon hörde några sköterskor prata lite längre bort. Hon hörde någon av dem nämna att det var juni till de andra.
"Juni? Hur länge har jag legat här?" Utbrast Valle.
"Nästan tre månader."
"Va? Vafan har hänt? Jag måste få veta. Nu!" Sa Valle helt uppgiven.
"Ta det lungt Valle. Din pappa är snart här."
"Men jag har rätt att veta." pep Valle.
Hon hade blivit desperat. Vad var det som är så himla hemligt, tänkte hon.
Då kom hennes pappa rusande. Han kramade om Valles hand och han hade tårar i ögonen.
"Pappa?" Sa Valle förvånat. Hon kände inte igen honom.
"Valle! Tack o lov att du har vaknat och är så här klar och allert.
"Pappa vad har hänt?"
"Jag vet inte om du minms det här, men den där Johan på skrothögen kidnappade dig och misshandlade dig väldigt illa." Han tog en paus och svalde. "Det är väldigt illa."
Valle förtsod vad hennes pappa sa. Hon började gråta. Hon blev jätte orolig.
"Pappa vilka skador har jag?"
"En kraftig hjärnskada, vi var inte ens säkra på om du någonsin skulle vakna igen. En punkterad lunga och brutna revben eftersom han stack flera knivar i dig. Din lever var total förstörd så vi var tvugna att translpantera den. Du har tre frakturer på ditt vänstra ben. Du har blivit våldtagen..."
"Våldtagen?" Grät Valle.
"Jag är så hemskt ledsen Valle, om jag bara hade hittat dig den där kvällen så hade inget av det här hänt..." Sa hennes pappa.
"Det är inte ditt fel. Du kunde ju inte veta att en livslevande multipsykopat skulle kidnappa henne." Sa läkaren.
"Du har brutit ryggen på två ställen och nu kommer vi till den hemskaste biten. Få inte panik nu Valle, men du är förlamad fråm midjan och neråt..."
"HELVETE!!!" Skrek Valle. "FAN, jävla psykopat jävel, jag ska fan döda honom!"
"Ta det lungt Valle!" sa läkaren. "Du får inte överanstränga dig."
"Så jag kan inte gå?"
"Tyvärr"
Valle ville inget annat än att dö. Johan hade förstört hennes liv. Men hämnd ska han få. Trodde hon i alla fall.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Fortsättning följer den 16/2 ▪◽◾

Likes

Comments

Tja på er 💥 ▪◽◾
I fredags var jag på en nice fest. Hade kul fast jag var trött och sleten efter en dag som började med undersökningar och blodprover (Alltså nåldyna igen)... Bara för en checkup dock. En ny röntgen är beställd för mina lungor på måndag och har redan fått svaret på blodproverna. Dom såg bra ut, men min D- vitamin halt var låg... Men jag tror att alla har det på vintern då det inte är så mycket sol. Alla går runt med lipsyler och ja hud & hår mår inte så bra av vintern helt enkelt. Därför jag är trött hela tiden oxå, D- vitamin ger energi...
Malin min syrra och jag har varit med om så mycket under vårat liv. Det mesta beror på att vi är trillingar med en bror också då. Det är en annorlunda vardag och vi har bestämt att börja med en hemlig sak, så vi planerar och har fullt upp med detta just nu. Malin pluggar jätte mkt, jag har nästan inget plugg så jag fokuserar myclet på musiken och detta lilla projekt. 😉
Igår var vi och simmade på idrottslektionen och det gick bra med min lunga denna gången, det gjorde ont, men inte lika farligt som förra gången då jag blev inlagd på sjukhus. Det är jobbigt att min lunga inte är bra än, så fort jag anstränger mig så gör det ont. Och det är det vi ska kolla upp på röntgen på måndag för att se varför jag fortfarande har ont. På söndag är det extakt ett år sedan olyckan...
Eländiga vinter vill inte försvinna. Den vill inte ge plats åt våren... Jag hatar vintern så mkt. Snön är det inget fel på, men det är kylan. Jag hatar att frysa. Så jag hoppas att snön smälter bort snart och att det blir varmare och vår. Längtar så till sommaren. Och med Malins och mitt lilla projekt så kommer den snaraste framtiden att bli goals 👌 Tzit som man säger haha ▪◽◾
Ha en bra torsdag allihopa 💕

Likes

Comments

Hej alla 😉
Förra veckan var jag sjuk och därför kom det inte upp någon veckans citat. Så därför kommer det två denna veckan istället.
⬛⬜◼◻◾◽▪💥💙💥▪◽◾◻◼⬜⬛
V.5 ~ The entire water of the sea can't sink a ship unless it gets inside the ship.
Similary, negativity of the world can't put you down unless you allow it to get inside you. ~
⬛⬜◼◻◾◽▪💥💙💥▪◽◾◻◼⬜⬛
V.6 ~ Jag föddes inte för din skull, och tänker därefter inte leva efter dina regler. Tycker du inte om mig, så är det ditt problem, inte mitt. Snackar du skit bakom min rygg, så kan du inte förvänta dig att jag ska vara ärlig mot dig. Jag bryr mig inte om du inte gillar mitt utseende, jag gör mig inte fin för din skull. Du kan kalla mig för vad du vill, men tro mig, jag vet redan vem jag är. Gå runt och skrik dina falska ord, du bevisar bara hur låg och patetisk du är. Gå runt och hitta på dina falska rykten, men både du och jag vet vem det är som ljuger & en dag så kommer alla att få reda på sanningen. Jag behöver inte 300 vänner för att kallas populär, jag har mina närmaste och det är dom enda jag behöver. ~

Likes

Comments

"Men han sa att det var du som startade branden..." Sa Valle och la armarna i kors. "Han sa att du har kidnappat mig?"
"Såklart jag inte har. Lyssnar du på vad som helst eller? Det kan vara en pedofil."
"Ja jag kanske tror på det eftersom jag aldrig får lämna skroten. Det känns lite mysko faktiskt. Johan är det sant?"
"Det räcker! Jag räddade dig och inget annat den kvällen. Försvinn nu!"
Valle sprang in och upp till sitt rum. Hon kastade sig på sängen och bröt ut i tårar.
"Varför beter han sig så konstigt?" Mumlade hon för sig själv.
Hon tog fram sin mobil och ringde upp nummret som nyss hade ringt henne.
"Valle! Vad var det som hände?"
"Är du säker på att du är min pappa?"
"Det är väl klart att jag är! Jag har letat efter dig i sju år utan framgång, nu äntligen hittade jag ditt nummer. Älskling vart är du?"
"Hos en man som heter Johan, vid en gammal skrothög någonstans"
"Va? Har du varit där hela tiden?"
"Pappa vart är du? Vart är mamma och vart är Hanna?"
"Älskling din mamma och din lilla vovve klarade sig tyvärr inte i branden."
Valle fick en klump av tårar i halsen. Hon hade inte alls tänkt på sin lilla familj sedan dagen för sju år sedan då hennes hus brann ner.
"Pappa... Vad ska jag ta mig till? Jag tror inte att jag får träffa dig för Johan"
"Vad är det för ett stolpskott? Klart vi ska träffas, oroa dig inte gumman. Jag kommer med en gång, jag tror jag vet vart den där skrothögen ligger"
"Åh! Pappa jag trodde verkligen att du var död! Gud så glad jag blir! Jag..."
Plötsligt smällde dörren upp och där stog Johan. Han var rasande.
"Sa jag inte åt dig att blockera idiotens nummer? Du kan glömma att du någonsin kommer att få träffa det där puckot."
"Valle är du okej?" Frågade hennes pappa oroligt från andra sidan luren.
"Jag är rädd pappa, kom fort!" Pep Valle.
"Jag kommer!"
Plötsligt blev allt svart för Valle. Hon vaknade upp några timmar senare i en mörk gammal källare. Hon blödde från huvudet och munnen och hon kände sig helt konstig i huvudet. Plötsligt slog det henne att hon var fast i en källare. Hon fick panik och började sparka och sprattla och skrika som en galning. Men hon satt fastkedjad i både händer och fötter. Plötsligt insåg hon att hon var helt naken och hur förbaskat kallt det var.
"Pappa!" Skrek hon allt vad hon kunde.
Plötsligt kom Johan fram ur mörkret och han hade en stor hemsk yxa med sig.
"Skrik hur mycket du vill snorunge, ingen hör dig här nere ändå. Du kommer aldrig att bli hittad"
Nu går det åt helvete tänkte Valle.
Samtidigt anlände Valles pappa till skrothögen som var helt övergiven.
"VALLE!" Skrek han med panik.
Han sprang omkring hela skroten och ropade och skrek, utan att hitta Valle.
"Helvete" Sa han med paniken i halsgropen.
Han slängde sig i bilen och ringde polisen som snabbt var på plats vid skrothögen. De spärrade av hela skroten och höll på ända tills det blev mörkt, sen åkte de till olika ställen för att efterlysa Valle och utreda hennes försvinnande och det var mer akut eftersom det kunde vara ett mord de hade att göra med.

"Sluta!" Skrek Valle med gråt i halsen. "Varför håller du på så här?"
"Håll käften skitunge" Sa Johan och gav Valle en örfil. "Du ska få en present av mig" Sa han och tog fram en munkavel.
"MMM!" Mumlade Valle.
"Vad sa du min lilla ängel jag hörde inte" Sa han retfullt och sparkade till Valle i huvudet.
"Fanskap som du ska fan inte ligga där och mumla, så håll käften nu annars slår jag in truten på dig"
Valle blev knäpptyst. Hon hade sån panik och hon önskade inget annat än att någon skulle komma och rädda henne nu.
"Nu ska du få en annan liten fin present" Sa Johan och tog fram en ögonbindel.
Valle började sparka och sprattla av ren panik. Fan, fan, fan tänkte hon.
"Sa jag inte åt dig att hålla käft?" Han sparkade till henne en gång till i huvudet och satte på en ögonbindeln.
Nu går det verkligen åt helvete tänkte Valle. Tänk om...
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Fortsättning kommer den 9/2 🔜🔜🔜

Likes

Comments

Valkyrie sprang allt vad hon orkade. Hjärtat bultade hårt i bröstet. Vart skulle hon ta vägen? Det var mitt i natten. Långt där borta över grantopparna såg hon rökpelaren som kom från hennes hem. Det fanns inget kvar alls. Inte ens hennes familj fanns kvar. Valle satte sig ner på en sten och tårarna började sakta att rinna. Plötsligt hörde hon hur det knakade till inne i från skogen. Hon blev livrädd. Hon tittade mot den riktning som oljudet kom ifrån. Hon hoppade högt när en man plötsligt tittade fram bakom en stubbe.
"Men lilla vän, vad gör du ensam i skogen mitt i natten?" Han gick sakta fram till henne. Han tog upp henne och bar henne in  i skogen. "Hoppas du mår bra lilla vän."

Valle slog igen motorhuven på den vita Kian. Hon stod kvar och funderade.
"Det måste vara något med katalysatorn" Sa hon och öppnade motorhuven igen.
"Det är mat!" Ropade Johan från huset.
"Jag kommer!" Ropade Vallle tillbaka.
Valle sprang mot huset som la på den stora bilskroten. Hon trivdes bra med Johan.

"Det måste vara något fel med katalysatorn" Sa Valle till Johan.
Han tittade djupt in i hennes ljus blåa ögon och log. Han tog en tugga av kycklingen.
"Hur kommer det sig att du är så duktig?"
"Haha" Sa Valle och log. "Det är ju du som har lärt mig. Det är ju du som är bra."
"Ja, men du är ju bara tolv år och är som en vuxen, en utbildad mekaniker redan ju."
"Haha" Sa Valle och log.

Efter maten fortsatte Valle med bilen. Plötsligt ringde hennes mobil.
"Det här är din riktiga pappa, jag lever faktiskt, jag dog aldrig i branden" Sa en otäck och mörk röst. "Mannen som har kidnappat dig startade branden..."
Valle satte tuggummit i halsen. Hon trodde inte sina öron, hörde hon verkligen rätt?
"Va?" Sa hon chockat. "Pappa?"
"Ja, Valle det är jag"
Just då kom Johan ut med sin verktygslåda och gick till sin bil för att fortsätta att laga den. Han fick syn på Valle och gick fram och gav henne en kram.
"Vem pratar du med min ängel?"
"J... Johan!" Hon gav mobilen till Johan.
"Det är någon som påstår sig vara min riktiga pappa" Sa Valle förvånat.
Johan kännde en rädsla blossa upp inom sig. Han tog skakigt mobilen och la på. "Fan."
"Vad gör du?" Sa Valle ilsket.
"Nu blockerar du det där nummret och raderar det totalt ur din hjärna!" Sa han och började gå med ilskna steg mot sin bil. Valle rusade efter.
"Men varför? Vem är han?"
"Det är en hemsk person som vill dig väldigt illa, om du pratar med honom i din mobil så kan han hitta vart du bor någonstans och komma hit och det min ängel vill du inte vara med om." Sa Johan så allvarligt att Valle blev livrädd.
"Men vem är han? Känner du honom?"
"Sluta fråga en massa och fortsätt jobba med bilen nu! Det är klart att det inte är din pappa! Han dog ju i branden!" Sa han argt. Han tog en hamare och klappade till bilen. Ett rejält hål i ena rutan gjorde han.
Valle blev stum. Hon hade aldrig sett Johan bete sig så konstigt. Vad var det för hemligheter han döljde?
⬛⬜◼◻◾◽▪▪◽◾◻◼⬜⬛
Fortsättning följer den 2/2 💥

Likes

Comments

Tjenare alla 👋

Idag mår jag ganska bra med tanke på allt som har händer i mitt liv just nu. Det är för att vissa dagar går allt bra och jag känner mig glad och vissa dagar känner jag att allt bara går åt helvete och då känner jag mig nere. Men de glada dagarna börjar bli fler. Och detta är helt okej för att alla har sina up's and downs. Det har hänt så väldigt mycket under en så kort tid. Från och med det att jag började gymnasiet så känns det som att en förbannelse har lagt sig över min familj. Fast allt elände startade för många år sedan. Redan när jag gick i åttan och blev deprimerad och blev tvungen att byta skola på grund av en jätte jobbig tjej som har mobbat mig sedan lekis. Jag får aldrig vara ifred för henne. Men 2017 har absolut varit det jobbigaste och tuffaste året. Redan i februari började det då jag spelade en innebandymatch och fick min lunga punkterad av ett brutet revben efter en tackling. Jag var inlagd ett bra tag på sjukhus och det tog många månader innan det var relativt bra igen. Det är dock inte 100% bra än då jag fortfarande får ont i lungan så fort jag anstränger mig, men detta har jag fått en tid för på sjukhuset att kolla upp. Efter det, i slutet av april och i början av maj så fick jag en infektion i magen, en abscess som de opererade bort. Jag var inlagd på sjukhus i två veckor. Jag missade fem nationella prov under den tiden. Så jag fick göra fem nationella prov på en vecka när jag kom tillbaka. Och i slutet av maj så skadade jag foten, dock lite oklart hur, en spricka eller en allvarlig stukning för jag fick ha ett aircast i några veckor.

Sedan hann jag knappt att börja gymnasiet innan abscessen i magen var tillbaka. Och jag valde ju natur programmet för att kunna bli vad jag vill efter gymnasiet och på naturlinjen så kan man inte vara varken sjuk eller borta en enda dag på grund av att det är genomgångar varenda dag. Jag var ju inlagd på sjukhus totalt fyra veckor under förra terminen. Jag missade alltså väldigt mycket. Och jag känner att jag inte pallar med naturlinjen längre. Jag fattar ingenting och det är tråkigt. Hade jag varit med på alla lektioner från början så hade det nog gått ganska bra nu, men tack vare abscessen så fick jag inte det. Jag känner att det inte kommer att funka. Jag sitter verkligen som en idiot på fysiken och kemin, försöker verkligen att fatta, men min hjärna kopplar inte. Det är bara matte i alla tre natur ämnena och en sån himla massa bokstäver, formler och olika begrepp som man ska hålla reda på och det blir för mycket för min hjärna som bara kokar gröt av det. Så jag har tänkt mycket och pratat runt med lite folk och vi har bestämt att med tanke på min ögonsjukdom och allt annat som hänt och för att min hjärna bara kokar gröt, så är inte natur rätt program för mig. Jag kommer att gå kvar denna termin och jag har fått alla kemi och fysik lektioner borttagna. Så jag får en ganska lugn vår att fokusera på alla de andra ämnena istället. Jag kommer att få en massa hål i mitt schema och då fokuserar jag på musiken.

Jag bytte ju skola i åttan (läs början av inlägget för att veta varför) och det kändes mycket bättre. Jag gick ut nian med A i fem ämnen och det var just i fysiken, kemin, biologin och matten också… och därför känner jag att när jag sitter på lektionerna och verkligen inte fattar ett skit, asså det tär på en. Speciellt när jag aldrig hela mitt liv har fått ett F på ett enda prov någonsin och får tillbaka mitt kemiprov med ett F… Jag bröt ihop totalt. Jag försökte och försökte, men min hjärna kokade både mos och gröt av alltihop och jag kände redan då att natur var fel linje för mig. Till hösten börjar jag på samhällsprogrammet. Detta känns så bra och med tanke på allt som hänt 2017 så orkar jag inte med naturlinjen helt enkelt. ❤

Likes

Comments

Hej alla goingar ❤
Idag har jag varit med om något sjukt! Idol redaktionen är på en resa genom Sverige och letar talanger innan den stora audition äger rum senare i vår. De håller i mingelkvällar i olika städer. De som änmäler sig får en chans att träna och få professionell feedback och respons. De filmar och kommer inte att glömma en till den stora audition. En liten bonus till audition sen helt enkelt. Jag anmälde mig och valde att sjunga 'Don't let me down' - The Chainsmokers. Jag var trea och har sjungt. Så grymt kul och mysig stämning. Direkt efteråt blev jag intervjuad av två killar från redaktionen av Idol. En häftig känsla. De intervjuade bara tre stycken av alla oss 13 som körde. Och de andra två var riktigt bra, så då måste jag också ha varit det haha, alla som lyssnade sa att jag var jätte bra. Känner mig helt upprymd. Så glad och sprallig. Nu väntar jag på att få min feedback och respons och då kanske jag ska sjunga en låt till om en stund. Sjukt kul ❤

Likes

Comments

En sprillans ny roman är på gång. Här får du en spännande trailer ☀

Det var varmt och luften var tjock av rök. 5 åriga Valle lyckades ta sig ner för trapporna och ut ur huset. Hennes hjärta dunkade skräckslaget i bröstet. Tyst såg hon på hur hennes barndomshem brann ner till grunden och allt hon ägde och höll kärt försvann med den. När husgrunden rök och det bara var ruiner kvar av huset reste hon sig upp och tårarna rann tyst i natten. Hon ville leta efter sin familj och sprang ut i den mörka skogen och gick vilse. Efter en stund dök det upp en man som hette Johan och plötsligt var hon inte ensam längre. Johan bodde på en gammal bilskrot och lärde Valle att fixa med bilar. Valle växte upp hos Johan och han tog hand om henne som sin egen dotter. Han berättade om den där natten då hennes hus brann ner för henne, men han höll sig inte riktigt till sanningen. Åren gick och Valle blev 12 år. En dag fick hon ett telefon samtal som förändrade allt på bara ett ögonblick. Johan var inte den som Valle hade trott att han var och hon fick vara med om hemska händelser som ledde fram till en gräns då Valle nästan dog. Vem var det som ringde den där kvällen? Vad var det som Valle fick vara med om? Varför gjorde Johan som han gjorde? Kom Valle någonsin över händelserna? Vad hände med Valles familj när deras hus brann ner den där natten för 7 år sedan? Kunde hon någonsin lita på någon igen?

Det får du läsa om i romanen ’ingen ser’ som kan läsas här på bloggen med en ny del varje fredag. Med start den 26/1 ☀

Det vill ni inte missa ➡ SOON ➡ Ingen ser 🔥

Likes

Comments