Ett helvete i huvudet

Psykisk ohläsa, HÖST 2020

Go kväll mina fina. Hur mår ni idag? Jag mår sådär. Min lycka Idag har vart Luna.

Jag har haft ett tufft dag psykiskt, som jag skrev här om dagen så har jag känt av mycket ångest men nu de senaste 24h har det vart riktigt jobbigt och det är tur att jag har Luna, hon är mitt ljus just nu. Jag vill poängtera att under tiden Luna har vart vaken så har jag absolut inte visat min ångest för henne, jag har försökt att vara aktiv med henne och för att jag mått så dåligt idag så åkte vi hem till min mamma på eftermiddagen. Då brukar jag bli bättre och Luna älskar sin mormor så mycket så vi båda mådde bra utav det.

Men med mig då? Allt började går kväll när jag satt och pluggade. Jag tappade all koncentration och började få svårt att andas, det var ångesten som satt på bröstet och vägde 100kg. Jag började tänka katastroftankar som att tänk om något händer Luna, tänk om hon slutar andas, hur ska livet se ut då? Tänk om någon olycka händer henne när jag inte är med. Ja jag tänkte verkligen allt hemskt. Jag kunde inte sova och försäkrade mig om att hon andades hela tiden. Jag vet att dessa tankar går igenom alla föräldrars huvuden men igår var jag verkligen så rädd att förlora henne, även om jag vet att det är högst osannolikt. Jag somnade vid 2-3 någonstans med Luna i mina armar, jag var tvungen att känna hennes andning. När vi vaknade var jag allmänt nere och trött, efter någon timme somnade både jag och Luna igen. Egentligen hade jag behövt pluggat inför morgondagen men jag behövde sova. När vi vaknar har vi en jättemysig stund, vi läste massa böcker, kollade på regnet och lekte en massa. Det var verkligen så mysigt och jag försökte glömma bort gårdagens tankar. När Luna somnade för sin andra vila efter lunch så kom tankarna tillbaka, jag gick och kollade hela tiden så hon andades och kunde verkligen inte plugga. Jag pratade med mamma om detta och hon vet att jag mår bättre av att komma ut ur huset så hon sa åt oss att komma dit. Och tack mamma för det. Nu mår jag mycket bättre <3

Vi åkte och åt, åkte hem till min mormor på kaffe och pratade lite. Jag kom även fram till att jag mått såå himla psykiskt dåligt de senaste gångerna jag har haft mens, och idag kom den. Förklaringen. HUR kan man må så dåligt psykiskt när man har mens, jag kan verkligen inte förstå det. Någon annan som känner igen sig? Ikväll känns allting mycket bättre, jag är så tacksam för att Luna är en sån frisk och glad tjej!

För alltid er, Emmy Andersson

Gillar

Kommentarer

  • Instagram
  • Nouw
  • Snapchat
  • Twitter