Hej igen alla nära och kära!

Det var ett tag sen jag skrev senast och det som har hänt har ju delvis Emmy skrivit, men vi har hunnit med en del till. När vi hade varit vid dem fantastiska vattenfallen så stannade vi två nätter i Foz do Iguacu och gjorde den andra dagen en utflykt till en Bird Park som ligger precis vid fallen. Och även om man inte är galen i fåglar så är det häftigt att få se så många för oss sällsynta och färgglada fåglar. Och något som jag definitivt tar med mig ifrån parken är att jag äntligen har fått se kolibris med mina egna ögon. Satan vilka häftiga varelser. Dem var i ett rum tillsammans med stora och vackra fjärilar men det gick knappt att se dem. Men om man kollade upp i taket så såg man ibland något snabbt swisha förbi. Otroligt.
(Ni kanske ser den sittandes i hjulet på den första bilden)

Dagen efter bestämde vi oss för att lämna Brasilien för denna gången och vi tog bussen till Posadas i Argentina via ett stopp i Puerto Iguacu där vi gick igenom kontrollerna. Det var en bussresa på 6 timmar och dem var ganska smärtfria. Igårkväll kom vi fram till Posadas där vi egentligen bara sov för att vi nu har bestämt att vi vill besöka ett land till som vi på förhand inte hade planerat. Så imorse tog vi bussen för 16 kronor för oss bägge in till Encarnacion som ligger i Paraguay. Där vi befinner oss just nu.

Man kan beskriva Encarnacion som ett ställe där man shoppar kläder/elektronik eller besöker forntida byggnader. Det finns otroligt mycket shopping här och idag ägnade vi dagen till att strosa omkring bland alla stånd och butiker. Resultatet blev tre par byxor till undertecknad och en baddräkt till Emmy.
Innan dess hade vi hade delat på en grym måltid med pommes, underbart potatismos och ett otroligt kött.

Efter detta skulle vi ta oss hem men vi råkade sätta oss på en buss som vi inte visste vart den skulle ta oss. Det visade sig att den gick utanför Encarnacion och istället för att det tog knappa 10 minuter till hotellet så tog det istället en dryg timma med en lång stunds åkande bland lokalbefolkningens bostäder och det var häftigt att få se hur dem bor här. Vi betalade 7 kr för oss bägge för en tur som man skulle kunna kalla för en guidad tur utan guide.


Det är inte lätt att ställa om hjärnan mellan alla valutor då en Real i Brasilien är värd 2.6 svenska ungefär och Pesos i Argentina är mindre värda än den svenska. Men när det kommer till Guaranin som Paraguayanerna (eller vad det nu kan heta) använder så är 1 svensk krona värd ungefär 700 G och det blir svårt att tänka hur mycket allt ska kosta. Jag gillar inte riktigt när man ska betala för en natt på hotell och det kostar 300 000. Det känns märkligt att göra ett utdrag på en miljon för att ta sig runt några dagar här.

Men det är sånt man får acceptera när man vill resa runt och jag vill säga att vi har det väldigt bra här borta. Ingen längtan efter snön, även om vi mest har det molnigt här borta så är det skönt att gå runt i shorts varje dag. Det ska ni veta!

Hoppas att alla mår bra och tar hand om varandra under tiden vi är borta. På återhörande!

//Calle

Likes

Comments

Hej på er!

Bussresorna gick förvånansvärt bra, jag (Emmy) sov faktiskt större delen av sista bussresan och fick mig därmed en god natts sömn. När vi bokade sista biten lyckades vi inte göra något eget val av platser men det blev jättebra, längst fram i bussen så att vi kunde se över busschauffören hela tiden. Extra spännande eftersom att trafikfaror inte verkar existera för chaufförerna, vi stålsatte oss flera gånger när vi körde om lastbilar i kurvor med 0 sikt. Flera gånger var mötande bilar tvungna att stanna till eller köra förbi i vägrenen.

Vi kom fram till Foz Do Iguazu klockan 16 och fick reda på att inträdet till vattenfallen var klockan 17. Vi smörjde på lite solkräm och sprang ut för att ta en taxi men blev stoppade av hotellägaren som hade ett samtal redo, han ringde alltså en taxi så att vi skulle hinna. Vi har faktiskt valt att sova här en natt till eftersom att han kan hjälpa oss med precis allt.

Vi kom fram till fallen med 5 minuters marginal innan kassorna stängde och det var guld att vi gjorde det, det innebar att vi var relativt ensamma i parken. Först fick vi gå ombord på en buss likt en hop-on hop-off buss för att ta oss en bit genom regnskogen.

När vi stannade och gick av blev många på bussen chockade eftersom att vi valde att gå av när man fick gå sista biten själv genom skogen istället för att åka hiss. Men vi ville gärna uppleva vattenfallet på långt avstånd också och upptäckte att det inte alls var lång promenad men väl värt varenda svettdroppe.

Idag 17/2 regnar det här, det är som att regnet förföljer oss. Men vi hänger inte läpp, finns en del shoppingcenter och en fågelpark som står på schemat idag.
På återseende!
/Emmy

Likes

Comments

God eftermiddag önskar vi från ett regnigt Brasilien.

Vi är kvar på paradisön Ilha Grande, men något paradis fick vi dessvärre inte uppleva här och det ser inte ut som att vi får den möjligheten ikväll heller. Det har nämligen regnat konstant sedan igår klockan 13, vilket nu blir över ett dygn. Ni ska veta att det inte regnar lite när det regnar här, det är som att himlen öppnat sig och just nu känns det faktiskt svårt att tro att det finns mer vatten att tillgå.

Vi har dock njutit av att det inte finns någonting att göra, igår strosade vi runt nere i byn i badkläder och bytte sedan boende till en stuga uppe i djungeln. Vi sov en stund på eftermiddagen och när vi vaknade var stormen i full gång, internet, elektricitet och vatten hade försvunnit från huset. Ni kan väl ana att det var gasspis i huset, det är tydligen det som gäller häromkring. Det blev alltså ingen middag för oss igår, som tur var hade vi kakor som vi tryckte i oss innan vi somnade vid klockan åtta. Vi tog, trots att vi gick och lade oss tidigt, sovmorgon och vaknade till att stormen lagt sig och det ösregnade ”bara”. Vi börjar bli lite rastlösa men ser till att göra denna dagen till fixardag, bokar lite kommande utflykter och ser till att vi vet vad vi ska göra i Argentina.

Vi förvarnar redan nu för att det troligtvis inte blir något inlägg imorgon, vi ska åka buss i 7 timmar till Sao Paolo men har bestämt att vi är klara med Brasilien så vi har bokat en nattbuss från SP direkt till Foz Do Iguazu och den Argentinska gränsen. Den sistnämnda bussen tar lite mer än 17 timmar.

Update: Vi fick igång gasspisen och lyckades laga spagetti till frukost imorse.

Likes

Comments

Hej på er!

Nu har vi äntligen kunnat landa lite efter ett kämpigt dygn. Vi har hållit humöret uppe relativt väl även om tålamodet prövats en hel del det senaste.
Först och främst måste man förstå att det är karneval i Rio, vilket innebär sjuka mängder folk och mycket party. Vilket är fantastiskt, vi älskade verkligen känslan i stan men det har också en baksida vilket vi fick reda på igår kväll. Vi satt nämligen på vårt hostel och skulle boka denna nattens vistelse, vi visste inte vart vi ville åka eller hur vi skulle ta oss någonstans. Bara det var lite kämpigt med riktigt kasst internet och ingen engelsktalande personal.

På hostelets innergård satt ett stort gäng unga locals som festade rätt harmlöst till en början, men sen gick det över allas gräns när de började ha sönder saker och testade vem av de i gänget som kunde låta mest likt ”första måndagen i månaden”-larmet. Vi måste ändå medge att en av killarna lät omänskligt högt och var bra på det. Vi brydde oss egentligt inte så mycket om det, båda var helt slut och ville helst bara sova. När vi äntligen fick det och skulle gå i i vår bäddsal hittade vi en rumskompis hulka som ett djur på golvet cirka 20 cm från där Calle skulle ha lagt sitt huvud. Mannen var hög som ett hus och kunde knappt prata men fick fram ”what’s wrong?” när jag frågade om han var okej. Ingen av oss kände riktigt för att bo tillsammans med honom, han kunde ju inte ens ställa sig upp på egen hand. Lång och varm dag, stress med boende för nästa dag och stökig atmosfär var ingen bra kombo för mig. Och lägg dessutom till att vår granne i världens minsta sovsal är läskigt påverkad av okänd substans, det blev helt enkelt för mycket för mig och jag fick panik. Första prövningen är nu avbockad. (Vi lyckades somna)

Imorse tog vi en minibuss 3 timmar söderut för att hoppa på en båt till Ilha Grande, vi kände att en ö utan bilar och utan stök är vettigt efter ett gäng långa dagar i Rio. Vi bokade boendet imorse via Hostelworld, en hemsida som många använder här och som finns överallt. Men tydligen har de ingen kontakt med de boenden som finns uppe på deras hemsida, vi upptäckte nämligen att det vi bokade inte har något samarbete med den sidan och att någon annan lagt upp i deras namn. Så då var vi utan boende på en dyr ö, perfekt va? Personalen berättade att flera hade råkat ut för samma sak och att de inte hade någon aning om vad som hänt, vi har kontaktat Hostelworld och väntar på svar. Prövning nummer två avbockad.

Vi hittade till slut ett riktigt bra hostel och skulle helst bo här hela vistelsen, men det fanns bara ledigt en natt. Imorgon när vi vaknar blir vår första prio att hitta ett boende.

Lite spänning i vardagen är inte fel ska ni veta, vi har riktigt roligt ändå och skrattar åt hur allting kan gå så fel på bara några timmar.
/Emmy

Likes

Comments

Hej alla svenskar och dylikt!

Vi har det bara bra här borta i värmen. Jag har lärt mig på nytt att man aldrig ska lita på väderappar. Det står att det ska regna och blixtra i stort sett varje dag. Men likt förbannat så ska är det klarblå himmel och sol varje dag när vi vaknar. Det pendlar mellan 30-35 grader på dagarna och på kvällarna svalnar det av till 27-30 så att man nästan funderar på att ta på sig en varm och härlig fleecetröja. Men det är inget att hänga läpp över, det är bara att slänga av sig t-shirten på förmiddagen och lägga sig på stranden och gassa i några timmar varje dag. Givetvis blandat med bad i det otroligt sköna vattnet som dem har här. Jag kan inte säga annat än att jag älskar det.

Igår den 10/2 var började vi kvällen med att ta en bit mat på en restaurang för att sen gå ner med en sarrong och lite gott till stranden där vi slog oss ner och hade det jättemysigt. Efter det bestämde vi oss för att testa på att joina carnevalen lite mer på deras villkor. Vi frågade i receptionen om tips för oss turister under dessa tider och hon rekommenderade oss att gå till en nattklubb som ligger 3 kvarter bort. När vi hade suttit någon timma på stranden så gick vi bort till klubben och där blev vi kvar. Fantastiskt kul att testa på något nytt när man är borta såhär och som vi dansade, herregud! Vi dansade med såväl brasilianare, australiensare, kanadensare osv..

Idag mådde vi som vi förtjänade efter en natts festande och vi valde som vanligt att gå ner till den så välbesökta stranden med ungefär utan att överdriva 100 000 badsugna nu under carnevalen, i några timmar och äta bröd med banan som är lite av favoriten för oss bägge. (BANANERNA ÄR TO DIE FOR!!!!)

Ikväll har vi varit borta vid den berömda trappan och gått på lite matmarknad. Nu är vi helt slut och sitter och funderar på vad vi egentligen ska göra imorgon när vi inte längre ska vara i Rio och måste röra på oss för att vi har ingenstans att bo. Men det löser sig säkert..

På återseende kära läsare!
//Calle

  • Brasilien, Calle

Likes

Comments

Hej!

Det var mitt ansvar att blogga igår men jag somnade som en stock när vi kom hem till lägnheten.
Vi hade en tuff dag igår, värmemässigt alltså. Det var otroligt varmt och vi bestämde oss för att Christ the Redeemer är ett bra alternativ, fråga oss inte varför men så blev det. Tillsammans med flera hundra svettiga turister försökte vi ta bilder på statyn utan att knuffas för mycket. Vi vet inga exakta temperaturer men kan garantera att gradtalet var en bra bit över 30. Mina nära kan ju ana vad som upptäcktes på kvällen om inte värmeutslag, jippi!! Jag är inte bitter, jag lovar! Men jag vänjer mig aldrig vid hur mycket det kliar när man ska sova.

Vi har bott så himla bra precis mellan Botafogo och Urca, nära ett militärområde vilket gör att det var säkert vart vi än rörde oss runt lägenheten. Det är också nära till precis allt, så om någon ska till Rio kan vi varmt rekommendera det området. Det är stora kontraster mellan områdena här. Vi träffade några svenska killar i en mataffär som berättade att de vaknat av skottlossning nära där de bor, medan vi blev förvånade när inte vakten vid övergångsstället jobbade efter midnatt.

Vi har det riktigt bra ska ni veta.

/Emmy

Likes

Comments

Hej alla vänner!
Efter en förstadag med en massa intryck och händelser igår så somnade vi lagom runt 21 och idag vaknade vi inte förens 8.30. En god natts sömn i en skön säng var nog precis vad vi behövde.
Idag började vi dagen med att gå till en liten affär och köpa frukost att ta med till en liten strand som vi satt och åt på våra sarronger. Underbart. Efter det har vi varit uppe på Pão de Açúcar, eller Sockertoppen som vi säger i Sverige. Vi åkte linbanan upp till skillnad från de två krigarna som klättrade upp. Även fast dem får precis samma fantastiska utsikt som vi så ska dem ändå ha cred. Men som sagt, utsikten var något helt nytt för mig som inte är så erfaren av att resa. Man såg över Rio de Janeiro på ett så häftigt sätt. Det uppmanar jag alla till att göra!

Efter att ha varit där uppe så fanns det inget annat än bad i våra skallar. Så vi tog en taxi bort till Copacabana och la oss där och solade. Det blev några dopp i havet även om den röda flaggan vajade. Men alla andra badade så den hindrade inte oss heller. Anledningen antog vi vara dem höga vågorna som låg mellan 1-2 meter. Som sagt så stoppade det inte oss eftersom att det är så skönt att få bli som ett litet barn igen när man hoppar genom dem stora vågorna bredvid ett gäng brasilianare och någon som surfar tätt intill. På stranden blev vi kvar i lite drygt 3 timmar och nu är vi tillbaka i lägenheten och har fixat oss inför att åka in till stan och få i oss något gott innan vi lägger oss.

Jag tänkte ge alla som vågar en utmaning. Ni ska om ni vill kommentera vad ni tror Calle tänker på när han sitter och kollar på sin tomat. Gör gärna det i kommentarsfältet!


Bild 1: Calle och tomaten
Bild 2: Sockertoppen
Bild 3: Skapelse av sand
Bild 4: Calle och Emmy framför Copacabana och Rio

Tills vi hörs igen, ta hand om er!
// Calle

  • Calle, Brasilien

Likes

Comments

Hej,

Nu sitter vi på en bar på Copacabana beach och tittar på fotbollsträning och har det gott. Vi blev jättesena från Paris imorse på grund av snökaos, men vi kom fram helskinnade och båda lyckades faktiskt sova 9 timmar på flyget.

Vi möttes av ett skyfall vid Rios flygplats och fick illa kvickt försöka lista ut vad man gör i Rio när det regnar. Till vår glädje tittade solen ut när vi gick ut från lägenheten, som för övrigt verkar jättebra. Vi har valt att hyra ett rum via AirBNB de första nätterna, allt verkar än så länge toppen bortsett från att de har gasspis och när vi frågade hur man gör var svaret ”som vanligt”. Det blir alltså ingen matlagning för vår del de första tre dagarna.

Eftersom att solen har visat sig från sin bästa sida i några timmar har vi hängt på stranden och gått en långpromenad. Jag undrar när vi ska börja förstå att vi är framme och att vi inte ska hem på ett bra tag. Just nu är vi inne i vanligt semestermode, tar dagen som den kommer och myser. Men det kanske ska vara såhär.

Efter en dag i Brasilien har vi lärt oss följande:
1. Vädret litar vi inte på, helt plötsligt droppar det från blå himmel.
2. Antingen är brassarna riktigt duktiga på engelska, eller så vägrar de säga ett enda ord även om vi förstår att de förstår. Om det är såhär fortsättningsvis kommer vi att kunna lägga till kroppsspråk på våra CV inom kort.
3. Min spanska kommer vi inte heller långt med, vi trodde att spanska skulle vara lätt att komma runt på här men än så länge har det inte gått bra alls..
4. Rio är farligt om man inte är på sin vakt. Vi har fått lova vår lägenhetsvärd att vi inte är ute och går när det mörknar. Tur att taxi är billigt!

/Emmy

Likes

Comments

Hej,

Nu sitter vi på planet till Rio, äntligen. Calle somnade så fort vi satte oss ner på den korta flighten från Landvetter till Paris, och jag insåg redan då att det kommer bli en lång resa.. Tack och lov har vi sett till att den sista biten nu från Paris till Rio är över natten, förhoppningsvis lyckas vi båda två sova och när vi vaknar imorgon är vi framme.

Dessa timmar på Charles De Gaulle har varit hopplöst panikslagna, det har varit snökaos i Paris idag och många plan var sena och det var mycket folk i rörelse. Dessutom har jag missat mitt VISA-kort i stressen tidigare idag, det måste ha legat bredvid plånboken som jag tog det sista jag gjorde innan vi åkte hemifrån. Som tur är har både jag och Calle fler kort med oss, så vi klarar oss fint. Men jag kan inte låta bli att skämmas en smula, skönt att strula till det redan första dagen på resan. Haha..

Vädret ser tyvärr ut att vara riktigt tråkigt imorgon, regn och åska väntas. Jag håller tummarna för att IPhones väderapp visar fel, att vi vaknar upp utan regn. Äsch, vi ska nog kunna se till att hitta på något kul även med regn. Det blir inte värre än denna vintern i Göteborg.
Vi ska försöka uppdatera så mycket som möjligt under resan. Det lär publiceras en massa bilder framförallt.

Snart framme!
/Emmy

Likes

Comments