En övergiven sång som spelar för mig gång på gång, vill övertala mig att allting kommer ordna sig.

Idag är de exakt två veckor tills jag åker. Nervositeten stiger, nyfikenheten ökar och känslan av att veta att jag kommer befinna mig i en stad jag älskar gör mig alldeles förväntansfull.

Även att mitt liv är så stressande och att känna den pressen på allt som måste göras nu innan och att allt runt om kring i allmänhet tar så mycket på en så har jag bestämt mig för att inte låta de förstöra den förvänatnsfulla resa/ äventyr som jag faktiskt har att se fram emot. För de tär bara på en och man orkar inte ta mer negativa effekter på allt runt omkring.

För något jag inte är eller verkligen inte vill vara är en sur och bitter och negativ person. Usch för sånt. För jag är inte sån alls egentligen. Jag älskar att skratta och se glad ut och bara vara på toppen och vara glad åt allt och alla. Sån är jag och de är sån jag vill vara. Men vill också bara tillägga att jag har världens bästa familj och vänner. Kan inte vara allt annat än lycklig över att jag har dem. Ni är allt. Xx

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229