När kroppen säger ifrån

Emmy

Det kan vara riktigt klurigt att förstå sig på en annan människa. Speciellt när den människan inte berättar om sina tankar eller känslor. Jag är den människan som hellre håller allt inne, men hjälper mer än gärna folk i min omgivning.

I över ett år har jag haft symtom som tyder på en stressad livssituation. Men aldrig har det känts som det gör nu. Jag har upplevt ångestattacker, min kropp säger ifrån på allvar. Jag är rädd att jag ska få uppleva panikattacker. Läkaren sjukskrev mig direkt.
Dessa oroskänslorna m.m. har jag bara skjutit bak i huvudet. Trots att min hälsa förvärrats med illamående och kräkningar, urinvägsinfektioner som inte gick över, extrem huvudvärk samt extrema menssmärtor som inte är normalt för mig - så struntade jag i det. Detta är inte ens allt, det är urval.

Igår fick jag EXTREMA magsmärtor. Det går inte ens att förklara hur intensivt det var. Jag gick från vardagsrummet till sovrummet, och kände hur det "drog" i övre delen av magen, typ ovanför naveln. Jag la mig i sängen och hoppades att jag inte skulle få mer ont - men jo. Det slog till så hårt, jag började till och med att gråta, och det gör jag sällan av smärta. Jag kunde inte andas, för utandningen var så fruktansvärt plågsam. Min pojkvän var nära att ringa ambulansen 3 gånger så ont jag hade.

Nu när jag får min vila, och min kropp slappnar av - då går den bananas. Jag är så himla trött, både kroppsligt och mentalt. Försöker att aktivera mig så gott det går, så att jag gör mig trött "på riktigt", och inte bara ligger hemma i sängen.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229