My precious cat

Det är en hel del grejer som hänt här i maj. Det som satt mest spår är att min älskade katt, Tiffy, fick fara till himlen. Det är så hemskt att vi människor egentligen kan ta det beslutet. Att avsluta någons liv. Jag tror att det var det jobbigaste beslutet jag nånsin tagit, och fått mig att tvivla på om jag ens vill ha fler djur i framtiden.
Tiffy fick jag när jag var nio år gammal. Jag har så många och underbara minnen med henne. Hon har aldrig nånsin rivit eller bitit mig. Hon var så otroligt snäll, och ville bara oss väl. Förra året så försvann hon i ca en vecka, och var väldigt illa däran att vi trodde vi skulle förlora henne då. Men hon repade sig, tack och lov.
Men detta året har bara gått utför. Öronproblem, tandkött och tandproblem, sköldkörtelproblem och andra ålderstecken. Hon var inte sig själv, ville inte äta på eget initiativ, och hade ont. Medicinerna lindrade knappt ens. Det enda som var på bättringsvägen var sköldkörteln, men allt annat blev bara värre och värre.
Så mamma och jag fick ta beslutet att låta henne somna in. Det var så fruktansvärt.

14 år blev min ögonsten. Jag har redan hennes tass tatuerad på höger ben, men jag vill nästan göra något mer. Jag kan inte beskriva hur mycket hon betydde för mig.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229