ÄLSKADE FARMOR

Den fjärde i tredje kommer förevigt vara förknippat med sorg för mig.
För ett år sedan så förlorade jag min fina farmor så hastigt att jag inte trodde på det först.
Samtalet från min mamma kändes så fruktansvärt tungt, som att en vikt på två ton föll över mig. Jag förlorade kontrollen, och försökte återfinna andningen som jag tappade. Det var som en dimridå framför mina ögon av alla tårar som fyllde dem. Min pojkvän kramade om mig och försökte trösta mig i allt kaos. Jag visste inte var jag skulle ta vägen tills min mamma kom och hämtade mig.

När jag ringde upp min pappa kunde knappt någon av oss säga ett ljud. Vi båda visste att det var för sent. Även om vi inte ville tro på det.
Vägen till sjukhuset kändes oändlig. Som att vägen bara blev längre och längre för varje kilometer.
Läkarna tog emot oss och ledde oss till ett likadant rum jag bara 2,5 år tidigare suttit i när min morbror gick bort. Med hjärtat i halsgropen gick mamma och jag in i rummet. Blicken jag fick av min farfar var förödande. Pappas sorg i ögonen var så stark. Farmor var borta, hon finns inte längre.
Det var så obegripligt trots att det var så nära.
Vi alla grät.

Efter en stund blev vi insläppta i ett av de fina rummen de gör i ordning efter dödsfall. Där låg hon på sängen, fridfull men kall. Rummet var fint och harmoniskt med tända ljus och änglar på skänken bakom sängen. Det var fortfarande så overkligt, för allihop. Det såg ut som att hon låg och sov, men att hon äntligen fått ro.

Jag kommer ihåg det som om det vore igår, och ändå har det redan gått ett år. Ett år som varit fruktansvärt tomt men med mycket kärlek. Jag är så oerhört tacksam över att min farmor hann se mig 100% lycklig innan hon lämnade oss.

Jag saknar dig, älskade farmor. Vila i frid <3
25 December 1951 - 4 Mars 2017

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229