HejHej! Igår vid kl 4 kom jag hem från dagens jobb och jag satt och kollade på Leif & Billy på SVTplay, skitroligt program verkligen. Tog mig en kopp varm choklad också, det är så jävla gott efter en kall dag utomhus. 💕

Jag fick en tanke i huvudet som jag tänkte skriva om: Tränar man för att få en ''vacker'' kropp så tränar man av fel anledning. Det är nog sammanfattningen av hur jag känner i allmänhet om träning och jag känner att det är jättemånga som tränar för att bli smala, vilket jag inte alls tycker borde vara prio 1.

Jag är ABSOLUT ingen fitnessexpert och jag är inte välutbildad inom området, jag delar bara med mig av mina åsikter. Vill ni läsa en mera utbildad människa så rekommenderar jag Sara Dahlström (fitnessfeministen.halsafitness.se), jag följer henne på instagram och hon är verkligen helt underbar. Även Stina Wollter och Linnea Claeson (hennes konto assholesonline på instagram) är stora inspirationskällor för mig.

Träning och fitness ska vara nånting kul och givande för personen, det ska inte finnas ett inre tvång. Det är ju som med mycket i livet, det blir mycket bättre om viljan och lusten finns. Jag tycker att man ska ha rätten att älska sin kropp hur den än ser ut, och jag tycker inte riktigt den rätten finns idag.

På vägen hem från skolan (efter en extremt kort dag) hörde jag något väldigt bra på radion, dom sa ungefär såhär, om du inte tycker om hur jag ser ut, så är det inte mig det är fel på. Det är ditt sätt att se på mig som är fel. En väldigt smart tanke tycker jag. Beauty is in the eye of the beholder, kanske är en klyscha, men absolut sant. Det finns ingenting som säger att det är hälsosammare att vara smal, förutom kanske ökad risk för hjärt och kärlsjukdomar. Men jag ger mig fan i att det inte är nån människa som sett på en rökare och känt sig tvungen att gå fram till personen och säga hur farligt det är att röka, det kan ju faktiskt leda till cancer! Inte en superbra jämförelse, men jag tror ni fattar poängen.

Jag tycker det är så synd att det ska vara på diskussion om människor ska bli respekterade oavsett hur dom ser ut, när ska folk lära sig liksom?? Jag tycker att det är helt sjukt att människor tror ärligt på att de inte är älskvärda för att de är större än andra. Vi är alla människor liksom och vi sätter våra egna gränser för vad vi tycker är fint. Vem är det egentligen som sätter upp alla dessa löjliga ideal som så många människor strävar efter? Vem var det som bestämde att det vackraste som finns är att se ut som om man inte gör annat än att träna och äta tomater och avacados hela dagarna? (se bild nedan)

Jag tror att man blir lyckligare av lagom. Lagom med träning, lagom med diet-fokus, lagom med lata dagar. Vissa älskar ju kanske livsstilen att äta väldigt nyttigt och träna mycket för att få en vältränad kropp, och det har jag inget alls att säga emot, folk får ju göra som de vill, det är ju hela grejen.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta, men jag tror jag fick fram min poäng. Inser att det här inlägget blev mest om kroppsideal faktiskt, inte så mycket fitness. Aja😋


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Paris var verkligen superfint! Jättemånga urgammla byggnader och en massa historia och kultur. Jag måste tyvärr göra er lite besvika dock, dessa bilder är inte fräscha. De kommer från en 5 dagar resa under augusti 2016, men jag kan inte tänka mig att Paris har ändrats drastiskt på två år. Jag tänkte iallafall dela med mig av lite tankar och hur min upplevelse av Paris 2016 var.

Efter att ha läst franska revolutionen i skolan är jag särskilt inspirerad att åka till Paris en gång till, med Michael. Både han och jag älskar historia, och Paris är ju full av just det. Det är ju även en väldigt romantisk stad, och jag har läst några år franska, så det skulle ju underlätta lite. Fransmännen verkar inte jätteförtjusta i att prata engelska.

Under min första Paris-resa så besökte vi mest de stora turist-attraktionerna. Vi var ett ganska stort sällskap, 6 personer totalt och vi bodde i vackra Montmartre, nära Sacré-Coeur.

Eiffeltornet, duuh, dock gick vi bara förbi det ett par gånger. MYCKET större i verkligheten än vad jag hade tänkt mig. Sacré-Coeur, vi var två stycken som ides ta trapporna upp för utsiktens skull, vilket var helt fantastiskt. Den första bilden visar utsikten där man bakom tornet kan skymta Eiffeltornet. Jag kommer inte ihåg hur många trappsteg det var, men jag tror kring 200-300 ungefär, räknas det som en workout kanske? 😅 Det var inte bara en lång, smal spiraltrappa hela vägen upp, utan man fick gå på utsidan av byggnaden också.

Notre Dame har jag inte så mycket minne av faktiskt och jag la inte in en bild i detta inlägg. Supervacker katedral, och var det inte där Napoleon kröntes? Jag har för mig det, men det visse jag såklart inte då. Om jag tänker tillbaka så hade jag faktiskt väldigt dålig koll på fransk historia, och även fast jag är superduper glad att jag fick chansen att åka dit så skulle jag önskat att jag hade lite bättre koll på Paris historia och kultur.

Vi spenderade ett antal timmar på Musée D'Orsay och tittade på boobs gjorda av sten och VI MISSADE VAN GOGH! Vi hann inte, när det var dags att samlas igen så hade vi kollat på så mycket annat, så då var det för sent. Aja, inte mycket man kan göra åt det. Vi var inte till Louvren, vilket jag inte heller bryr mig så mycket om. Man har ju sett bilder av turister packade kring Mona Lisa, och förrutom den tavlan har jag ingen aning om vad som finns i museet.

Vi åkte förbi Moulin Rouge, Triumfbågen, Assemblée Nationale, Gare du Nord, Gare du L'est, tusentals människor när vi tog turistbussen fram och tillbaka över stan. Jag skulle nog säga att en av mina absoluta highlights i Paris är Catacomberna, kanske mest för att det var jag som tvingade alla att stå i kö i solen i ca tre timmar (oops! 😂 ). Det var mörkt och kallt där nere, så det blev inte så många bra bilder, men det var superhäftigt ändå. Vi kom dit tidigt på morgonen, så vi slapp den värsta kön ändå.

Vi gjorde en massa andra roliga saker också och jag skulle kunna skriva mer om Paris, men det får jag ta i ett annat inlägg om jag känner för det. Jag tror ändå de flesta slutade läsa när dom såg årtalet 2016, det skulle jag iallfall 😂 .


Likes

Comments

Jag sitter just nu och ser på superläskiga The Ritual på Netflix. Jag tycker egentligen inte alls om skräckisar men Michael såg den igår och den utspelar sig i Norra Sverige, Sareks nationalpark, så jag var ju bara tvungen. Ska jag kolla på skräckfilmer så blir det garanterat att kolla under lunch-timmarna, så att allt det läskiga inte syns men jag blir skiträdd ändå 😂

Jag ska egentligen jobba idag, men jag känner mig jätteslö och jag kan lika gärna göra det imorgon. Jag har ett distrikt som jag delar ut reklam på. Inte världens roligaste jobb, men jag älskar flexibiliteten och att jag får välja mina egna jobbtimmar.

Visst kollar ni mellon ikväll? 😋 Ska jag säga, som aldrig kollar mellon förutom det första och sista programmet, och ESC of course. Men det här året blev det faktiskt att kolla på alla delfinaler, vilket är helt nytt för mig. En sak som jag verkligen hatar är när folk spoilar vem som ska vara med innan programmet startar, det är ju halva spänningen ju! 

Nu har jag petat in min blogg under kategorin resande & utlandet, om det var så den hette. Det är ju i nuläget inte helt sant, men det är ju jättesvårt att sätta en kategori när man gör lite av varje. 

Bildresultat för melodifestivalen 2018

#theritual #travelblog #travelblogger #skräckfilm #lördag #mellomys #melodifestivalen #melodifestivalen2018 #jobb 

Likes

Comments

Jag skulle verkligen älska att blogga min resa till USA, det ska bli så jävla kul! Jag ska bo med min pojkvän Michael och jag kommer att ta med min Nikon D3200 och fota ALLT! Det kanske inte är den bästa kameran, men mycket bättre än min mobilkamera iallafall.

Vi ska roadtrippa the West, men vi har bara en vecka så vi kommer inte hinna så långt. Jag undrar om det finns något program eller nån hemsida som kan hjälpa till med att planera en roadtrip? Det är ju så svårt att planera när det finns så mycket vi vill göra.

Jag kommer att berätta mer sen när jag vet mer, men jag kan garantera att jag kommer lägga upp bilder, så slipper jag lägga upp dom på facebook. Jag har även länge velat ha en fotoblogg, så det här får väl bli bra. Finns det inte smileysar här? Tråkigt. Jag får googla fram nåt. (ᵔᴥᵔ)

Och jag kan även berätta att jag varit i USA tidigare, en vecka på sommaren 2017. Det var verkligen superroligt och vi hann göra jättemycket. Vi var där under 4th ofJuly, vilket firades med fyrverkerier som garanterat är olagliga i Sverige. USA är ett väldigt intressant land, för det ''verkar'' så likt länder i Europa, men om man kollar noga så är kulturen väldigt olika i grunden. Jag är verkligen jättetacksam att Michael finns i mitt liv, för fanns han inte så skulle jag aldrig ha fått upplevt USA på samma sätt som jag gjort.

Min profilbild kommer snart! Jag tycker verkligen inte om när folk inte har profilbild, det känns så anonymt. Jag har dock inte så många bilder där bara jag är med, dom flesta är med Michael. Jag hittade en från när vi var tillsammans i Stockholm, han var i Sverige i ca en månad 2017-2018. Jag vill inte att den ska vara så stor men jag har inte lärt mig hur den här hemsidan fungerar ännu, så det får bli bra. :)

Om jag vill lägga till taggar, ska jag bara skriva #usa #resande ? Det verkar vara så det funkar. #roadtripusa #roadtrip #travelusa #travelblog #stockholm 

Likes

Comments

Borde det inte vara så egentligen? Jag tycker inte alls om sena bussar, vilket jag har mycket erfarenhet av, ibland kommer inte bussarna alls. Men jag tänker inte på bussar rent praktiskt och fysiskt, jag tänker lite på det som en metafor. Låt mig förklara.

Om bussen är 5-10 minuter sen varje dag, då hinner alla med den. Alla människor gör en resa nån gång i livet, alla måste ta sig från punkt A till punkt B förr eller senare, men alla har det inte lika lätt att ta sig till busshållplatsen. Vissa kanske får skjuts eller kör bil. Bor man långt bort från en busshållplats och har en stukad fot är det ett mycket större hinder att ta sig framåt. Har man alkoholproblem, inga pengar till busskort, ingen aning vart busshållplatsen är, dyslexi och inga vänner är det ännu svårare. Alla människors resa är annorlunda, och alla har olika förutsättningar, vilket är ingenting som syns på utsidan.

Jag tänkte på att skriva det här inlägget igår, när jag stressade till bussen. Det var en lång promenad, jag var jättetrött och bussen går bara en gång i timmen. Hur länge tar det för bussen att köra förbi gatan där jag ska kliva på, kanske 10 sekunder? Bussen ska gå 14.10 enligt schema, och om jag kommer dit kanske 15 sekunder över 14.10, då har jag en timme att döda på stan (förutsatt att bussen kommer i tid), även fast vi fick sluta tidigt och även fast jag har bråttom till en träning och ont om tid att göra läxan och förbereda redovisningen nästa vecka och har lovat att laga middag idag.

Det är ju såklart allas egna ansvar att komma till busshållplatsen i tid, men det skadar inte de som hade det lättare att ta sig dit om de får stå och vänta i några minuter extra, det märker dom säkert inte ens.

Jag hoppas inte det blev alltför förvirrande, det var bara en tankte jag hade och jag vet inte hur bra det gick att få fram den. I verkligheten är ju oftast bussen inte exakt på plats den sekund den ska vara där, det är ju väldigt vanligt att bussen är någon minut sen. Men det skadar ingen att alla får vänta i 3 minuter extra, jämfört med att en stackare får vänta tills nästa buss kommer, vilket kan vara hur länge som helst.


Likes

Comments

När jag var typ 12-13 bloggade jag hejvilt nästan varje dag och skrev om precis allt. Nu är jag nästan 18 och tycker att det är lite pinigt att blogga. Vad skulle jag skriva om liksom? Jag tycker det är ganska segt att skriva om vad jag äter till lunch och vad jag ser för serier just nu. Men samtidigt vet jag inte om jag vill skriva för att någon ska läsa det eller bara för min egna skull?

Det är ju alltid kul med uppmärksamhet, och har man en officiell blogg kan man ju alltid räkna med ett par läsare iallafall. Så har du som nu läser kommit så här långt kan jag väl unna dig kunskapen om att jag brände tungan på 5 kroners varm choklad. Känns töntigt att köpa varm choklad, men jag dricker inte kaffe, inte om jag inte är i situation där jag absolut måste imponera.

Här kommer en kontroversiell åsikt: Jag tycker pinnen man får gratis för att röra om i kaffet (/varma chokladen) är en scam. Den gör mer skada än nytta, det luktar trä i hela biblioteket och den är värdelös att röra om med. Chokladen var däremot god, jag har inte så hög standard när det kommer till en 5 kronorskopp.

För att summera: Ja, jag vågar. För vem bryr sig liksom? Mamma. Ingen annan. Nu ska jag träna på lite glosor och dricka upp min choklad. Vi ses.

Likes

Comments